MammaMu & Kråkungarna

En helt hypotetisk femåring

2012-02-22T19:43:00.000+01:00

Låt säga, alltså rent hypotetiskt, att jag känner en femåring. Låt oss också säga att den här femåringen vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Att femåringens pappa går in och sätter sig bredvid hennes säng, men att pappan efter ett tag tröttnar på att sitta där mitt i natten. Låt oss då säga att pappan försöker ordna till situationen genom att bära tillbaka en tvååring (vi kan låtsas att vi känner en sån också) från mammans och pappans säng in till tvååringens egen säng, för att istället erbjuda platsen mellan mamman och pappan till femåringen. Låt oss då säga (fortfarande rent hypotetiskt) att femåringen blir helt galen. Vi skulle kunna säga att femåringen börjar gallskrika så högt att taket nästan lyfter och att femåringen samtidigt håller för öronen och blir helt okontaktbar. Låt oss säga att mamman och pappan försöker lugna ner femåringen genom att prata lugnt. Förklara. Men att femårigen då bara gråter och skriker ännu högre. Hysteriskt. Att kramar möts av knuffar och mer skrik. Att femåringen skriker att hon inte kan lugna ner sig och att hon inte vill höra på mamman och pappan. Låt oss säga att gråten och skriket inte slutar förrän mamman börjar gråta. Först då blir femåringen kontaktbar igen. Lyssnar. Kramas.

Låt oss låtsas att jag känner en femåring som betett sig precis på det här sättet. Skulle ni då, rent hypotetiskt förstås, säga att det är ett normalt beteende för en femåring, eller skulle ni bli lite oroliga...?!

Flyttfunderingar

2012-02-21T21:04:00.001+01:00

Ett frö har börjat gro. Sakta. Tanken är i alla fall inte helt främmande. Att flytta härifrån. Bort från storstaden. Bort från blåst och horisontellt regn. Mot riktiga årstider och livskvalitet. Mot något bättre.

Mannen sammanfattade det hela ganska bra. Han sa att det är först nu, när barnen börjar bli större, som vi undan för undan upptäcker nackdelarna med att bo i en storstad. Det är nog så det är. När Storasyster var på väg, bytte vi ut lägenheten i centrala stan mot ett hus på pendlingsavstånd från centrum och våra jobb. Pendling betyder långa dagar. Långa dagar är inget att sträva efter när man har småbarn. Sen har vi det här med usel kollektivtrafik, påhitt som trängselskatt och det ena konstiga politiska beslutet efter det andra. Det här med Storasysters skolplacering var bara det som fick oss att öppna ögonen. Börja fundera på vad vi egentligen vill för våra Kråkungar och oss själva.

Vet egentligen inte vart vi vill flytta. Tanken på att bosätta oss ca 80 mil norrut är lockande, men vi inser själva att det inte är realistiskt. Vi kan inte flytta så långt från våra familjer och det skulle dessutom bli mycket svårt att få jobb. Lappsjuka skulle nog också vara ett troligt scenario. Nä, så långt norrut kan vi ta oss på semestern. Det räcker.

Jag och maken är båda från samma stad. Jag kan tänka mig att flytta "hem". Maken är tveksam. Jag ser fördelarna med att bo nära våra (läs: mina) föräldrar. Barnvakt. Hjälp med sjuka barn när det krisar ihop sig på jobbet. Att Kråkungarna får träffa sina mor-, och farföräldrar precis när de vill. Tanken är underbar. Kanske inte tillräckliga argument för att flytta dit. Jag kan tänka mig att det behövs några fler argument när man ska välja en ort där vi (troligtvis) ska bo resten av livet och där Kråkungarna ska växa upp. Gå i skolan.

Vi funderar. Det kanske bara stannar vid funderingar. Troligtvis.

Vi har ett hus. Vi trivs i huset. Här skulle vi ju bo resten av livet. Skulle vi inte det?

Hur skulle egentligen en sådan flytt gå till? Bara tanken gör mig trött. Själva flytten är väl egentligen det minsta problemet. Det verkliga problemet är att jag inte förstår var vi skulle börja. Ska vi söka nytt arbete först eller ska vi leta hus först? Jag är rätt trött på mitt jobb, så jag är egentligen inte så kräsen. All förändring på jobbfronten är bra förändring. Dessvärre har jag en ganska ovanlig utbildning, så jobben jag verkligen vill ha är ganska ovanliga. Mannen, han stormtrivs däremot på sitt nuvarande jobb. Han kommer vara kräsen när det gäller att hitta ett nytt. Det kan ta tid. Hur skulle vi någonsin kunna få det att klaffa med nya jobb på ny ort ungefär samtidigt och dessutom hitta någonstans att bo inom samma tidsperiod? Förstår ni vilken kravlista vi har på ett nytt hus? Det huset ska ha (nästan) allt som det här huset har och ytterligare en hel del egenskaper som det här huset inte har. Det tog över ett år för oss att hitta det här huset. Ni förstår ju hur lång tid det skulle ta för oss att hitta ett nytt.

En flytt låter faktiskt helt omöjligt. Bara tanken gör mig trött. Tanken får mig att vilja sätta mig ner i soffan och bara glo tomme. Kanske har vi det rätt bra ändå. Tillräckligt bra. Jo, för alternativet verkar så hopplöst svårt och jobbigt...

Födelsedagspresenten jag borde önskat mig?

2012-02-20T21:24:00.000+01:00

Jag har haft en mycket fin födesedag. Har blivit firad enligt konstens alla regler. Sång, på tok för fina presenter, blommor, tårta, massor med kramar och pussar. Nu lider dagen mot sitt slut. En dag ahr gått och jag är ett helt år äldre. Konstigt det där. Nu återstår bara att få en sockerstinn Lillebror i säng. Han har ätit lite för mycket tårta och sovit lite för länge på dagis. Det kan bli en lång kväll... och natt. Kråkungarna har sovit illa de senaste veckorna och förra natten slog många rekord. Det blev inte mycket sömn för familjen förra natten. Om det är ännu en sådan natt som vi har att se fram emot, insåg jag vad jag egentligen önskar mig i födelsedagspresent. En egen säng. En alldeles egen säng i ett eget rum. Ljudisolerat. Det hade varit något det. Eller. Kanske inte. Inte i längden. Bara någon natt kanske, så att jag får sova ifatt. Sen räcker det nog gott med att Kråkungarna börjar sova ordentligt igen...

Trettiojojojojj

2012-02-20T15:37:00.003+01:00

Idag är det MammaMus födelsedag. Väcktes i morse av två skönsjungande Kråkungar och en kraxande make. Två Kråkungar som efter en veckas hemmavaro återigen var redo för dagis. Bara det är värt att fira! Nu väntar Kråkungarna otåligt på att pappan ska komma hem så att de kan göra en födelsedagstårta till MammaMu. Tror att Lillebror var den som kommer att äta mest av tårtan. Han är ett riktigt tårtmonster. Det passar bra det där med Lillebror och tårtan för precis just idag på MammaMus födelsedag fyller Lillebror 2,5 år. Ser det lite som att det är honom vi firar. Det känns lite bättre så.

För är det egentligen något att fira, att jag idag har närmare till 40 än till 30?! Eller som maken uttryckte det igår när vi diskuterade hur många år det nu är jag egentligen fyller: "Tretti...ojojojojojj..." Jo, exakt så sa han faktiskt. Tror dock att han mer relaterade till sig själv och sin egen ålder, eftersom han faktiskt redan hunnit vara trettiojojojojj i över två månader nu. Han har stundom lite svårt att acceptera att han är en dag över 20.

Nä nu ska jag gå och krama om mina Kråkungar och njuta av deras firande. Storasyster har redan hunnit lova att vi aldrig mer ska bråka och det kommer teckningar och hemmagjorda presenter på löpande band. Kan det bli bättre?! Kanske ska bjuda Kråkungarna på en liten födelsedagsfika i väntan på tårta. Jag har köpt vaniljhjärtan. I dag är det födelsedag, och i morgon är det dags att göra sig av med ovanor som vaniljhjärtan och tårtätande...

Nya vanor och gamla ovanor

2012-02-19T21:16:00.001+01:00

En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Eller?! Jag hoppas det. För i så fall har jag skaffat mig en ny vana. Och en bra sådan! Nu återstår bara att göra sig av med några gamla ovanor också. Sen förstår ni, sen är jag på banan igen. Då kör jag i alla fall åt rätt håll. Sen gäller det bara jag håller mig i från alla diken och farthinder, så ska det nog gå bra det här!

Jag ska bara göra en sak i morgon först...

Ljusterapi

2012-02-17T15:24:00.001+01:00

När Kråkungarna var ute och lekte nu på eftermiddagen satte sig MammaMu i ett hörn på altanen och vände näsan mot solen. Välbehövlig ljusterapi för en trött och gnällig mamma. Hon riktigt kände hur engerginivåerna fylldes på. MammaMu är beroende av sol. Och sömn. När hon får de två sakerna mår hon faktiskt riktigt, riktigt bra.

Dagen började med mys i sängen och varma, mysiga kramar från både Storasyster och Lillebror. Det var en riktigt, riktigt bra start på dagen som faktiskt inte innehållit mycket bråk alls...!

Hörselproblem? Snarare trots...

2012-02-15T15:48:00.000+01:00

Vad är det med femåringar och deras hörsel? Eller, hörseln är det inget större fel på. Det hon vill höra, det hör hon på kilometers avstånd. Nä, det handlar snarare om att välja att inte höra. Det gör Storasyster väldigt ofta. Och när hon hör, då gör hon precis tvärt emot det hon hörde mig säga. Gärna ett par gånger extra. De här dagarna är det i stort sett bara hot eller mutor som fungerar. Mycket tjat blir det också. Och skrik. Inget av det känns speciellt bra. De här dagarna känns det som att vi har misslyckats. Som att Storasyster är den mest ouppfostrade ungen i hela Göteborg. Jag ser framför mig hur vi helt tappat taget om henne lagom till tonåren... Hur får man egentligen en femåring att lyssna? Ska det vara så här, eller håller vi på att tappa taget??

Jag tror och hoppas att det faktiskt inte är riktigt så illa. Storasyster har sina ljusa dagar och stunder. Stunderna då hon är väldens mest omtänksamma, fina och roliga dotter, storasyster och kompis. Det finns tillfällen då hon faktiskt lyssnar och förstår. Just nu längtar jag efter ett sådant tillfälle. Bara så att ni vet!

Så här går det till i vår kommun

2012-02-15T12:18:00.001+01:00

Först så skickas information ut till föräldrar om att deras barn inte får plats på skolan som ligger 200-300 meter från hemmet, utan att barnen istället ska gå på en skola två kilometer bort. För att komma dit måste sexåringarna korsa en livsfarlig väg utan trafikljus eller säkra övergångsställen. Barnen ska skiljas ut från sina dagisgrupper och kompisar som bor på gatorna runt omkring. Dagiskompisar som bor några hundra meter bort får gå i den "nära" skolan.

Vi blev kallade till ett informationsmöte. Där kunde de inte visa upp några som helst beslutsunderlag, konsekvensanalyser eller ens ett diarienummer på beslutet. Bara att beslutet är taget och att vi inte kan göra något åt det. Det är barn från tre områden som skall slussas runt mellan tre olika skolor, pga platsbrist.

Blanketter skickas därefter ut om att söka plats till skolan. Blanketten är adresserad till skolan långt bort. Storasyster hör uppenbarligen dit.

Några dagar senare ser jag i lokaltidningen att gränserna ritats om. Helt plötsligt bor Storasyster på "rätt" sida om den röda linjen, dvs hon hör helt plötsligt till den nära skolan. Vi har inte fått någon som helst information om detta. Jag ringer sektorschefer och rektorer och undrar hur det egentligen ligger till. Jo, man har "justerat" gränsen något. Jo, Storasyster hör troligtvis till den "nära" skolan. Inga raka besked.

Problemet är att med den här nya gränsdragningen är att den bara omfattar vår gata. Storasyster har inte en enda jämnårig kompis på vår gata. Alla hennes kompisar bor på en gata 50 meter från vårt hus. Den ligger på "fel" sida om den röda linjen, gränsen. Den här "justeringen" (som ingen fått information om) blev om möjligt ännu tokigare. Då kommer man splittra barn från samma område (100 meters radie) och förskola.

Troligtvis är inte det sista ordet sagt i den här frågan. Det skickas överklaganden till höger och vänster. Föräldrar är upprörda. Jag har helt enkelt ingen aning om vilken skola min dotter kommer att gå på i höst...

Var bara tvungen att skriva av mig lite. Det är jobbigt. Extra jobbigt när besluten rör mina barn. Det värdefullaste jag har. Idiotiska belut som rör mig själv kan jag hantera, men inte idiotiska belut som rör mina Kråkungar och deras framtid. Det är svårt att vara förälder. Det är allt jag säger.

Shit pommes frites

2012-02-14T18:56:00.000+01:00

MammaMu använder en hel del fula ord. Ni vet de där orden som absolut inte går att hålla inne med när man är fly förbannad, har sprungit in i bordsbenet med lilltån före eller tappat mjölpaketet på golvet. De orden som inte är lämpade för barnaöron, men som barnaöron snappar upp fortare än ordet hunnit uttalas. Ord som göra att Lillebror går omkring och säger "Aj hahaan" titt som tätt.

