Vart tog vintern vägen?

Hade vi någon vinter i år? Jag minns inte. Eller jo, jag minns att jag (återigen) var ute tre gånger på längdskidorna den här vintern. Då måste det ha funnits snö. I tre veckor. Ungefär. Men vad hände sedan? Nu börjar till och med MammaMu ge upp hoppet om vintern. Nog för att jag blev glad i går när det toksnöade utanför fönstret när jag vaknade, men jag förstod ju. Förstod att det var kört. Att all den härliga snön skulle förvandlas till vatten innan den ens nått marken. Och så blev det.

Nä, jag är besviken. En vinterälskare blir lätt det när vintern är tre veckor kort. I år har det varit extra tungt. I år hade vi våra skidresor inplanerade tidigt. Det betyder att vintern tog slut redan vecka åtta.  Vi brukar åka skidor i mars och inte allt för sällan under påsken i mitten eller slutet av april. Så blev det alltså inte i år. Tyvärr. Aldrig mer. Det blev jobbigare än jag trott. Vårens intensiva ljusterapi i snödrivorna uteblev. Likaså synintrycken och den friska fjälluften. Det känns.

Nu sätter vi punkt för vintern och siktar mot våren. Nu vill jag att den ska komma. På riktigt. Med full kraft. För MammaMu är trots allt en kossa som även älskar våren och sommaren. Helhjärtat. Men bara på sommaren. På vintern ska det vara vinter och på sommaren ska det vara sommar. Det är så jag tänker. Även om det inte alltid fungerar så...

Det känns bra!

Häromdagen flyttade de här kompisarna in i hagen.

Det känns bra. Mycket bra till och med. MammaMu gillar sina kompisar. Faktiskt. Idag finns absolut ingenting att klaga på. Absolut ingenting. Gräset är grönt. Det är värme i luften. Och fåglarna kvittrar så att det gör ont i öronen. Det är fina grejer det!

"MammaMu är det du? Muuu!"

By the way...

Vet ni. I morse när jag släpade mig ur sängen. Då sken solen.

Det var ljust. Jätteljust. Jättetidigt.

Helt fantastiskt.

Den mörka tiden är över. Jag överlevde. I år också.

Kosläpp på vår egen bakgård!

Idag kom de. Kossorna. Eller kvigorna för den som är petnoga. De går hur som helst från och med nu under benämningen "kossorna". Vi hade turen att vara hemma när de kom. Lillebror hade oturen att sitta uppflugen i en stor ek mitt inne i kohagen när traktorn körde in i hagen. Han fick mer eller mindre panik och skrek rakt ut. Pappan fick komma till undsättning och rädda Lillebror ur klätterträdet. Men sen så. Efter denna lilla incident kunde Lillebror och jag beskåda när fem vårystra kossor bockade och sparkade bakut medan de sprang runt hagen i full vårglädje. Storasyster som befann sig hos en kompis på andra sidan hagen hade inte alls lika bra åskådarplats. Dessutom får hon nu en mycket längre väg hem från kompisen än hon hade dit. Tji fick hon. Tänk ändå. Tänk att vi har haft ett alldeles eget kosläpp precis utan för dörren. Det är det verkligen inte alla som har. Nu ska jag gå och prata med mina nya kompisar. Känna gemenskapen. Liksom.
Kram/MammaMu

Snö... i maj

Jag gillar snö. Jag brukar dansa snödans av glädje när det vita guldet faller från himlen under årets mörka månader. Gärna redan i oktober. Jag brukar gråta när nederbörden från himlen kommer i form av regn istället för snö under dessa månader. Det brukar jag. Men. Till och med en snöälskare som jag kan tillstå att det är lite väl sent med snö i maj. Jag är nämligen även en sol och sommarälskare. Faktiskt. Därför var det väl inte med direkt glädje som jag konstaterade att det snöade i förmiddags. Snö. I maj. I början av veckan var vi liksom på stranden. Kråkungarna badade. Det gör de inte idag. Verkligen inte. Idag har de vinterkläder.

Svensk vår. Den är som den är. Helt enkelt. Bara att dra på sig täckjackan och gilla läget.

En dag på stranden!

För en vecka sedan åkte vi skidor och kastade snöboll. Idag badade Kråkungarna i sjön och byggde sandslott. Härliga, svenska vår!

Vår sagovärld!

