måndag 22 december 2014

Inte alls perfekt, men rätt bra ändå!

Vi har jullov. Vilken vinstlott. Att vi bestämde oss för långledighet. Sån lyx. Helt plötsligt hinner vi göra några av de där sakerna som vi inte hunnit göra tidigare. Vem bryr sig om alla andra gjorde sina pepparkakshus i november. Vem bryr sig om alla andras pepparkakshus är perfekta. Vi gjorde vårat tre dagar innan julafton. Det blev inte alls perfekt. Men alldeles jättecharmigt, det blev det. Faktiskt. Ett litet torp med istappar och bågnande tak.


Det är faktiskt den här familjens första pepparkakshus. De ni. MammaMu överlät hela projektet till pappan och Kråkungarna. På så sätt behöll hon lugnet under hela processen. MammaMu gick mest omkring och fnissade och tjyvade deg. Ett väldigt lyckat projekt. Faktiskt.

Igår hann vi även med en tur till skridskobanan. MammaMu höll sig vid sidan av, men Kråkungarna roade sig med vinterfeeling. Kämpen Lillebror ramlade och ramlade och ramlade, men behöll hela tiden sitt goda humör. Han är helt otrolig. Inte en sur min. Inte ens när han slog näsan i isen med näsblod som följd. Han bara fortsatte. Framåt. Själv tog jag bara ett endaste vingligt varv. På Storasysters skridskor. Vi har tydligen nått dit nu. Att MammaMu kan låna sin stora Kråkunges skridskor. Hur gick det till. Jag fattar ingenting.

De flesta av julklapparna är inköpta och inslagna. Granen är huggen och klädd sedan länge. Huset är fyllt med julgodis. Till största delen köpt, men vad gör väl det. Huvudsaken är att det är gott. Årets andra julskinka är snart uppäten och snart även julköttbullarna. Visst, vi missade julkorten. Förra året kom de fram efter jul och i år skippade vi dem helt. Tydligen. Men det ser ju faktiskt ut som att det blir jul ändå. Jag tror till och med att vi kan börja hoppas på en riktigt harmonisk jul. Det ni. Det hör banne mig inte till vanligheterna.

Om vi inte hörs innan så önskar jag er en riktigt, riktigt God (och harmonisk) Jul!

lördag 20 december 2014

Äntligen jullov!

Jag trodde inte att jag skulle komma hit. Att det någonsin skulle bli fredag innan jul. Och skulle dagen dyka upp var jag övertygad om att jag ändå skulle bli tvungen att jobba även nästa vecka. Men så blev det inte. Fredagen kom. Och helt utpumpad och urblåst tackade jag för mig och välkomnade en mycket välbehövlig långledighet. Jag tog mig hem. Jag gick raka vägen in i sovrummet. Till sängen. Och somnade. Så skönt. Att få sova. Utan drömmar. Utan måsten.

Det tar på krafterna. Att gång på gång behöva röra sig utanför sin comfort zone. Att försöka räcka till. På alla plan. Det sliter. Hårt. Det senaste halvåret har jag dessutom arbetat heltid. Det har jag inte gjort på åtta år. Det känns i kroppen. Framförallt i huvudet. Jag har aldrig varit i så stort behov av julledighet som i år.

Nu har jag sovit. Nu ska jag vila. Ända fram till trettonhelgen. Vi har en hel del julstök kvar att klara av, men jag sänker ribban. I eftermiddag tar jag med familjen på bio. Efter nyår har vi några dagar i fjällen. Det känns bra. Fina förutsättningar till återhämtning. Det behövs.

tisdag 16 december 2014

In i kaklet...

Nu kör vi. Tre dagar kvar. Vi kör rätt in i kaklet. Med huvudet före. Jag kippar efter luft. Jag hyperventilerar. Det är mycket nu. Överallt. Hela tiden. Men nu kör vi. Om tre dagar är det jullov. Förhoppningsvis.

torsdag 4 december 2014

Om tid

Julstress.