MammaMu måste lägga band på sig. Och erkänna för Kråkungarna att mamma säger fel. Att MammaMu gör jättefel som använder så fula ord. MammaMu har vid tillfälle gett exempel på saker som man skulle kunna säga istället. Som inte är lika fula. Ord som "attans", "tusan" eller "shit pommes frites". Självklart ska även dess ord användas med måtta. En gång om dagen. Högst.

Storasyster är familjens polis. Hon har järnkoll. "Mamma, du får inte säga så. Du får säga shit pommes frites istället. Fast bara en gång!"

Så nästa gång MammaMu slår huvudet i torktumlarluckan måste hon komma ihåg att säga: "Aj, shit pommes frites". Bara så ni vet!

En sån dag

2012-02-14T15:37:00.001+01:00

Idag har jag haft en sån dag. Ni vet en sån där dag när man har ett åskmoln parkerat över huvudet och tjatet bara rinner ur munnen. En sån dag. Det var inte alls så jag planerat det. Alla Hjärtans Dag och VAB. Jag hade tänkt mig mycket mys och glada miner.

Natten har varit dålig. Lillebror har som komplement till sina infekterade ögon även dragit på sig ännu en förkylning. Han sov dåligt. MammaMu sov dåligt. Är det något som MammaMus humör behöver så är det sömn. Det kom snö i natt. Barnen ville naturligtvis ut direkt på morgonon, men städning stod på schemat. Städning är heller inte bra för MammaMus humör, men med tanke på röran här hemma så var alternativet att låta bli ännu sämre. Fick minimalt med hjälp av Kråkungarna. Tjat, tjat, tjat. Lovade Kråkungarna att vi skulle gå ut och leka när städningen var klar, men städningen tog längre tid än planerat så vi hann naturligtvis inte gå ut innan det var dags att fixa lunch. Efter lunchen, när Lillebror somnat, skickade jag ut Storasyster i snön. Ensam. Hann ringa några jobbsamtal. Storasyster kom in. Lillebror väcktes och nånstans här. Framåt tretiden fick jag äntligen tid för en kopp kaffe. Första koppen. Tid att sitta ner. En liten, liten stund. Pusta.

En sån dag har jag haft.

Lillebror har inte fått vara ute (kanske lika bra med tanke på förkylningen). Snögubben jag ville bygga har inte blivit byggd. Alla Hjärtans Dag-myset har uteblivit. Nu sitter jag här framför datorn och är helt slut. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Känner mig ganska misslyckad om jag ska vara ärlig.

Tur i alla fall att jag har världens finaste Kråkungar! Nu ska jag gå och berätta för dem hur mycket jag älskar dem och kanske muta dem med lite saft och glass!

Partiell styrketräning!

2012-02-13T18:17:00.000+01:00

Satt i bilkö i morse. Bra träning. I alla fall för vänsterbenet.

Krypkörning - ni kopplar va?!

Definition av "lindrig" - någon?

2012-02-12T19:57:00.002+01:00

Jaha. Vi tangerade rekordet i alla fall. Kråkungarna var friska i två veckor. MammaMu och pappan fick jobba enligt plan i hela två veckor. Det har hänt en gång sedan början av oktober. Nu när kylan kommit till västkusten trodde vi faktiskt att trenden hade vänt. Kråkungarna blev nästan direkt bra i luftvägarna och Lillebrors snörvlande höll långsamt på att försvinna. Tack vare kyla och torrare luft. Kråkungarna tål verkligen inte västkustklimatet. Så är det. De höll alltså på att bli friska. På riktigt. Då. Det är då Lillebrors ögon murar igen. Det började lite lugnt i morse med rinnande ögon och nu innan han somnade såg han ut som om han fått en spark rakt i ögat. Geggigt. Varigt. Det är naturligtvis tusen gånger bättre med ögoninflamation än kräksjuka, det är inte det jag säger, men jag anser mig ha rätt att gnälla lite ändå. Jag hade hoppats på att de skulle vara friska åtminstone tre veckor den här gången... Googlade lite på "ögoninflammation". Det stod att barnen kan gå till förskolan om symptomen är "lindriga". Hur gärna jag än vill så kan jag nog inte hävda att Lillebrors symptom är lindriga. Nej, inte den här gången.

Nyfriserad Storasyster på Salong Dagis

2012-02-10T22:34:00.000+01:00

Storasyster kom hem med ny frisyr från dagis i dag. Hon hade storstilat fått hjälp med att få till den senaste looken. Luggen är numera lite lagom uppklippt i oregelbundna etapper. Ett klipp precis nedanför hårfästet och ett snett klipp nånstans mitt på. Snyggt. MammaMu är verkligen nöjd med resultatet!

Vad är det med barn och saxar?

Jag kan själv inte säga så mycket om det här egentligen. Även jag klippte luggen på egen hand när jag var liten. Jag gjorde det dock själv. Helt utan hjälp av dagiskompisar. Min mamma fick klippa av min lugg jättekort för att jämna till den. Hon fick samtidigt stå till svars inför släkt och vänner för varför hon klippt luggen så kort på "det stackars barnet". Jag såg ju faktiskt inte riktigt klokt ut. Det var ju helt klart mamma det var synd om, inte mig...

Jag kommer inte göra några försök att jämna till Storasysters lugg. Hon kan gott se ut som hon gör. Om ett halvår eller så har den säkert växt ut igen. Det är tur att hon nästan alltid ser ut som ett okammat troll. Då syns det mindre. Lite synd att luggen är rak bara. Hade helt klart varit bättre med ett lockigt barn i det här läget.

Det verkar dessvärre vara något som alla barn (läs: föräldrar) ska gå igenom. Att klippa sitt eget hår med ett mindre lyckat resultat. Vad finns det egentligen mer för obligatoriska inslag i ett barns uppväxt? Vågar knappt tänka tanken, men jag förstår ju att det ryms en hel del hyss och oyckor mellan "pilla in en ärta i näsan" och "första fyllan". Vi har till exempel redan bockat av "rita på möbler och tapeter" och nu alltså även "klippa håret". Säkert några till, men de har jag förträngt.

Dagens konstaterande

2012-02-10T15:22:00.002+01:00

Om det i vanliga fall ser ut som att en tornado gått fram i hallen efter att två Kråkungar klätt av sig ytterkläderna i hallen, är det ingenting mot hur det ser ut när fyra barn klätt av sig vinterkläderna i hallen!

Det är iakttagelser liknande denna (och många, många fler) som gör att jag känner mig ganska nöjd med bara två Kråkungar. Är faktiskt väldigt förvånad (och imponerad) av att det faktiskt finns familjer med fler än två barn.

Fick alltså med oss två extra barn hem från förskolan idag. Nu leker de allesammans på övervåningen. Utan bråk. En ganska bra fredagseftermiddag så här långt med andra ord!

Stackars Kråkungar!

2012-02-09T20:29:00.000+01:00

Kråkungarna har inte direkt valt sina föräldrar. Allra minst sin mamma. Det kan vara lite synd om dem ibland. Som när MammaMu fått lite för lite sömn och snoozat fem minuter för länge. Som i morse. Sådana mornar förvandlas MammaMu till ett tjatande monster utan tillstymmelse till tålamod. Då är det inte lätt att vara MammaMus Kråkungar. Stackar barn...!

Pulsträning?!

2012-02-07T22:42:00.000+01:00

Låt oss säga att jag har varit på ett möte. Mötet varade ungefär en timme. Under den timmen hade jag en kraftigt förhöjd puls. Vi snackar hjärtslag som hördes tvärs över hela rummet och en hjärtrytm som närmar sig maxpuls. Låt oss säga att jag gjorde allt jag kunde för att lägga band på mig själv. Att inte skrika rakt ut, precis det som jag tyckte att mötesorganisatören borde höra. Fula ord. Bland annat. Låt oss säga att jag verkligen ansträngde mig. Att kroppsdelar skakade och spändes. Svettdroppar bröt fram. Låt oss säga att jag lämnade mötet helt urlakad och torr i munnen. Och låt oss säga att jag suttit orkeslös i timmar efter detta möte. Låt oss säga det.

Skulle man i så fall inte kunna säga att jag faktiskt har motionerat i kväll? En rejäl pulsträning med inslag av styrka? Jo, det tror jag nog. Låt oss säga det. För i så fall är jag igång!

Man skulle i alla fall kunna säga att det rättfärdigar godispåsen som jag nallade ur Kråkungarnas lördagsgodisförråd..., eller?!

Pengar, pengar, pengar

2012-02-07T19:48:00.002+01:00

När ska de börja tänka på barnen och barnens bästa?

Jag blir så trött. Jag är så maktlös.

Vem lurar jag?

2012-02-06T20:50:00.000+01:00

Tusen ursäkter att inte göra det jag borde. Att inte ta tag i det som måste tas tag i. "Ska bara..." "Nej, nuuu går det inte..." "I morgon, jag lovar..." "På onsdag, då är jag nog motiverad..."

Man tycker ju att jag, om någon, borde vara smart nog att se igenom mina egna ursäkter. Tydligen inte. Jag går ju på dem VARJE gång....!

Dagens noteringar

2012-02-05T22:14:00.001+01:00

Notering 1: Trappen kommer att bli jättefin! Maken har kommit halvvägs. Halva trappen har fått nya steg, så nu börjar slutresultatet anas. Det går framåt. Sakta men säkert!

Notering 2: Jösses vad plats vi fått i badrummet. Skötbordet har åkt ut. Det används inte längre. Blöjor används inte längre. Inte dagtid i alla fall. Snart inte nattetid heller. I drygt fem år har skötbordet stått inknölat i badrummet. Nu är det väck. En ny tid. Kanske jag kan få inte lite av mina grejer i badrummet nu..?!

Skulle ha lyssnat

2012-02-05T22:08:00.000+01:00

I lördags förmiddag stod MammaMu på knä halvvägs in i duschen med tvättsvampen i högsta hugg, i ett försök att skrubba duschen ren. Storasyster kommer in i badrummet och tycker att MammaMu ska komma ut i vardagsrummet och titta på längdskidor på tv. "Jag städar. Tycker du det ser ut som att jag har tid med det?" blir mitt halvirriterade svar. Då kontrar Storasyster med något mycket klokt: "Om du hade börjat titta på skidåkningen i stället, så hade du sluppit göra det där...". Så sant! Jag hade ju mycket hellre följt Charlotte Kalla i skidspåren än att städa. Så här i efterhand borde jag nog gjort det istället. Idag, drygt ett dygn senare, syns nämligen inte ett spår av pappans dammsugning eller MammaMus dammande och skurande...

Att genomlida melodifestivalen

2012-02-04T20:36:00.003+01:00

MammaMu har typ aldrig tittat på melodifestivalen. Åtminstone inte de senaste 15 åren. Absolut inte sedan turnéspektaklet drog igång. Fram till förra året. Då ville Storasyster titta. Då var det nog främst Eric Saade som lockade. Förra året hade inte Storasyster koll på att det var melodifestival varje vecka. Till min stora lättnad. I år är det nog tyvärr annorlunda. I år har hon koll. I år sitter vi nog här i soffan varje vecka. I år verkar det förresten vara Ulrik Munther som lockar.

Tiderna förändras. Kråkungarna blir stora. Och vad gör man inte för sina Kråkungar?! Det är faktiskt inte såå himla dumt att lördagsmysa med sin stora tjej, trots att det är framför melodifestivalen...

Visste ni att...

2012-02-04T17:31:00.000+01:00

...en vanlig lövkratta fungerar perfekt som trädgårdens ankarlift för två små hjälmfotingar?! Fungerar lika bra som knapplift!

Det var dagens tips från Kråkungarna som varit ute och åkt slalom och snowracer i trädgården. Härliga vinter!

Den som lever får se

2012-02-04T15:06:00.000+01:00

I morse hävdade Lillebror med bestämdhet att han kan gå på vatten. Vår invändningar bet inte alls på honom. Han bara grät och blev arg. Han gav sig inte. Han kan minsann gå på vattnet.

Jaha, då är det väl så då. Han kanske vet något som inte vi vet...?!

Vaddå? Sover ni om nätterna?!

2012-02-03T15:49:00.000+01:00

I natt har MammaMu varit irriterad.Och arg. Hon har spottat och fräst som en kobra. Stackars Storasyster.

Storasyster ville ju bara ligga och prata ompepparkakorna hon ätit på dagis. Och om alla ljud utanför huset i nattmörkret. Inte sova.Kockan 04:00. Storasyster skrek ju bara en liten stund. Klart att hon måstegallskrika när MammaMu föreslår hjälp mot nästäppan och att det kanske ärlättare att somna om om hon inte är kissnödig. Det var bara en tanke. Förståratt hon blev riktigt upprörd. Speciellt eftersom hon somnade på två minuterefter att vi tillslut, efter bråk och tandagnisslan, enades om att gå och kissaoch ta lite nässpray. Då hade vi bara varit vakna i en timme ungefär. MammaMuhade bara behövt göra tre iskalla turer ner till nedervångingen för att hämtagrejer. Det är ju inte så mycket under en hel timme.