Känslan slog till i går. Med full kraft. När solen sken. Fåglarna kvittrade. Och Kråkungarna var ute och lekte i kohagen. Sommarklädda. De kättrade i träd. Lekte kurragömma. Plockade gullvivor. Kohagen är en hage med enorma fina ekar och vita björkar som just börjat slå ut. Där växer vitsippor och gullvivor. Där finns ett finfint klätterträd. En stor ek med en gren som går att använda som gunga. Kohagen är vår bakgård. Sämre lekplatser kan man ha. Känslan som slog mig i går var att vi lever i en idyll. Att Kråkungarnas lekmarker skulle passa in i vilken Astrid Lindgren-saga som helst. Att vi har det riktigt, riktigt fint. Det är en bra känsla. Jättebra.

Och snart kommer kossorna ut i hagen. Då får MammaMu sällskap av jämlikar. Det blir fint det. Ännu finare.

Kontraster

I fyra härliga dagar har min blick fått vila på vyer likt den här.













Klarblå himmel mot kritvit snö. Metervis med snö. Vinter. Strålande sol.  Vi har haft en helt underbar påsk i fjällen. Helt fantastiskt underbar. Ljusterapi i kubik. Ingen ville åka hem igår.

Idag är vi hemma. Även här skiner solen och temperaturen klättrar snart över tjugostrecket. Idag vilar ögonen på utslagna björkar, gullvivor och en helt fantastisk grönska.  Ljusterapin fortsätter - i solstolen. Fågelkvittret är öronbedövande.

Fantastiska kontraster.
Jag mår faktiskt rätt bra idag.
Äntligen!

 

Splittrad

Idag känner sig MammaMu något splittrad. Hon varvar sköna stunder i solstolen med att rota fram underställ och mössor. Det känns något märkligt. Det var för övrigt mycket varmt och gott i solstolen.  

Och vi, vi gör som vi alltid brukar göra!

Det rapporteras om sommartemperaturer till påskhelgen. Strålande sol och varma temperaturer upp mot arton grader. Låter bra det. För alla som stannar hemma. Själv håller jag precis på att plocka fram vintervantar, fleecetröjor och täckbyxor. Igen. Det är alldeles för mycket vinter kvar i fjällen för att vi ska låta det bero. Över en meter snö och mestadels kallföre. Fina skidspår och fint underlag i backarna. Fina chanser till solsken finns det tydligen också. Då kan vi bara inte stanna hemma. Då måste den här familjen upp och krama ur det sista ur vintern. Det måste vi bara. Det är ju sista chansen. Det är ju så långt till nästa vinter.

Det blir en påskhelg i fjällen. Det blir det.

Off season

Det precis som vanligt. När alla andra postar cykel- och snödroppeinlägg på fejjan och deklarerar vårens ankomst, då förbereder vi oss som bäst för vinter och snö. Så är det alltid. Här provas det skidpjäxor och tvättas skidställ. Så gör vi. Visserligen har jag även hunnit med att krypa upp i lä för lapa i mig några efterlängtade solstrålar. Det har jag. Det var härligt. Å cyklat det har Kråkungarna gjort halva vintern så det var liksom inget särskilt med det idag. Dessutom kan det ju diskuteras hur mycket vinter det egentligen är dit vi ska. Prognosen visar tio plusgrader och strålande sol nästa måndag. På 1700m höjd. Perfekt om man gillar slush och vattenskidåkning. Det gör jag. Jag gillar allt. Bara solen skiner. Särskilt mycket gillar jag att svänga in till en solstol och beställa in en stor kall öl när fötterna värker och strupen är torr. Det gör jag.

Men visst, prognosen hinner nog ändra på sig. Det gör den alltid.

Dagens vårtecken...

AC:n i bilen fick jobba idag. Det tar jag som ett vårtecken. Inte för att jag är överlycklig. Jag tycker att det är en månad för tidigt. Det är fortfarande februari. Februari är en vintermånad. Då ska vi ha snö och minusgrader. Inte 12 plusgrader. Inte alls. Vårtemperaturerna får gärna vänta en månad till. Solen är välkommen. Det kan jag tycka. Och ljuset. Det var ljust halvsju i morse. Det gillar jag.

Men snön. Var fan är snön. Hur ska vi nu kunna lyssna på takdropp och glädjas åt snödropparna som gräver sig upp genom snön längst in till husknuten. Det finns ju ingen snö.

Ur led är tiden.

Omysigt

Takdropp. Snöras. Fyra plusgrader. Regn.
På något sätt är det så mycket mysigare i slutet av mars än i början på februari. Just nu är det inte alls mysigt. Bara tråkigt. Okej, regnet är väl aldrig mysigt. Inte ens i slutet av mars. Men lägg till en sol i stället då. Det är ändå så mycket omysigare i början på februari än i slutet på mars. Så det så.

I väntan på ljusare tider...