Jag förstår inte hur alla andra har så mycket tid. De har tid att göra allt. Facebook är full av bakande familjer som myser  på julmarknader och äter hemmagjord knäck och slår in julklappar till former av konstverk. Det visas upp julkalendrar med små omsorgsfullt inslagna paket med genomtänkta innehåll. Ett för varje dag. Det är julfester och dansavslutningar. Tomtar och lucior. Det finns så mycket tid. Så mycket energi. Så mycket mys. I andra familjer.

Jag förstår inte vad de får sin tid ifrån.

söndag 30 november 2014

Kalas pågår

Just nu härjar åtta sockerstinna tjejer och en Lillebror runt i hela huset. I hela huset utom i sovrummet. Sovrummet är förbjudet område. För där gömmer sig MammaMu. Det är lugnt och skönt där. Det kan man inte påstå om resten av huset.

lördag 29 november 2014

Den harmoniska femåringen

Jag gör misstaget att jag i ren desperation googlar på "femårstrots". Då får jag reda på att det inte finns någon femårstrots. Femåringen är nämligen att mycket lugnt och harmoniskt barn. Det är en lugn och harmonisk period i barnets liv. En stillsam period mitt i mellan den krävande treårstrotsen och den kommande sexårstrotsen. Så säger Google.

Jag tror Google har fel. Det är allt jag säger.

söndag 23 november 2014

Tänderna rullar

Den här helgen satte vi ett rekord. Inte det att Storasyster fyllde åtta. Det är ju också ett rekord. Men vi satte ett annat. Eller Kråkungarna gjorde det. Tre tappade tänder på tjugofyra timmar. Det är ett rekord det. Särskilt eftersom det var Lillebrors första som föll ut ikväll. Storasyster hon tappade två. En igår kväll och en tidigt i morse. Tandfén har det körigt den här helgen. Det vill jag lova.

onsdag 19 november 2014

En dålig mamma. Som vanligt.

Ni vet kanske att jag i förra inlägget beklagade mig över att jag hade lite mycket att göra. På jobbet. Hemma. Lite överallt. Så är det. När dessutom en av Kråkungarna, som för övrigt varit friskare denna höst än någon annan höst, helt plötsligt blir sjuk. Då blir det jobbigt. Jättejobbigt. Det finns bättre veckor att ha sjuka barn än just de här veckorna mitt i november. Jag lovar. Men så är det. Då är det tur att Kråkungarna har en pappa. En pappa som är mycket bättre pappa än mamman är mamma. Så att säga. Då är det också bra att ha nära till mormor och morfar. Två morföräldrar som är mycket bättre morföräldrar än mamman är mamma. Så att säga.

Jorååsåattee.

Jag drar väl till Göteborg i morgon då.

På något sätt är det dåliga samvetet ständigt närvarande.
Och jag hatar det. 

söndag 16 november 2014

Det är tyst här

Det bloggas inte så mycket just nu. Jag riktar all energi åt att ta mig igenom mörkret. November och december. Det är jobbiga månader i MammaMu's värld. Så många måsten. Så mycket mörker. Dessutom är det hyperhektiskt på jobbet. I veckan var jag i Stockholm. Nästa vecka ska jag till Göteborg. Det känns som att jag varit borta på kurs eller konferens varje vecka hela hösten. Det sliter. Helst vill jag bara sitta hemma i soffan. Inte flänga land och rike runt med jobbet. Inte jaga runt som en galning i jakten på födelsedagspresenter. Inte fixa kalas.

Julen har jag inte ens börjat tänka på. Men jag har förstått att den är på väg. Det har jag.

I januari vänder det. Första skidresan är inbokad i trettonhelgen. Då får jag min vila. Då får jag mitt ljus. I mars åker vi iväg igen. Vi vet inte exakt vart. Men alperna blir det. I år flyger vi. Åh vad jag längtar.

onsdag 5 november 2014

Dagens konstaterande

Tittar på Uggla flyttar in. Ikväll gör han ett rätt skönt konstaterande:

"Den här jävla naturen alltså. Den är ju överallt i skogen!"