Tycker verkligen synd omStorasyster, för det kan inte vara lätt att ha en mamma som spottar och fräser som enkobra om nätterna...

Tillbaka på ruta noll

2012-02-01T17:09:00.002+01:00

Det är här man ska bryta ihop och komma igen. Ta nya tag.
För vilken gång i ordningen?
Kanske dags att tänkar om. Tänka nytt.
Känns som om senaste veckornas motgångar vill säga mig något...?

Om kaffe och bilkörning

2012-01-31T22:03:00.000+01:00

Det ser så avslappnat och lätt ut. Lattemorsan som efter dagislämning kommer körandes genom innerstan i sin stadsjeep, solbrillor på, alla hårstrån på rätt plats och så har hon en stor Latte i handen. Kaffe innan jobbet.

Riktigt så avslappnat var det inte för mig i morse. Definitivt inte lätt. För det första vill jag säga att jag aldrig någonsin har ett enda hårstrå på rätt plats, speciellt inte en "lämna-på-dagis-morgon". Skulle i alla fall lämna Kråkungarna på förskolan och sedan åka iväg och jobba en timmes bilresa hemifrån. Kände att jag behövde kaffe, men tänkte spara in fem morgonminuter genom att ta med mig kaffet i bilen, i den nyinköpta termosmuggen. Saken är den att biljäveln saknar ordentlig mugghållare. Det finns typ en hylla mellan sätena, bakom förarsätet. Där ställde jag muggen. I första kurvan välter muggen och ramlar ner på golvet där bak. Muggen håller inte tätt (skitmugg!). Hälften av kaffet rinner ut på golvet. Med fara för mitt liv fiskar jag upp muggen från golvet. Håller på att både köra i diket och krocka och får då dessutom kaffe över hela mig.(Jag har vit jacka. Den är knappast vit längre. Den kommer knappast bli vit igen.) Försöker desperat torka bort kaffet med det enda som finns till hands - en gammal vante, samtidigt som jag håller i den halvfulla kaffedroppande koppen. Har ju ingenstans att ställa ner den. Försöker samtidigt leta efter någonstans att stanna bilen, men det är hopplöst. Börjar få lite ordning på grejerna så jag kör vidare. Det är kaffe överallt. Hela bilen luktar kaffe. Till slut fick jag i alla fall i mig de små dropparna som var kvar i muggen och tror ni inte att det i alla fall var så pass mycket kvar att jag hann bli tokkissnödig innan jag var framme..? Jovisst! Nä, kaffe i bilen är helt klart överskattat...!

Är inte stolt över mina förehavanden bakom ratten den här morgonen och jag tackar högre makter att det inte hände någon olycka. En sak är säker. Hädanefter dricker jag mitt kaffe hemma. Kaffedrickande och bilkörning hör inte ihop.

Vad familjen gör om nätterna

2012-01-31T21:29:00.001+01:00

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om vad den här familjen gör om nätterna, men jag nöjer mig med att ge er några små exempel.

Till exempel kan jag berätta om den vanligt förekommande skiftgången i föräldrasängen. När första Kråkungen kommer gåendes om natten får den sova mellan oss tills den andra Kråkungen kommer gåendes. Då bär pappan över den första Kråkungen i sin egen säng. Har vi tur stannar den där, eller så kommer den tillbaka. Då gör vi om proceduren (fast tvärtom). Råkar någon vakna under de här skiftbytena (och då menar jag inte MammaMu eller pappan - för vi vaknar definitivt) så får båda stanna kvar i föräldrasängen. Då finns risk för knuffar och bråk. Då sover oftast ingen. Allra minst MammaMu för hon har väldigt lite plats över. Sängen är inte gjord för fyra personer. MammaMu blir ofta mycket irriterad vid dessa tillfällen.

Här om dagen råkade jag skriva något om att Storasyster somnat själv ett par kvällar. Börjar lite smått inse att inte verkar bättre än att jag bytt bort fenomenet "sitta-vid-sängen-hos-Storasyter-klockan-19:30"
mot fenomenet "sitta-vid-sängen-hos-Storasyter-klockan-01:10-och-02:35". Lägg därtill ett par nattliga visiter hos Lillebror som vaknat och skrikit efter MammaMu. Pappans roll i det hela? Än så länge har han sovit gott genom alla sittningar...

I kväll ville Storasyster återigen ha sällskap vid nattningen. Återstår att se om fenomenet "sitta-vid-sängen-hos-Storasyter-klockan-01:10-och-02:35" uteblir.

Jag skulle även kunna skriva spaltmeter om nattning, men här nöjer jag mig med att konstatera att det tog nästan exakt två timmar att få Lillebror att somna i kväll. (Och så undrar jag varför jag aldrig tränar?! Folk som har tid att träna kan inte ha barn som tar två timmar att natta...)

Det bara börjar koka...

2012-01-30T16:36:00.000+01:00

...när MammaMu blir arg. Det börjar bubbla nere vid tårna och stiger snabbt uppåt, tills ångan sipprar ut genom öronen. Jag vet. Jag har nått kokpunkten så många gånger de senaste dagarna. Snart dags för blodtryckssänkande medicin.

Bör göra ett förtydligande om att det faktiskt inte är Kråkungarna som får mig att koka. Inte den här gången. Inte på länge faktiskt...

Plötsligt händer det...

2012-01-29T20:19:00.002+01:00

Storasyster har i hela sitt femåriga liv konsekvent vägrat att somna själv. De första åren vägrade hon väl i princip att somna över huvud taget, men de senare åren har vi i alla fall behövt sitta vid hennes säng för att nattningen ska fungera. Det kan ta allt från fem minuter till en halvtimme innan hon kommer till ro. Detta är som ni kanske förstår inte helt praktiskt när man t ex är ensam vuxen hemma och ska natta två barn. Det kräver sin logistik och en hel del tur. Ofta misslyckas det helt. En typiskt misslyckad nattning kan ni läsa om här. För att det ska fungera måste Lillebror somna först medan Storasyster ser på Bolibompa. Lillebror vill nämligen också ha sällskap när han ska somna.

Jag säger inte att det är bestående, men jag kan väl få njuta så länge det varar?! Storasyster har nämligen somnat helt själv två kvällar i rad! Det är stort (för oss)! Låt oss hålla alla tummar vi har nu!

Jag tror att Storasysters beslut har sin grund i Lillebrors belut att sluta med blöja. Jag tror att hon kan ha tyckt att det är lite jobbigt att han fått så mycket positiv uppmärksamhet de senaste veckorna. Nu har hon kanske bestämt sig för att det är hennes tur att få lite uppmärksamhet. Det är bra hur som helst. Vad det än är som fått henne att bestämma sig, så är det bra. Storasyster måste nämligen alltid själv vara den som bestämmer sig för att ta ett steg framåt. Så har det alltid varit. Det går inte att lirka, lura eller övertala henne till något hon inte vill. (Tro mig, vi har försökt länge att få henne att somna själv). Beslutet måste alltid vara hennes. Hon är nämligen envis som en gammal get, vår Storasyster...

Lego-maraton

2012-01-29T16:51:00.000+01:00

Kråkungarna och Pappan har ägnat helgen åt att bygga lego. Har knappt sett röken av dem. Det byggs rymdskepp, kranbilar och frontlastare på löpande band. Allt enligt byggritningarna på surfplattan. Undrar vem som har roligast? Kråkungarna eller Pappan?

Men snart är det slutbyggt i lego. Dags att ägna sig åt riktiga grejer igen. Vi har precis varit ute och köpt det sista som behövs för att slutföra hallrenoveringen. Trapprenovering är det som gäller för maken några kvällar framöver! Trappen kommer bli så fin. Steg i oljad ek. Kommer bli ett lyft för hela huset!

Mössen, by the way...

2012-01-28T23:21:00.002+01:00

...har inte kommit tillbaka! Eller ja, de tre vi fick i fällan är ju stendöda så de lär inte komma tillbaka. Men, brorsorna och kusinerna alltså, de har hållit sig borta. Musinvasionen har uteblivit. Än så länge...

Man får vara glad för det lilla!

När tankarna drar mig neråt

2012-01-28T19:41:00.000+01:00

Den här veckan har varit jobbig. Mentalt. Det är så mycket som inte går riktigt min väg just nu och det har fått mig att börja tänka. Jag har hamnat i en deppig svacka. Tänkte passa på att gråta ut lite här så kanske det känns bättre efteråt...

Jag trivs inte på jobbet. Jag vill jobba inom området, men känner att jag är i helt fel bransch. Jag vill göra något nytt. Nytt område. Nytt företag. Nya kollegor. Har varit på min arbetsplats i sju år. Kände väl egentligen från början att det inte var helt klockrent, men som nyexaminerad var jag inte så kräsen. I början var det helt OK. Åren gick. Sen kom Kråkungarna och då var det liksom enklast att stanna kvar. Bekvämt. Man vet vad man har, men inte riktigt vad man får om man flyttar på sig - och det kan vara lite riskabelt med småbarn. Men. Nu har jag alltså bestämt mig. Jag ska bort. Vill göra något nytt. Få nya erfarenheter. Ny inspiration. Nya perspektiv och lite jobblust!

Jag söker jobb. Jag kommer på intervju. Kommer på ytterligare intervjuer. Men sen tar det stopp. Jag faller på mållinjen. Om och om igen. Tre gånger har jag blivit bortvald som sista kanditat de senaste månaderna. På riktigt lockande jobb. Det är frustrerande. Jag har rätt utbildning och lång arbetserfarenhet. Anser mig vara hyfsat socialt kompetent. Det faller på att jag har erfarenhet från fel bransch. Fel inriktning. Mina farhågor besannas.

Det är väldigt jobbigt att vara inne i en intervjuprocess. Att få till intervjutider som passar med hela familjen och med arbetet kräver sitt pusslande, och detta i ett livspussel som är svårt att få ihop redan som det är. Intervjuerna kräver förberedelser och uppladdning och intervjuerna resulterar ofta en stor urladdning och jag går ofta därifrån och känner mig som en urkramad disktrasa. Därefter kommer väntan. Den eviga, förbannade väntan på att de ska behaga ringa och ge ett besked. Ofta blir det inget besked utan en andra eller tredje intervju istället. Jag vet inte hur många fler såna här processer jag orkar igenom. För varje negativt besked blir jag mer och mer nertryckt i skorna. Jag är ju så nära!

På jobbet har jag mentalt lagt av för länge sen. Jag är där kroppsligen, men inte själsligen. Det är skitjobbigt! Förresten är jag knappt där kropsligen heller. Det är svårt att sköta ett arbete (där jag inte trivs) när det har varit VAB varannan vecka i ett halvårstid.

Kråkungarna är sjuka. Hela tiden. Jag överdriver inte. De har varit sjuka hela hösten och vintern. Då och då har de klarat av en vecka på dagis, men de är konstant snoriga och hostiga och efter en vecka är någon av dem sjuk igen. Det är klimatet. Jag är helt övertygad om att det är västkustklimatet som gör att de aldrig blir friska. Det är fuktigt och regningt här, alltid. Förra vintern hade vi snö och riktig vinter. En sådan vinter inträffar här vart 20:e år. Förra vintern var luften torr och kall. Kråkungarna var friska hela vintern. Det är bevis nog.

Vi är trötta på vädret här i Göteborg. Det regnar. Sommar som vinter. Det finns liksom inga årstider. Det är halvtaskigt jämt. Det hjälper ju inte att bo några kilometer från havet om det aldrig är tillräckligt varmt för att åka och bada.
Så kom beskedet om skolan. Att Storasyster inte får plats på skolan som ligger 300m från huset. Att hon blir placeras på en skola två kilometer bort. Det var liksom droppen. Det är upprepning. De hade problem att få fram en förskoleplats till Lillebror i närområdet. Han fick vänta i två år för att hamna på samma förskola som Storasyster. Vi blev erbjudna plats 1,5 mil bort. Det kommer upprepas igen. När Lillebror ska börja förskoleklass. När Storasyster ska börja högstadiet. Det kommer bara att vara en enda lång följetong.

Nu funderar vi (i alla fall jag) på att flytta härifrån. Det är nu eller aldrig. Om ett halvår ska Storasyster börja skolan. Därefter blir det svårare att flytta. Jobbigare för Storasyster. Problemet är att vi inte vet var vi vill bo. Vi har våra rötter i Östergötland. Har våra föräldrar i Östergötland. Frågan är om det är dit vi vill...? Inte helt säkert. Blir det bättre någon annanstans? En flytt är ett sånt jätteprojekt att jag blir trött bara jag tänker på det. Börja om i nytt hus. Nya renoveringar.

Hur ska jag få jobb någon annanstans om jag inte lyckas här i Göteborg? Båda ska få jobb samtidigt. Nä, det låter inte helt genomförbart. Känner jag oss rätt så kommer vi bara sitta ner och tycka synd om oss själva ett tag. Sen kommer vi gilla läget och troligtvis undra någonstans i framtiden varför vi inte tog oss i kragen. Inte tog chansen.

I morgon är en annan dag. Kanske ser jag på det är med andra ögon då. I morgon.

Ett möte som gjorde mig glad

2012-01-28T11:46:00.000+01:00

För någon vecka sedan satt jag med Kråkungarna och väntade på att Storasysters simlektion skulle börja. Vi var tidiga. I väntrummet satt ytterligare en mamma och en tjej. Tjejen hade ett kromosomfel. Tjejen började kommentera mitt och Kråkungarnas samtal på ett lite burdust, högljutt och inte särskilt snällt sätt. Storasyster såg frågande på mig och hon började nästan se lite rädd ut. Jag blev osäker på hur jag skulle hantera situationen. Jag ville inte förklara för Storasyster där och då varför tjejen betedde sig så "konstigt". Vi kunde heller inte ignorera tjejen och låtsas som om det regnade. Det var min känsla av att jag absolut inte ville bekräfta Storasysters rädsla som fick mig att börja skoja med tjejen istället. Vi började skratta tillsammans med henne. Vi började prata. Det visade sig att hon hade samma namn som Storasyster. Ett ganska ovanligt namn. Hon var nio år och kunde simma. Hon frågade oss vad vi hette, hur gamla vi var och hon berättade till mammans förtret att hennes mamma var 41 år. Hon tyckte att Lillebror var så söt att hon kom fram och gav honom en kram. Av bara farten fick jag och Storasyster fick också var sin kram. Hon visade sig vara en alldeles underbar liten tjej. Härligt rättfram och ärlig, precis som dessa barn alltid är. Jag blev glad av att möta henne tillsammans med mina Kråkungar. Tänk om alla människor var lite mer som hon. Spontana och ärliga. Tänk om mina Kråkungar kunde ge lite fler kramar till människor de fattar tycke för... Så härligt!

Jag är så jävla ARG!

2012-01-27T17:02:00.000+01:00

Fick just ett brev i brevlådan. Fredag eftermiddag. Totalt utstuderat. INGEN, och då menar jag INGEN på en stadsdelsförvaltning jobbar en fredag klockan 16. Bra tidpunkt att släppa bomben. Mobben hinner ju lugna ner sig till måndag morgon. Så jävla fräckt!

Storasyster ska börja förskoleklass till hösten. Vi har trehundra (300 m) meter till närmaste skola.

Men, nu har upptagningsområdet blivit för stort, så Storasyster blir placerad på en skola ca 1,5 km bort. Detta meddelas i ett brev på fredag eftermiddag. Jaha, och vi ska bara gilla läget då eller??!

Allt på grund av ett stort jävla område med nybyggda villor på andra sidan "vår" skola. 800 nya hushåll, men ingen ny skola. Var det svårt att räkna ut att det kommer flytta hit barnfamiljer eller? Saken är den att vi fick vänta i två år på förskoleplats till Lillebror på grund av samma jävla nybyggda bostadsområde. Jag börjar bli ordentligt sur på stadsplaneringen häromkring!

Man vill minska bilåkandet inom stadsdelen. Öka kollektivtrafiken. Jo, det här är ju definitivt the way to go! Det kommer bli nödvändigt att lämna Storasyster med bil vid den föreslagna skolan. Starkt jobbat!

Ursäkta språket i det här inlägget, men jag är förbannad. Det är lite för mycket som går i mot oss (mig) just nu. Lite för mycket, på för många områden. Jag orkar inte mer. Det här var på nåt sätt droppen... Men nu jävlar blir det fight!

Det här är ingen viktblogg

2012-01-26T15:31:00.002+01:00

Det här är ingen viktblogg och kommer aldrig att bli en viktblogg. Däremot är det här ett viktinlägg.

Jag är överviktig och behöver gå ner i vikt. Jag mår inte bra i min kropp. Utan att gå in på några detaljer kan jag säga att jag har ett BMI på 29 (det bör helst ligga under 25), så jo, jag är överviktig och behöver gå ner i vikt. Kort, tjock och utan ork, så kan jag summera det hela. Om jag lyckas gå ner tio kilo så får jag en vikt som jag trivs med. Då kommer jag i storlek 38/40 igen. Helst skulle jag vilja gå ner 13 kg, men hey - don't push it!

Problemet är inte att jag inte kan. Jag vet att jag kan. Är jag bara är tillräckligt motiverad och ger mig sjutton på att klara det, så kan jag. Jag har gjort det förr. "I min ungdom" gick jag ner runt 14 kg och under en period hade jag storlek 36. Fatta! Sen flyttade jag till en annan stad och började jobba, blev sambo och gick långsamt upp igen pga feta middagar, jobbluncher och utebliven träning och vardagsmotion. Sedan kom två graviditeter. Jag gick upp lika mycket efter graviditeterna som under dem. Hemmalivet bjöd på många fikapauser och tillfällen för frestelser. Ett problem är att jag äter i alla sinnestämningar. Jag äter när jag är glad. Jag äter när jag är ledsen. Jag äter när jag har tråkigt. Och jag äter alldeles mycket. Det andra problemet är att jag är lat och rör på mig alldeles för lite. Inte heller finns tiden till att springa på gym eller åka och simma. Jag är för sjutton en yrkesarbetande småbarnsmamma...!

Förra våren bestämde jag mig. Då gick jag ner tio kilo. Kände mig riktigt nöjd till sommaren. Kom i gamla kläder som inte använts på länge. Köpte många nya sommarkläder. Sen kom sommaren. Semester. Glass. Öl. Grillkvällar. Vikten ökade. Några kilo i taget. Till hösten fanns inte orken att ta tag i det. Några motgångar gjorde att jag intalade mig själv att jag lika gärna kunde sitta framför tv:n med en godisskål i knät istället för på motionscykeln. Och här är jag nu. Allt jag gick ner i våras är tillbaka. Jag är tillbaka på ruta noll. Jag är inte stolt. Snacka om jojobantning.

Jag fattar att jag måste göra någonting. Att jag måste ta tag i det här igen. Inte för mitt utseende eller för att jag typ inte har några byxor som går att knäppa. Utan för att mitt humör ska bli bättre. För att jag ska börja må bra igen och för Kråkungarnas skull - för att jag ska orka leka med dem och kunna njuta av deras spring i benen. Jag vet ju att det går. Jag gjorde det för ett år sedan. Jag mådde ju såå mycket bättre då...

Problemet är att jag saknar motivation, ork och jävlaranamma. Jag tycker bara synd om mig själv. Jag har tusen ursäkter och tänker att det är ogjort arbete att jag kämpa som en tok för att gå ner till sommaren om jag sen lägger på mig allt igen på hösten... Sund inställning va?! Det blir jobbigt med familjen som ska äta som vanligt. De har absolut ingent behov av att lägga om kosten. Min man har en ämnesomsättning som kan få vem som helst att bli avundssjuk. Efter en semesterresa, säg en vecka i Grekland, så har han vanligtvis gått ner ett kilo och jag gått upp två. Så är det alltid. Jag ber till gudarna att Kråkungarna ärvt pappas ämnesomsättning! Det blir jobbigt med luncherna på jobbet. Jag kommer behöva stå och laga särskilda matlådor. Det blir jobbigt att få in tid för motion. Allt känns just nu jobbigt och oövervinnerligt helt enkelt...

Jag var på väg att börja mina nya vanor för två veckor sedan. Kvällarna blev kaotiska och träningen uteblev. Förra veckan blev jag förkyld. Behöver jag säga att mina planer gick helt i stöpet?

Men. Jag ska ta tag i det. Snart. Måste bara samla ihop lite jävlaranamma först...

Att vända situationen till sin fördel

2012-01-25T12:33:00.000+01:00

Jag kom på en sak. Köket är ju mer eller mindre invaderat av möss. Då måste det ju bli absolut nödvändigt att bryta upp hela köket, eller hur?! Riva ut allt. För att få tag i dem. Utrota dem. Absolut!

Jag ser en lantlig stil framför mig. Rostfria vitvaror. Köksö. Stora kökssköp. Gärna ett extra fönster - vi måste ju kunna vinka adjö åt musjävlarna, eller hur?!

Ska försöka sälja in det här. Ge mig en kväll eller två. Konceptet bör nog innehålla en längre utlandsvisteles också, för jag tänker då inte vara hemma under genomförandefasen...

Oväntat besök? Bjud på russin... och slå ihjäl dem!

2012-01-25T10:20:00.000+01:00

Vi har tydligen fått hyresgäster. Vi försöker bli av med dem. En efter en. Problemet är väl att vi inte har en aning om hur många de är, för de ynglar av sig som få...

Maken upptäckte musskit under diskbäken igår. (Jippii!) Han inhandlade musfällor och laddade dem med russin. Mycket riktigt, tre möss gick döden till mötes under kvällen.

Det här känns just nu som ett dåligt skämt. Möss, det har man väl på landet och i små röda torp från 1800-talet?! I alla fall i min värld. Vi bor i ett villaområde. Civiliserat alltså. Det finns hus som är mycket äldre än vårt. Så vad fan gör de hos oss?

Jag blandar mig inte i musjakten just nu. Jag är inte rädd för de levande mössen. Självklart vill jag inte ha dem i mitt hus och jag tycker att det är mer än äckligt att de håller till vårat kök. Men de är harmlösa och jag tror att risken är obefintlig att en mus sitter och kikar på mig just när jag öppnar skåpsdörren. Nä, det är något annat. Jag tycker det är mer obehagligt med vetskapen om att det kan ligga en död mus i fällan under diskbänken. Jag vågar inte öppna dörren och titta. Så, eftersom jag är hemma och vabbar idag så får fällorna stå oladdade tills maken kommer hem. Då jävlar. Då ska det ut!

Hur vet vi att de är borta? Hur vet vi när vi knipit den sista? Hur hindrar vi dem från att komma tillbaka? Tänk om de tar sig ut i andra delar av köket, nu när vi plockat undan alla goda majspåsar (vi har påsförrådet under diskbänken och tydligen har de ätit hål på majspåsarna från hemköp) och är noga med att tömma sopor och undviker att slänga bröd etc löst i soporna...?

Hjälp! Det känns inte helt bra det här...

Kvalitetstid - vad är det egentligen?

2012-01-24T20:22:00.000+01:00

Jag blir alltid lite fundersam när föräldrar pratar om "äkta kvalitetstid" tillsammans med sina barn. Vad menas med det egentligen? Hur kategoriserar de övrig tid? Vad händer när kvaliteten på tiden inte når upp till förväntad nivå? Med risk för att trampa någon på tårna, frågar jag mig om inte "kvalitetstid med ungarna" mest är till för föräldrarna?

För mig är all tid med mina Kråkungar äkta kvalitetstid. Däremot kan tiden vara av lite varierande kvalitet, beroende på hur vår dag sett ut. Jag kan vara sur och stressad eller ungarna kan vara toktrötta och griniga efter en jobbig dag på förskolan. Inte allt för sällan en kombination. Det är ändå tid vi har tillsammans och tid som jag inte skulle vilja byta bort. Ibland myser vi. Ibland hittar vi på något kul. Ibland (ofta) gör vi ingenting särskilt (läs: MammaMu tvättar/städar/lagar mat/surfar och Kråkungarna leker/tjatar/bråkar). Jag tycker att all tid vi har tillsammans är lika viktig och jag tror inte att några timmars kvalitetstid kan kompensera för alla de timmar man inte är hemma och "bara är" eller har tråkigt tillsammans. Föräldrar är viktiga för sina barn. Mina Kråkungar är viktiga för mig.

Var det någon som hängde med i det resonemanget?

Vet inte om jag har någon poäng med det här inlägget egentligen. Jag har funderat lite kring begreppet. Jag hoppas att kvalitetstid bara är ett (dåligt) ord för att beskriva en underbar eftermiddag i pulkabacken, mer än en aktivitet som ska kompensera för ett dåligt samvete?!

Vad var det jag sa?!

2012-01-22T18:14:00.001+01:00

Lördagens snölek straffade sig. Big Time. Till Lillebrors rinnande näsa kan vi lägga på 39 graders feber. Han var inte helt redo för utelivet. Det hade vi ju som sagt på känn. Blir att förbereda sig på ytterligare sjukdagar hemmavid alltså. Men det var absolut värt det för det var två lyckliga Kråkungar som kom in från snön i går eftermiddag. I morgon blir det mannen som får vara hemma. Därefter får vi se. Kanske behöver MammaMu vara hemma och vila någon dag hon också, för mulen har börjat rinna något alldelse förskräckligt även på henne... Urk!

Hur är det möjligt?

2012-01-22T12:14:00.000+01:00

Tvättmaskinen har gått varm i fyra dagar. Jag skojar inte. Var kommer all smutsvätt ifrån? Jag fattar ingenting.

Vågar inte ens tänka på att "någon" ska ta hand om all ren tvätt också...

Äntligen snö!

2012-01-21T17:47:00.000+01:00

Idag har det snöat! Gissa om Kråkungarna blev glada! Det var lika omöjligt att hålla de halvkrassliga Kråkungarna inomhus idag, som det har varit att åka pulka tidigare den här vintern. Helt omöjligt alltså. Det är bara att gilla läget. Det är bara att ställa in sig på att några timmars utelek i dagens blötsnö med största sannolikhet kommer resultera i ytterligare VAB-dagar i nästa vecka, men det får det allt vara värt. Det skulle vara snudd på barnmisshandel att hålla dem inomhus med årets första snö utanför fönstret! Dessutom är snön med största sannolikhet borta redan i morgon, så det var bara att köra på!

Kråkungarna har kört värsta vinterracet. Det gäller att hinna med ALLT innan snön försvinner. De har byggt snögubbe, åkt pulka, snowracer och längdskidor och de har skottat snö med sina nya snöskyfflar. Men det roligaste av allt var nog ändå att åka slalom i trädgården! Bara lift som fattas. Eftersom varje åk tar sisådär sju sekunder så blir det ett par rundor upp och ner. Tur att de har en sån snäll pappa - han är en fantastisk lift!

Vi har haft en fantastisk vinterdag idag med andra ord! Dessvärre är det nu två plusgrader och snön är redan på väg bort... Vi får vara glada för det lilla!

Ibland önskar jag...

2012-01-20T19:36:00.001+01:00

...att vi hade en hund. Det skulle gå så mycket snabbare att städa upp efter måltiderna då!

Lillebror hade visserligen en period då han trodde att han var familjens hund, men den tiden är tack och lov förbi!

Time out

2012-01-20T18:15:00.000+01:00

När mannen kom hem idag, behövde MammaMu time out. Jag kände ett otroligt starkt behov av att stänga in mig i ett tyst rum. Ensam. Gick upp i sovrummet, drog täcket över huvudet och fick en snabb power nap.

Nu när jag kommer ner står middagen (trolleri!) snart på bordet. Kråkungarna sitter lugna (och tysta) i soffan framför en film och jag känner mig mycket piggare och ser fram emot resten av fredagskvällen!

(Allra mest ser jag förstås fram emot när Kråkungarna ligger i sina sängar, sovandes...)

Skulle gärna poppa lite popcorn oxå...

2012-01-19T20:52:00.000+01:00

Tänker sätta mig i soffan framför Biggest Loser och deppa över att jag inte kommit igång med träningen den här veckan heller. Saknar helt motivation just nu. Skippar popcornen i tv-soffan alla fall. Det är väl karaktär så säg 😉.

Fiskben på jobbintervju

2012-01-19T17:20:00.004+01:00

Dagens tips: Om du ska på en jobbintervju som kombineras med lunch där du ska få tillfälle att "träffa" teamet (läs: imponera på teamet) som du eventuellt ska jobba ihop med, välj då inte fisken! Det blir så jobbigt när ett fiskben fastnar mellan tanden och tandköttet och liksom står rätt ut som ett spjut. Det är så svårt att göra ett bra intryck och hålla sig koncentrerad samtidigt som du "obemärkt" försöker peta bort det. Tro mig. Jag har viss erfarenhet...

Som sagt, jag kommer nog inte behöva ta några livsavgörande beslut den närmaste veckan.
(Särskilt livsavgörande är det väl inte heller, men det är i alla fall dags att göra något nytt snart!)

Nattliga förhandlingar

2012-01-19T14:56:00.000+01:00

Väcktes i natt av en rosslig och snuvig Storasyster med aningens feber. Tillräckligt sjuk för att kunna konstatera att det inte blir akutellt med dagis mer den här veckan. Tillräckligt sjuk för att de nattliga förhandlingarna ska börja. Inte med Storasyster då, utan med maken. Förhandlingarna om vem som ska stanna hemma. Brukar vara den med minst viktiga punkter på dagordningen som blir kvar hemma. I natt anmälde jag mig faktiskt mer eller mindre frivilligt. Det var tanken på sovmorgon som lockade mest. Då visste jag inte att båda Kråkungarna skulle vara klarvakna och börja bråka med varandra redan klockan 06:00. Hade jag vetat det hade jag kanske varit lite hårdare i mina förhandlingar. Det viktigaste på min dagsagenda var "bara" en livsavgörande lunch som med ganska liten sannolikhet skulle realiseras. Så jag anmälde mig som sagt frivilligt till VAB idag. Dessvärre blev den livsavgörande lunchen verklighet, så mannen fick slänga sig hem i all hast och rycka in som reserv-VABbare. Dålig planering kan man tycka. Nästa gång ska vi nog hålla förhandlingarna framåt morgonkvisten när alla är vakna och klara i skallen. Det underlättar säkert. Nu blir jag i alla fall hemma resten av dagen och imorgon också - som kompensation för mannans uppskattade blixtutryckning idag.

Hur den livsavgörande lunchen gick? Nja, sådär. Behöver troligtvis inte ta några livsavgörande beslut den närmaste veckan i alla fall...

Hemma på dagis...

2012-01-18T20:33:00.000+01:00

Vet inte riktigt hur jag ska reagera när Lillebror sitter vid middagsbordet och pratar om saker som hänt "hemma på dagis". Ska jag bli glad och lättad att han faktiskt verkar trivas på förskolan, eller ska jag se det som ett tecken på att han spenderar alldeles för mycket tid "hemma på dagis"...??

Simskola

2012-01-18T20:02:00.001+01:00

Idag var det dags för simskolan igen. Storasyster var lite ringrostig efter julledigheten så hon höll ett stadigt tag i flytkorven fast hon egentligen klarar sig utan. 10-15 meter bröstsim klarar hon lätt. Därefter är det orken och självförtroendet som sviktar lite, speciellt när hon kommer ut på djupt vatten. Men hon är ett riktigt litet blötdjur, precis som resten av familjen! Det är härligt med barn som älskar vatten!

Tycker lite synd om Lillebror som blir medsläpad till simhallen varje vecka utan att få hoppa i själv. Han har gett upp hoppet. Det är tur att det finns en stor back med leksaksbilar i väntrummet. Bilarna håller honom hyfsat nöjd i alla fall...

Kan själv!

2012-01-17T21:54:00.001+01:00

Lillebror kan själv!

Och kan han inte själv så ska han göra det själv i alla fall. Och jösses vilket utbrott han får om någon försöker hjälpa honom med något som han har fått för sig att han kan göra själv. Det är inte alltid man hinner med i humörsvängningarna och än mindre förstår orsaken till utbrottet. Om Lillebror kommer på att han faktiskt hade kunnat göra något själv, något som redan är gjort, ja då kommer först ett utbrott och därefter ska allt göras om från början. Han ser inga som helst problem med att dra av sig de nypåsatta strumporna och därefter sitta och försöka trä på dem på fötterna igen -länge. Gahhh! MammaMu´s tålamod sätts på prov ska jag säga. Det gäller att inte ha bråttom iväg när alla ytterkläder, inklusive kängorna, ska tas på minst två gånger.

Hade helt förträngt den här perioden, men när jag tänker efter så har nog Storasyster varit där också.

En sak är i alla fall säker. Han börjar verkligen bli en stor liten kille, vår älskade Lillebror!

Veckans höjdpunkt - Ica Maxi!

2012-01-17T19:05:00.001+01:00

Det har funnits två (korta) perioder i mitt liv när det var stort att få åka till Ica Maxi och storhandla. Ensam. En period då det var skönt, avkopplande och befriande att dra fötterna efter sig på heminredningsavdelningen och bokavdelningen. Under dessa shoppingturer passade jag alltid på att smita in på Lindex (som ligger vägg i vägg med Ica), vilket nästan var som att gå en rejäl shoppingtur på stan. Jag pratar förstås om den där perioden då det var lyx att få en timme för sig själv. När jag med storhandlingen som alibi kunde smita hemifrån mellan två amningar och bara få vara för mig själv. Den första tiden med nyfödd hemma.

Vart vill jag komma med det här? Jo, jag vill bara säga att jag inte riktigt känner på samma sätt nu. Några år senare är veckans trip till affären bland det tråkigaste som finns. Saknar totalt inspiration. Samma gamla varor som åker ner i kundvagnen varje vecka. Varmt. Jobbigt. Tråkigt. Bläää!

Tänk vad ens inställning till saker och ting kan förändras...

Det bidde en hel del annat

2012-01-16T15:49:00.001+01:00

Det finns bara ett ställe som man kan åka till för att kolla lite på lampor och inredningssaker och komma hem med precis just precis allt annat än just lampor och inredningssaker och dessutom många, många pengar fattigare. I just det här fallet kom vi exempelvis istället hem med ett par slalompjäxor och en soda stream, och barnkläder såklart.

Jag talar förstås om Gekås och Ullared! Hela familjen tog en tur ner i går. Tanken var som sagt att hitta lite ny belysning och väggdekorationer till vår nytapetserade hall. Mindre lycka där alltså.

Hur det går med renoveringen? Maken har så smått kommit igång med tapetseringen av övervåningen. Det går sakta framåt. Några våder per kväll, typ. I den här takten är vi nog klara till nästa jul i alla fall!

Skitkul!

2012-01-14T20:13:00.001+01:00

Lillebror har ju som jag tidigare berättat slutat med blöja. Det leder ju till att han måste göra både det ena och det andra i pottan. I kväll tog pottbesöket närmare en halvtimme. Han babblar, sjunger och skämtar, samtidigt som han sitter och klämmer. Han är en riktig livsnjutare och pratkvarn. Han myser över att få sitta med sällskap och odelad uppmärksamhet och filosofera och babbla. Tror vi får börja nattningen en halvtimme tidigare om det ska fortsätta så här...

Här om morgonen blev dagislämningen en kvart försenad av samma anledning. Fina, härliga, stora, lilla Lillebror!

Helt ute och cyklar?

2012-01-14T14:05:00.002+01:00

Kråkungarna är ute i trädgården och leker. Det leker i lekstugan, i sandlådan och cyklar. Inte alldeles normal utelek för januari månad, om jag nu inte är helt ute och cyklar?!

Bara elva månader kvar!

2012-01-13T21:54:00.000+01:00

Fönstren är tomma. Mörka. Tomtarna nerpackade. Sista juleljusen brinner ner i skrivande stund.

Har ägnat fredagskvällen åt att städa ut julen. Sånt hände väl aldrig förr? Innan man fick barn? Har svårt att tro att jag spenderade fredagkvällen med dammtrasan i handen. Minnena från den tiden är dock lite suddiga...

Elva månader tills det är dags att plocka fram grejerna igen. Hinner nog börja längta till det också...!

Barnets enkla logik

2012-01-13T18:47:00.004+01:00

Lillebror 2 år kommer springande med en filt över huvudet:

"Buuuu! Mamma, jag är ett spöke. Jag ska rädda dig!"

Klart att mamma blev rädd!

Trött, tröttare, tröttast...

2012-01-12T20:46:00.000+01:00

Jag var så pigg och utvilad efter semestern. I måndags och tisdags red jag på vågen. Jag var fortfarande glad. I går kom bakslaget. I går och idag har jag varit heeelt slut. Som en klubbad säl ungefär. Har gått runt och gäspat hela dagen. Ingen energi alls. Att det kan gå så fort...

Kråkungarna verkar också trötta. Somnade snabbt, lätt och tidigt i kväll. Båda två. Alltid något. Tror att det kan vara det enda botemedlet - tidig läggning även för MammaMu. Lite synd bara att jag precis börjat läsa en bra bok. Det är ju så svårt att släcka lampan i tid...

Det går framåt!

2012-01-10T12:25:00.001+01:00

Idag har jag i alla fall fått ett skrivbord. Och blivit av med all bråte i rummet. Nu saknas "bara" nätverksuttag. Sen kanske jag kan börja jobba på allvar....

Välkommen tillbaka... typ!

2012-01-09T08:11:00.001+01:00

Bra start på arbetsåret? Nja. Det är kaos på jobbet. En flytt flyter aldrig smidigt. Dök upp tidigt i morse. Tänkte sitta i lugn och ro och gå igenom mail och försöka komma tillbaka mentalt. Jo tjena! Hittade inget skrivbord. Bara ett rum utan belysning, fyllt med bråte... Välkommen tillbaka, liksom.

Dags att sätta fart på ekorrhjulet

2012-01-08T12:04:00.000+01:00

Vi har haft en jätteskön ledighet. Lagom slapp. Härliga dagar i fjällen. MammaMu har fått sovmorgon vid flera tillfällen - och det mina vänner - är lyx! Det var länge sedan jag kände mig så utvilad och avslappnad.

Men snart är det slut. I morgon är det dags att rulla igång ekorrhjulet igen. Kråkungarna börjar med studiedag på dagis (jepp!) så det blir till att börja pussla och lappa direkt.

Kråkungarna längtar tillbaka till dagis. De var hemma (VAB) veckan innan jul (liksom åtskilliga dagar före det) så det var länge sedan de var där. Kan kanske släppa det dåliga samvetet första veckan i alla fall då. Det är ju en tröst.

Nu ska vi bara njuta av den sista dagen på jullovet. Storasyster och MammaMu ska iväg på teater i eftermiddag. En julklapp från Tomten till Storasyster. Mysigt! Och smart tänkt av Tomten! Ett mycket bra avslut på jullovet!

Pysselångest

2012-01-07T11:23:00.001+01:00

Storasyster har fått pysselgrejer i julklapp. Ni vet sånt där kladdigt pyssel, som hon absolut inte får kladda med själv. Ni vet sånt där pyssel som alltid slutar med att "någon" tröttnar långt innan det är klart och "någon annan" får göra färdigt. Pyssel som mamma skjuter på. Pyssel som mamma lovar att göra någon gång när Lillebror inte är med och kan förstöra.

Nu är Lillebror med pappa på Biltema (=överlycklig Lillebror). Det finns liksom inga ursäkter längre (även om jag faktiskt kan komma på minst hundra). Det är anledningen till att jag denna förmiddag står och pillar med klister, pincett och små, små plastbitar i köket. När klistret har torkat är det dags för cementen... I say no more!

Jag är helt enkelt ingen pysselmamma. Det står helt klart. Är faktiskt ingen bullmamma eller hönsmamma heller. Jo, det sista kanske. Då och då.

Snacka om Nyårslöfte!

2012-01-06T13:03:00.002+01:00

Lillebror bara bestämde sig. Över en natt. På nyårsafton slutade att kissa i blöjan.
(Och då har vi ändå varit på skidsemester i fem dagar)

Innan dess totalvägrade han potta och toalett. Men han bestämde sig. Att han är en stor kille. Nu vågar han till och med sitta på en stor toalett. Heja Lillebror!!

Hoppas, hoppas, hoppas att det funkar på dagis också...!

Det gäller alltså bara att bestämma sig. Att ta ett mentalt beslut och hålla sig till det. Då kan man lyckas med allt. Ska se Lillebror som en förebild och ta tag i det som verkligen behöver tas tag i. NU. Kan han så kan jag!

Borta bra, men hemma bäst...elller?

2012-01-06T12:51:00.000+01:00

Hemma igen.

Nu ska alla grejer packas upp också. Och tvättas. Jag har att göra ett par dagar. Skönt att ha ett några dagar ledigt för fix innan jobbet drar igång igen.

Kråkungarna (och vi) har haft några fantastiska dagar. Vi har åkt skidor varje dag och jag är så imponerad av Kråkungarnas vilja och ork. De vill bara åka mer, trots att ögonen går i kors. Lillebror har inte gnällt eller varit ledsen en enda gång. Igår åkte han precis lika mycket och länge som oss andra och då var MammaMu ganska trött i benen mot slutet (början och mitten oxå, men jag är väldigt otränad), men han var lika glad som vanligt.

Hemresan gick bra som vanligt. Kråkungarna är fantastiska i bilen. Inget gnäll eller tjat.

Idag leker de med sina leksaker. Är nöjda och glada. Inget tjat. MammaMu får sitta i lugn och ro framför datorn (jo, jag ska börja tvätta - snart...). De har saknat sina leksaker och sina nya julklappar. Det är lite mysigt att höra dem leka på övervångingen. Lillebror provkör varenda bil.

Själv tycker jag det är rätt deprimerande att vara hemma. Ingen snö. Grått. Trist. Vardag. Börjar fundera på varför vi bor där vi gör egentligen. Det bara regnar. Eller blåser. Eller både regnar och blåser. Det är det vanligaste, sommar som vinter. Vi älskar snö. Skidåkning och vinterlek. Här bjuds det ganska sällan. Förra vintern var helt fantastisk, men det var ju en på miljonen. Men, det är ju inte bara att ta sitt pick och pack och flytta någon annanstans heller. Det är ju lite mer meck än så. Det är väl bara att gilla läget...

Packa pappas bil...

2012-01-04T22:26:00.000+01:00

Ni vet all den där packningen. Den som fyllde ett halvt sovrum och knappt rymdes i en kombi. Den ska med hem också...

Vi testade i alla fall allt...

2012-01-03T22:06:00.001+01:00

Vilken metod tror ni förresten funkar bäst när man ska försöka få två hyperaktiva, övertrötta Kråkungar att somna (samtidigt) på en yta av 40 m2?

Lirkande: "Snälla somna nu så ni orkar med allt roligt vi ska göra imorgon" (här kan man räkna upp allt roligt som ska ske i morgon, men då kommer de blir ännu mer uppspelta)

Hot: "Om ni inte somnar blir det inget roligt i morgon/åker vi inga skidor i morgon/åker vi hem"

Martyr: "Vi gör det här för er skull...osv"

Skrik: "Sov! Nu!" (kanske kan lite fler ord användas)

Ignorans: "Gör vad ni vill, det är ni som är trötta i morgon"

Resonemang: Det här inbegriper en ingående förklaring av nyttan av sömn... och lite till.

Ovanstående metoder kan naturligtvis upprepas och varvas om varandra i det oändliga. Ända tills Kråkungarna ger upp av ren och skär utmattning faktiskt...

Vi kunde inte bestämma oss för vilken av metoderna vi skulle köra, så för säkerhetsskull tog vi allihop på en gång. Konsekvens är tydligen inte riktigt vår grej, men så har vi aldrig hävdat att vi är särskilt bra på det här heller.... :-(

Skidorna blir lite trötta ibland...

2012-01-03T20:48:00.000+01:00

Kråkungarna är på skidsemester. Dessvärre förstår de inte rikigt vikten av att vara utsövda när det är dags att ge sig ut i backarna. Kråkungarna förstår sällan hur viktigt det är att sova kvällen innan de ska göra något roligt eller spännande. Det är ett stort problem. Storasyster är bara extremt rädd att gå miste om något. Det kan ju hända något roligt när hon sover. Hon är uppspelt och hon kämpar med näbbar och klor för att hålla sig vaken. Lillebror går in i en bubbla. Som en överhettad duracellkanin ser han till att hålla sig i konstant rörelse för att inte somna på stället. Det har med andra ord tagit ett tag att få dem i säng här om kvällarna. Trots detta vaknar de tidigt, vilket innebär ett stort underskott i sömnbufferten... I kväll lyckades vi i alla fall få båda att somna i hyfsat skaplig tid.

Skidåkningen går trots sömnunderskottet ganska bra.

Storasyster börjar komma igång nu dag två. Hon har blivit lite modigare, fallen blir färre och hon börjar öka farten. Hon tycker det är jätteroligt att åka skidor och det är ju det som är huvudsaken. Hon vill så mycket mer än hon orkar så morgondagen blir nog toppen! Då är hon ju utsövd också! Idag har hon fått åka på egen hand upp och ner i barnbacken. Hon blir väldigt mallig av att åka "själv" och man kan riktigt se hur hon växer flera meter av den friheten.

Lillebror är en riktig kämpe. Viljan och inställningen är det ingen fel på, men det finns gränser för hur mycket ett tvååring orkar med. Han vill åka hela tiden .Han vill inte vila. Han blir arg när Storasyster och PappaPu åker iväg utan honom. Han har inte gnällt en enda gång. Han blir inte trött (påstår han alltså) - det är bara skidorna som blir trötta. Även det har han en lösning på. De kan vila i sittliften (skidorna alltså). Att skidorna sen måste åka ner från toppen, det gör ingenting. Han älskar sittliften. Sen åker han ner med PappaPu som håller honom i sele. Det går fantastiskt bra. Idag har det till och med varit så att de har fått vänta in syrran - och Lillebror gillar inte att stå still i backen. Han ska åka. Hela tiden.

Han är lite togkig vår Lillebror!

På tal om Lillebror. Det kan tyckas vara lite taskig tajming att Lillebror har bestämt sig för att sluta med blöjor nu precis dagarna innan skidsemestern. Han vägrar nämligen både att kissa i blöjan och att kissa på stora toaletter. Han håller sig och kissar bara på pottan. Det är svårt att ta med en potta i skidbacken. Vi har haft sån fantastisk tur att vi har hittat förälder-barntoaletter (vanlig toalett + en liten minitoalett) och Lillebror har faktiskt gått med på att sätta sig på den lilla toaletten. Där kan vi snacka om tur! Har aldrig riktigt förstått vitsen med de där toaletterna tidigare, men nu tackar jag högre makter. Ska till Hundfjället i morgon. återstår att se om vi har samma tur där, eller om Lillebror måste hålla sig tills han exploderar. Stackarn! Pottan får packas ner för nödsituation!

Snö, snö, snö!

2012-01-01T21:15:00.000+01:00

Äntligen på plats på Ski Lodge Lindvallen! Äntligen snö! Storasyster var helt lyrisk när vi kom upp. Hon rullade sig i snön, gjorde snöänglar och studerade de glittrande snöflingorna. Pulkan grävdes fram ur packningen och Kråkungarna fick tillfälle för lite snölek. Hade hoppats hinna med några åk på skidorna, men resan drog ut lite på tiden. Mycket snö på vägen och många ovana förare framför oss. Tidvis fick vi masa oss fram i 50 där det normalt är "fri fart". Resan tog två timmar längre tid än normalt, men huvudsaken är ju att vi kom fram helskinnade! Kråkungarna var helt underbara. Under resans åtta timmar hördes inget gnäll, tjat eller bråk från baksätet. De är helt fantastiska i bilen. MammaMu gnäller betydligt mer än Kråkungarna under en sån resa.... MammaMu får ju å andra sidan inte se på film 😋 .

I morgon ska här åkas skidor! Som vi har längtat! Kråkungarna är laddade till tänderna!

Vilken slutspurt!

2011-12-31T18:51:00.000+01:00

Årets sista dag satte vi lite fart. Packade. Lagade mat. Städade bort en väldans masssa dammråttor sen gud vet när. Lagade lite mer mat. Packade. Hann med en glimat av sprinten i Tour de Ski. Packade. Såg ett sprakande fyrverkeri. Så nu är det gjort också. Nu slipper vi vänta uppe till tolvslaget och Kråkungarna kan gå och lägga sig i skaplig tid - fast det är nyårsafton. På så sätt kan de (och vi) vara hyfsat pigga i ottan då vi drar iväg till fjälls. Det kallar jag tidseffektivisering. Och det var i grevens tid. Det mest tidseffektiva vi gjort det här året faktiskt. Vilken slutspurt!

(Och NEJ, renoveringen är ännu inte klar. Den har typ stått still sedan slutet av november. Okej! Men nästa år, då...)

Fast först ska vi laga lite mer mat. Och äta den också faktiskt. Riktigt god mat kvällen till ära. Därefter ska vi hinna med lite nyårsmys med Kråkungarna. Sen, sen ska vi krypa till kojs...

Gott Nytt År!

Om inte snön kommer till oss, få vi ta oss till snön. Liksom...

2011-12-30T21:12:00.000+01:00

Börjar tröttna på den här vintern. Eller vinter förresten. Än har vi inte sett till snön här. Eller jo, en morgon låg det ett tunt, tunt lager snö på gräsmattan. Den morgonen var barnen sjuka. Vi älskar snö. Vet inte riktigt varför vi har bosatt oss på västkusten. Här avskyr alla snö. Regn i alla former föredras i den här delen av landet. Jag hatar regn. Älskar snö. Förra vintern var helt fantastik. Även här.

På nyårsdagen drar vi till fjälls. Då kommer vi äntligen få lite närkontakt med snön. MammaMu längtar. Kråkungarna längtar. Lillebror åkte skidor redan förra året. I två omgångar. Om ni undrar så går det alldeles utmärkt att åka slalom när man är 1 1/2 år. Bara att ta sittliften upp till toppen och åka ner genom Trollskogen (Hundfjället). Det är helt perfekt för en sån liten parvel. Mycket roligt att titta på. Skojigt. Storasyster har åkt sen hon var två. Det är jättekul att åka med henne nu. Hon har bra fart och helt orädd. Kör allt. Typ.

Håller på att förbereda packningen. Fattar ni hur mycket packning som ska rymmas i en Saabkombi när en tvåbarnsfamilj ska på skidsemester? Helt ofattbart mycket. Skidsemestrarna slår allt. Vi snackar barnvagn, fyra par slalomskidor och tre par längdskidor med tillhörande pjäxor, vagn. fyra hjälmar, pulka, färdiglagad mat, skidkläder, extraoveraller, fleecekläder, längdåkningskläder, pjäxvärmare, sängkläder, handdlukar, badkläder, vanliga kläder, CD-spelare och gud vet vad. Fan vad grejer som ska med. Och dessutom en potta. Vi måste ha med en potta. För hur kan man inte ta med en potta när en bekymrad, pottränande tvååring frågar MammaMu om det finns potta på hotellet. Då måste MammaMu svara att det finns det visst det. Pottan ska helt enkelt med om jag så ska sitta med den i knät.

Dammråttorna har bjudit in sig på nyårskalas...

2011-12-30T18:36:00.000+01:00

De blir bara fler och fler. Ryktet sprider sig som en löpeld. Kanske via Facebook. Det är nyårsfest hos MammaMu. Ingen som suger upp dem med dammsugareen så det är fritt fram för dammråttorna att över stället. En och annan bacillusk hänger på. De hänger i hörnen. Dansar runt fötterna på Krågungarna. Är överallt.

Sovmorgon!

2011-12-29T18:55:00.000+01:00

MammaMu har fått sova. Fattar ni?! MammaMu har fått sovmorgon. Då snackar vi inte sån där fjantig sovmorgon till klockan åtta. (De senaste fem åren har det faktiskt varit en dröm att få sova till klockan åtta. Sällsynt, men det har inträffat). Nej, nu snackar vi RIKTIG sovmorgon. Två mornar i rad. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det igen.

Livet efter att Kråkungarna gjorde entré är liksom lite annorlunda än livet var innan. Tidigare gick jag aldrig upp frivilligt innan klockan tio på helgerna. Det hände att jag sov till både 11 och 12. Sömn. Har alltid varit beroenda av sömn. Gärna tio timmar per natt. Annars fungerar jag inte. Hmmm. Sen Kråkungarna blev en del av familjen får jag helt enkelt se till att fungera i alla fall. Vissa dagar tröttare och tjurigare än andra, men ändå, fungerande. Det händer allt möjligt här om nätterna så det är sällan jag får ihop tio timmars sömn. Typ aldrig. Och så har vi ju morgonpigga Storasyster. Rädd att missa något på dagens tidiga timmar. Alltid uppe med tuppen hur sent hon än kommit i säng. Fina, morgonpigga Storasyster. Väcker gärna Lillebror. Han är lite mer som MammaMu. Lillebror både vill och kan sova. Men inte om han blir väckt.

Julen är tydligen utmattande för liten som för stor. Storasyster har sovit till klockan åtta flera mornar i rad. PappaPu har känt sig utvilad och gått upp och morgonmyst med Storasyster. Lillebror har typ inte vaknat alls. Í natt sov han 14 timmar! MammaMu och Lillebror sov till klockan tio. Till klockan 10!!! Två mornar i rad!!! Fatta!!!! Härliga jullov! Underbart! Fantastiskt! MammaMu har fått sova tills hon är utvilad - och lite till! Trodde aldrig den dagen skulle komma igen...

Börja om från början...

2011-12-25T12:47:00.000+01:00

Nu har vi flyttat på oss. Nu börjar julfirande nummer två. Vi kör en runda till med glögg, julbord, godis, godis, godis, tomte, klappar och gröt. Favorit i repris liksom. Det enda som fattas så här på juldagen är Kalle Anka... God Jul på er!

Den bästa julklappen någonsin...

2011-12-24T14:43:00.000+01:00

...fick vi julaftonsmorgon för tre år sedan! Då bekräftades föraningarna om att Lillebror var på väg. Lycka!

Julbordskoma

2011-12-24T14:16:00.000+01:00

Ett lugn har infunnit sig. Koman efter julbordet och snapsen. Lugnet före Kalle Anka. Lugnet före tomten. Storasyster spelar spel och Lillebror sover middag. Storasyster hade nog också behövt sova, men vissa saker är helt enkelt omöjliga. Mycket är faktiskt omöjligt när det kommer till Storasyster och sömn. Det kan vi ta en annan gång.

God Jul!

Nu börjar det...

2011-12-23T17:00:00.000+01:00

Nu är MammaMu och familjen på plats hos släkten. Nu börjar det. Svullandet och pösandet. Det hör liksom julen till. Byxorna krymper alltid runt jul. Konstigt det där....

Enkel matematik

2011-12-23T11:08:00.000+01:00

Vi borde komma iväg klockan 9.
Vi siktar på att komma iväg klockan 10.
Vi kom iväg klockan 11.

Allt tar så mycket längre tid nu för tiden...

Julkänsla

2011-12-22T15:29:00.000+01:00

Hur är det egentligen med julkänslan? Min vill inte riktigt infinna sig. Inte alls faktiskt.

Tycker tyvärr mest att det är en massa stress och måsten så här veckorna innan jul.

Egentligen gillar jag julen. Eller, jag gillar tanken på julen. På höstkanten kan jag längta efter julen - lamporna, musiken, lukterna. Jag längtar efter att få mysa med glöggen framför brasan. Pyssla. Baka. Äta. Tindrande ögon och söta tomtar.

Ju närmare julen jag kommer desto svagare blir den känslan och stressen och alla måsten kommer krypandes. Jag börjar långsamt inse att det inte blir en sån där Bullerbyjul i år heller. Jag vill så gärna ge mina barn en mysig julkänsla, men det går inte. Kanske beror det på att vi åker iväg över jul. Till släkten. Vi far runt som ett ambullerande tivoli mellan gästrummen. Vi får liksom ingen egen jul. Hemma. Inga egna traditioner. Å ena sidan är det skönt att få allt serverat. Slippa tänka på julmaten. Och jag skulle inte vilja ha släkten att fira jul hos oss. Nä det vill jag inte. Ännu mera stress.

Nä, jag längtar efter ett egna traditioner och ett firande i lugn och ro. Hemma hos mig har vi alltid bara varit den lilla familjen som firat hemma. Mamma, pappa, jag och min bror. Granen kläddes dagen före dopparedagen. Uppesittarkväll. Pirr. Julafton var julafton. Tomten kom inte både julafton och juldagen som han tydligen gör nu för tiden. Kalle Anka hanns med och jag fick julgodis i min julstövel. Nu hinner jag inte med att ge mina barn gott julgodis i stövel mellan alla skålar med annat julgodis som ingen tycker om men äter ändå. Ikväll kan vi inte julmysa för då måste MammaMu fara runt som ett skållat troll och packa. Kråkungarna bör nog sova tidigt för att orka med julens tighta schema... Ja, ni hör ju själva. Det är något som inte riktigt stämmer. Och egentligen har vi det ändå ganska lugnt på julen. Ingen stor släkt. Det finns de som far runt till tio ställen och ändå älskar julen.

Jag hoppas att julkänslan infinner sig. Snart. Jo, den kommer nog...

Vårt resereportage platsar nog inte i Vagabond...

2011-12-19T19:19:00.001+01:00

En familjeweekend i Malmö och Köpenhamn. En vecka före jul. Glimrande ljus. Tindrande barnaögon. Mys och förväntan. Varm choklad, rosiga kinder och singlande snö...

Joo, så skulle det nog ha låtit i ett resereportage taget ur vilket resemagasin som helst, men nu är det MammaMu med familj som varit ute på (cirkus)turné. Vet inte hur det är för er, men det blir sällan som i resemagasinen när vi är ute och reser...

Vi behöver inte gå in på några detaljer om vår egen semestertripp, men jag kan ge er några tips och kloka ord på vägen om ni hädelsevis har en familjeweekend inplanerad framöver:

Regn och blåst är kallt och blött.
Barn tröttnar snabbt på julshopping - föräldrar ännu snabbare.
Äta bör man annars dör man (njae, men man blir i alla fall jävligt hungrig – och sur!).
En normal person blir faktiskt hungrig minst två gånger per dag – tro det eller ej!
Personer med diskbråck och som dessutom glömt värktabletterna hemma bör inte strosa en hel dag i Köpenhamn och Tivoli (leder troligtvis till ännu mer värk och det gör heller inte underverk för humöret!).
Långkalsonger är bra klädsel utomhus. Mindre bra i överfyllda varuhus i juletider.
Långkalsonger och fleecetröja är bra klädsel på Tivoli. Mindre bra på överfyllda pendeltåg.
Varm choklad är helt klart överskattat. Troligtvis även Glühwein...?

Har säkert fler bra råd på lut, men vi stannar där. Familjen ska ut på (cirkus)turné två gånger till de närmaste två veckorna så jag sparar de råden till ett senare tillfälle...

Dags att smita iväg...

2011-12-15T23:26:00.000+01:00

I morgon tar vi semester. Familjen tar in på hotell. Vi ska mysa och suga i oss lite julstämning. Så ärtanken i alla fall. Det lät bra när vi bokade in det. Alla julklappsbestyr skulle var klara. All stress ur världen liksom. Bara vara. Mysa. Dricka varm choklad och åka skridskor.

Typ. Nu är vi inte riktigt där. Vi ligger lite efter. Halvrenoverat hus. Oköpta julklappar. Julstress på jobbet och okokad knäck här hemma. Myshelgen kanske mest kommer att handla om att trängas i affärer med andra julstressade människor och att de nödvändiga restaurangbesöken med två trötta barn kanske inte blir riktigt så avslappnade som man skulle önska. Chokladen kommer dessutom att vara för varm och skridskorna för hala.

Men, vem är jag att måla fan på väggen. Det är ju inte riktigt min grej (eller hur?). Det blir nog jättebra det här!

Ibland blir det fel

2011-12-15T23:13:00.000+01:00

Jag var bara feg. Nu är det för sent. Jag får skylla mig själv. Och nu kan jag liksom inte klaga heller. Jag gjorde ju ett val. Fan!

Det jag verkligen vill, det vill sig inte alls. Jag blir så less... Är det inte min tur snart? Jag väntar!

Lägesrapport

2011-12-14T20:30:00.000+01:00

Renoveringen står still. Tapetserade klart nedervåningen och hallen under tidspress, sen gick luften ur. Totalt. Har inte fått upp tavlor, har inte köpt matta eller gardiner och heller inte hittat den perfekta byrån. Det kommer. Efter jul.

Då ska vi ta tag i resten också. Trapprenovering och tapetsering av övervåningen. Efter jul. Eller efter nyår. Någon gång innan påsk i alla fall. Hoppas jag...

Julen är visst på ingång. Har blivit lussade för i dagarna två. Världens finaste Lucia och Stjärngosse sjöng högt och klart för mamma och pappa igår. Sååå fina!

Idag var det dags för lussefirande på dagis. Barnen var jättefina. Sjöng gjorde de också. Alla på sin melodi. Tycker allvarligt talat att de här sociala tillställningarna på dagis är lite jobbiga. Sitta och småprata med andra föräldrar om ingenting, när man knappt vet vilken unge som är deras än gång...

Julen ja, får väl massor av minuspoäng i år också. Har inte julpysslat. Har inte bakat lussekatter eller kokat knäck. Är fortfarande inte klar med julklapparna. Men vi är redan inne på andra julskinkan. Granen är klädd och tomtarna har tittat fram.

Gör jag rätt som gör fel?

2011-12-13T21:50:00.000+01:00

Det skulle kunna vara en jättechans. Utmaningen jag sökt och förändringen jag väntat på. Att äntligen få göra något annat. Någon annan stans.

Men, hur kan något som låter och verkar så rätt - kännas så fel? Det skriker i hela kroppen. Jag vill inte.

Då är det väl ändå rätt att tycka att det är fel? Jag menar, att göra fel sak måste väl ändå vara att göra rätt i det läget?

Eller är jag bara feg?

Blöt

2011-12-13T21:38:00.000+01:00

Jag vet inte hur ni definierar blöt.
Idag gick det att vrida ur mig och hälla in mig i bilen. Jag var definitivt blöt.

Gör om - gör rätt...

2011-12-12T20:42:00.000+01:00

Gårdagens besök på IKEA gick inte helt enligt planerna. Eller jo. Vi gick in tomhänta och kom ut fullpackade. Det var för en gångs skull helt enligt plan. Ösregnet på hemvägen var inte riktigt enligt plan, men ändå hanterbart. Paketen på taket blev bara lite blöta. Hemma packades första paketet upp och monterades. Även det enligt plan. Tog kanske lite längre tid än planerat, men det gör det väl alltid? Nån gång strax före midnatt är innehållet i första paketet monterat.

Då. Det är då vi inser att vi avvikt skarpt från planen. Något stämmer inte. Vi har tagit hem och monterat fel produkt. Joo, helt sant.

Blev försedda med en plocklista av personal i varuhuset och upptäcker då inte att personalen valt en snarlik produkt istället för den som jag står och pekar på och läser innantill om i produktbeskrivningen. Upptäcker heller inte att det är fel vid hyllan i självplocket. Vi har ju en plocklista och tror att vi för en gångs skull ska slippa tänka. I kassan upptäcker vi heller inte att vi kommer undan billigare än vi borde (vi köpte faktiskt en hel del grejer). Vi upptäckte inte att det var fel innehåll när vi packade upp paketet. Vi upptäckte inte att det var fel när möbelns alla delar låg utspridda på vardagsrumsgolvet. Vi upptäckte inte att det var fel när vi monterade dörrarna. Vi märkte faktiskt inte att lådorna fattades helt.

Vad är oddsen för det??

Obeskrivligt

2011-12-08T19:48:00.000+01:00

Med hans lilla hand i min går vi upp för trappen. Han lägger sig och bökar runt i sängen. Kramar sitt älskade gosedjur. "God natt. Sov gott. Jag älskar dig", säger jag. "Jag gillar dig. En hel del faktiskt", svarar han. Jag blir glad och varm i hela kroppen. "Jag tycker att du ska ligga bredvid mig", säger han. Jag kryper ner bredvid honom i sängen. Nära. Sängen är liten. Känner hans varma hand. Den klappar mig över håret och sedan på kinden. Han somnar tungt och snabbt. Ligger kvar en stund bara för att få höra hans snusningar och känna hans andetag i mitt ansikte. Så fin. Så liten, men ändå så stor. Ett underbart ögonblick. Jag känner oändlig kärlek och lycka.

Den största kärleken av alla, är kärleken till sina barn!

Hoppet är det sista som överger en - till och med mig...

2011-12-08T12:19:00.000+01:00

Glöm det där jag skrev tidigare om att ha "rätt inställning". Det funkar ändå inte. Jag var förberedd på att det skulle gå åt helvete. Det gick åt helvete. Och nu när det är ett faktum att det faktiskt gått åt helvete så är det helt åt helvete i alla fall.

Jaha

2011-12-07T22:23:00.000+01:00

Mannen åkte iväg idag. Kommer hem på fredag.. Barnen har varit sjuka hela veckan och verkar aldrig bli riktigt bra. Hade tänkt skicka tillbaks dem till dagis i morgon. Ser inte ut att bli så.

Sitter här och funderar över hur andra småbarnsföräldrar fixar att jobba heltid. Jag fixar ju knappt att jobba deltid. Det måste ju vara fler än mina barn som blir sjuka om och om och om igen. I värsta fall kommer jag ha jobbat en dag den här veckan. Förra veckan var jag borta en dag. Veckan innan det var jag borta två dagar. Hur ser nästa vecka ut? Hur ska jag kunna planera mitt arbete efter de premisserna. Jag vet ju inte från en dag till en annan om jag kommer att dyka upp på jobbet nästa dag eller inte. Skitjobbigt!

Nu längtar jag bara till julledigheten. Då kanske de hinner bli friska och håller sig friska. Å så vill jag ha snö. Snö betyder torrare luft och friskare barn. Förra vintern hade vi inte de här problemen. Mycket snö. Massor med utomhuslek och friska barn. Västkusten suger på vintern!

Om planer och planering

2011-12-04T21:09:00.000+01:00

Snart är det jul. Det innebär vanligtvis en hel del pyssel och saker som måste fixas. Huset ska städas och pyntas. Julklappar ska köpas. Lussekatter bakas. Gran inhandlas. Och ja, ni fattar nog... Dessutom ska man gå på luciafirande, julfester, julbord och gud vet allt. På helgerna ska man adventsmysa, dricka glögg och gå på julmarknad. För att hinna med allt detta och dessutom få lite tid över för vardagsbestyren så är det alldeles livsnödvändigt för en småbarnsmamma att utnyttja kvällarna. MammaMu har en lååång lista med grejer som skall göras kvällstid. UTAN barn. Lite jobbigt då när ett barn bestämmer sig för att inte somna. Det är som att de har ett sjätte sinne. "Hmm, idag ser mamma ut att ha planerat in en massa saker att göra när jag har somnat. Bäst att hålla sig vaken". Ingen idé att planera något alls. Någonsin. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Det blir som det blir helt enkelt. Just ikväll betyder det en extra stressad MammaMu som hade några viktiga förberedelser inplanerade. Men, vem behöver vara förberedd? Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig....

Pepparkaksbak

2011-12-04T11:37:00.000+01:00

Årets pepparkaksbak var faktiskt en mysig tillställning. Mer harmonisk än på många år. Typ sedan Storasyster föddes. För MammaMu är såna här familjeaktiviteter ofta ganska stressande. MammaMu har ganska (läs: väldigt) lite tålamod. Att ha med barnen i bak, matlagning och julgransklädning kräver ganska (läs: väldigt) mycket tålamod. Således brukar det bli ganska svettigt för MammaMu. Inte alls som man ser på TV (eller läser på facebook heller för den delen). Men i år gick det alltså riktigt bra. Storasyster har blivit så stor nu så hon fixar baket nästan själv. Lillebror han fattade direkt vad pepparkaksbak egentligen går ut på - att norpa åt sig så mycket som möjligt av den goda degen! Oj vad han åt. Men nöjd var han. Nöjda och glada barn ger glada föräldrar och en lugn MammaMu. Det var nästan som på TV alltså. Och nästan som på facebook. Härligt!!

"Prästens lilla kråka..."

2011-12-02T15:59:00.000+01:00

"Än slank hon hit, än slank hon dit och än slank hon ner i diket..."

Nä just det. Det är ju inte Kråkungarna som har varit ute och halkat. Det är ju MammaMu! Halkutbildning med jobbet. Riktigt roligt och väldigt nyttigt! Inte för att jag känner mig särskilt mycket tryggare efter utbildningen, men förhoppningsvis kan den kanske få mig att sänka farten lite på vintervägarna i alla fall.

Det gäller bara att ha rätt inställning, eller?

2011-11-30T21:17:00.000+01:00

Vad är det värsta som kan hända? Jo, att det går käpprätt åt helvete. Fine. Då vet vi det. Då gäller det bara att förbereda sig på det. Så blir det inte så förbannat jobbigt när det mycket riktigt går åt helvete. Och skulle det mot förmodan gå bättre än åt helvete (typ ganska bra) så blir du ju så mycket gladare, eftersom du förväntat dig att det skulle gå åt helvete! Typ så...

En helt (o)vanlig natt....

2011-11-29T18:10:00.000+01:00

Hur går det till hos er om nätterna? Hos oss kan det gå till ungefär precis så här:

Storasyster vaknar och kommer in till oss någon gång strax före två. Hon är en riktig nattvandrare. Ett barn i sängen är ganska okej. Fullt möjligt att sova. Det finn dock viss risk för att vakna upp med diverse krämpor. Strax efter att Storasyster kommit in börjar Lillebror skrika från sitt rum. PappaPu springer in till Lillebror. Lillebror fortsätter att gråta. Han vill ha MammaMu. MammaMu byter plats med PappaPu. PapppaPu går in med Storasyster till hennes säng för att ge plats för Lillebror, som efter ett halvhjärtat försök att somna om i sin egen säng snabbt gör sig redo för förflyttning till MammaMu och PappaPu:s säng. Lillebror vill ha nässpray. MammaMu springer ner och hämtar. Lillebror piggnar till och börjar konversera om allt mellan himmel och jord. Han är så ofantligt gullig när han ligger klarvaken och babblar med nappen i mungipan. Han säger så kloka saker. Det är så svårt att ignorera honom och be honom vara tyst. Efter en stund kommer Storasyster och PappaPu tillbaka till vår säng. Nu blir det trångt. Storasyster får ligga med huvudet i fotänden, men lyckas inte somna. Lillebror babblar. Storasyster flyttar upp och lägger sig bredvid PappaPu. Nu blir det ännu trängre. Lillebror babblar. MammaMu suckar. PappaPu suckar. PappaPu ilsknar till. Storasyster vill ha vatten. Lillebror vill också ha vatten. MammaMu springer ner och hämtar. Lillebror vägra dricka vattnet ur nappflaska. Han vill ha ett glas. Han får inget glas. Lillebror börjar bråka. PappaPu lackar ur och bär in Lillebror i sin säng. Lillebror gråter. Storasyster och MammaMu kramas. MammaMu killar Storasyster som nästan somnar. Lillebror somnar inte. PappaPu kommer in i sovrummet och väcker Storasyster som nästan somnat. Lillebror bärs tillbaka in i sovrummet. Fortfarande trångt. Storasyster och PappaPu somnar 04:45. Lillebror ligger tyst. Lillebror somnar 05:00. MammaMu inser att väckarklockan kommer ringa om 45 minuter och ställer fram den en timme. SNARK!

JAG BEHÖVER KAFFE!!!

Funkar marknadsföringen?

2011-11-28T21:23:00.001+01:00

Förbereder mig inför en anställningsintervju och sitter och funderar på min kvaliteter och vad som skulle kunna attrahera min framtida arbetsgivare. Här är resultatet.

Trött småbarnsförälder med konstant dagissjuka barn. (Räkna med VAB minst varannan vecka)
Arbetsskygg. Gör helst så lite som möjligt just nu (man vet ju aldrig när man måste VABba så det är bäst att inte ta på sig för mycket)
Realist (läs: rätt negativ till det mesta, framförallt förändring)
Kasst självförtroende (har tex lyckats ta mig igenom fyra år på högskola och sju år i branschen utan att någon kommit på att jag är en bluff som egentligen inte kan ett skit)
Har prioriterat bort utbildning de senaste fem åren (och har förresten varit föräldraledig i typ tre av de fem åren)
Är rätt social (läs: högljudd, pratig och stör alla kollegor i kontorslanskapet)
Förvirrad, glömsk och utan någon som helst ordning på papper eller pärmar
Namn-amnesi
Folkskygg
Velig och oförmögen att fatta beslut
Hett temperament (läs: alla som inte tycker som jag är typ dumma i huvet)
Har inga intressen och brinner inte för nåt (skulle vara skidåkning i Alperna då, men jag ser inte relevansen riktigt)

Tror att jag kan fila på listan lite och lägga till ytterligare punkter. Har säkert glömt en massa. Men, vad tror ni? Har jag nån chans? Mina kvaliteter måste ju verkligen attrahera dem, eller hur?!

Kan förresten tillägga att jag är en jävel på att spela teater och ljuga...

Att jobba eller icke jobba...

2011-11-27T22:36:00.000+01:00

...det är frågan. Lutar åt att jag inte jobbar i morgon. Oflexibelt kontrollfreak som jag är, gillar jag inte alls att inte veta. Storasysters feber är borta, men nu är det tydligen Lillebrors tur. Svag feber, men pigg. Om han är feberfri i morgon blir det ett jobbigt beslut. Borde kanske vara hemma. Barnen vill till dagis. MammaMu vill inte till jobbet. Tyvärr behöver MammaMu jobba i alla fall.

Det är inte helt lätt att kombinera sjuka barn och jobb. Eller friska barn och jobb heller för den delen. Konstant dåligt samvete. Både hemma och på jobbet. Man är liksom aldrig där man behövs. Antar att ni känner igen det där? Jag försöker lösa det genom att prioritera barnen, gå ner i arbetstid och gilla läget. Under några år framöver kommer ungarna gå före jobbet. Skiter i att ta de roligaste (och mest krävande) uppdragen. Jag prioriterar (tyvärr) bort utbildning. Ser att jag blir omsprungen av yngre, barnlösa förmågor, men vad gör det egentligen? Jobbet finns kvar. Jag ska väl jobba i 30 år till så jag hinner nog med det andra också. Så resonerar jag idag.

Ljuspunkter i tillvaron

2011-11-25T12:11:00.000+01:00

Alla ljusstakar och adventsstjärnor är på plats! PappaPu och Kråkungarna fixade det i går när jag var på jobbet. Tänk vilken skillnad lite ljus gör när det är så mörkt och grått ute. Kanske blir lite jul här i år i alla fall....!

Huliganer på hemmaplan

2011-11-24T20:44:00.000+01:00

Ser inte fram emot morgondagen. VAB-dag nummer tre. Behöver jag säga mer än så? Den friska hälften huliganduon (Lillebror) är måttligt road av hållas inomhus och leka stillsamma lekar. Idag har det tydligen varit hålligång här hemma. Konstigt att tapeterna sitter kvar. Limmet har ju knappt torkat.

Om bloggen hade haft läsare...

2011-11-23T21:59:00.001+01:00

...så hade jag kunnat lägga upp bilder på alla fina julgrupper som jag knåpade ihop ikväll. Ett första steg mot ett adventsfint hem! Tyvärr har jag inte hunnit/kunnat städa och röja ännu så jag har ingenstans att ställa dem. Inte helt stämningsfullt att kämma ner en julgrupp på köksbordet mellan högar av tidningar, reklam och barnteckningar. Kanske hinner städa till helgen. Kanske hinner maken tapetsera klart trappen till helgen. Kanske inte. Han svär mycket i kväll så vi får väl se.

Men, nu har ju inte den här bloggen mer än en läsare så vitt jag vet. Än så länge. Bilder känns överflödiga. Han kan ju gå ett varv i huset och leta upp dem istället. Om han har tid. Han svär som sagt en hel del ikväll. Bilder tar vi nästa jul. Då räknar jag med att läsarkretsen har ökat med minst 100-200%.

Överraskningar

2011-11-23T14:13:00.000+01:00

Det finns ytor i mitt hus som inte har sett en dammtrasa på mycket, mycket länge. Spännande! Fördelen med en VAB-dag är att man får lite extra tid till att ta itu med just sådana ytor. Lagom till advent dessutom. Har varit riktigt effektiv idag. Tyvärr är det ju städning som inte syns. Resten av huset ser fortfarande ut som ett renoveringsobjekt fullt med småbarn...

Kärlek

2011-11-22T21:20:00.000+01:00

Livet förändrades för alltid. Idag för fem år sedan.

Underbart. Stort. Fantastiskt.

Fina, kloka Storasyster.

Grattis på födelsedagen!

Sakta men säkert

2011-11-19T21:22:00.000+01:00

Äntligen! Nu är entrén (nästan) färdig. Och det blev fint!

Bara resten kvar.

Det känns skönt. Hur det än går med resten så kan gästerna i alla fall hänga av sig jackorna när de kommer på kalas i helgen! Skorna måste de nog behålla på.

Fredagsmys

2011-11-18T16:25:00.000+01:00

Jag är en usel mamma.
Bara för att jag tänker tanken.

Att jag vill att barnen ska somna tidigt så att vi kan krypa upp i soffan, slötitta på TV, äta popcorn och dricka vin. I lugn och ro. Ensamma. Det vore fredagsmysigt det!

Jag älskar mina barn! Och tänk så söta de är när de sover!