Man ska göra det man kan. Just nu finns det inte mycket hopp om ljus, men jag tror att det återvänder. Nästa år. Det brukar det ju göra. Varje år. Därför har jag varit ute och förberett. När solen och värmen kommer åter är jag redo. Då kommer jag att bli glad. Glad över alla små vårblommor som kämpar sig upp ur gräset. Jag kommer att vara glad över att jag under årets allra mörkaste dagar hade sinnesnärvaro nog att peta ner vårlökar i gräsmattan. Det betyder ju att jag faktiskt tror på att jag åter kommer att sikta ljuset och känna glädje över en liten snödroppe. Och det. Det är en bra sak.

Miljöombyte

Ibland förstår man. Ofta tillsammans med ett sting av dåligt samvete. Men ändå. Det går upp ett ljus. Som när den lilla Kråkungen vaknar upp en lördagsmorgon och ber om att få åka till IKEA. Då förstår man. Att det är hög tid att hitta på något roligt tillsammans med sina barn. Då förstår man att alldeles för många helger har gått åt till att städa, reparera och fixa här hemma. Alldeles för många. Det förstår man när Lillebror ber om att få åka till IKEA. Den sista utflykten i närminnet. IKEA-besöket någon vecka tillbaka. Det hela blir än mer tydligt av att Lillebror jublar när hans föräldrar skojar och säger att målet för dagens hemliga utflykt är ICA Maxi. Då förstår man att det har gått lite för långt.

Desto skönare att släppa alla tankar och ge sig ut i det underbara vårvädret. Hela familjen. Vi åkte inte till ICA Maxi. Vi åkte till Slottsskogen. Red ponny. Klappade getter. Tittade på sälar och pingviner. Åt glass. Lekte och njöt av att våren är i antågande. På riktigt. Det kändes bra. Väldigt bra.

Vasalopp, femmil och solsken

MammaMu har haft det lite körigt idag. Solstolen lockade. Placerad i ett lähörn på altanen. Samtidigt var jag ju tvungen att följa Vasaloppet på TV. Sedan kom femmilen. Den blev ju oerhört spännande. Jag sprang fram och tillbaka mellan TV:n och solstolen. Ingen ro att sitta ner på något av ställena.

Men om MammaMu nu inte haft större bekymmer än så idag så får vi ju ändå säga att det varit en bra dag. Jo, det har det faktiskt varit. Lillebror har haft dagiskompis på besök. Vi har både fikat och ätit lunch i uterummet. Kråkungarna har tagit fram cyklarna och var ute och lekt hela förmiddagen. En lugn och skön söndag med lite vårvibbar.

Grubblandet har tagit tillfällig paus och återupptas i morgon.

Vinterns roligaste lek: "Gissa storleken"

Jag förstår inte. Inte alls faktiskt. Varför vår-, och sommarkläderna säljs på vintern och vinterkläderna på sommaren. Om vårkläderna säljs på våren och sommarkläderna på sommaren skulle det ju vara så mycket enklare. Då hade jag inte suttit här med en hel hög nyinköpta (alltså i vintras) sommarkläder som fortfarande är för små. Ni vet när man står där i provhytten och tänker att det nog är bäst att ta en storlek mindre som nästan passar eftersom "jag kommer ha gått ner fem(ton) kilo innan plagget ska användas". Eller ännu värre, att man köper "rätt" storlek och plagget helt plötsligt krympt i garderoben. Ni fattar läget va?!

Å som om inte det är nog - förra årets kläder har definitivt krymt. Allihop...

Till och med jag fattar att det blir till att jobba jävligt hårt om jag ska komma i de där plaggen till sommaren (som började typ idag).

Rabarber och sommarblommor

Trots att värmen inte riktigt vill infinna sig blev det en trädgårdsdag idag. Eller, maken ägnade förmiddagen åt att tvätta rent altanen medan MammaMu stod inne och gjorde rabarberkakor och pajer på löpande band. Lika bra att göra ett par stycken när man ändå sätter igång. På eftermiddagen däremot tog jag med mig Storasyster och styrde kosan mot en handelsträdgård. De hade så många fina och annorlunda sommarblommor. Vi hadlade på oss alldeles för mycket och helt utan plan och röd tråd. Väl hemma var det upp till MammaMu att komponera ihop några fina sommarkrukor. Om de blev fina låter jag vara osagt, men det känns helt klart lite somrigare när blommorna är på plats.

Förresten, om man låter sina Kråkungar vara med och plantera sommarblommor får man helt enkelt finna sig i att det ligger lekakulor och dekorsten i hela gräsmattan och att man hittar planteringsjord i både sandlådan och inne på toaletten. Ungefär som när de hjälper till och baka alltså. Mjöl och baktillbehör i hela huset. Tålamod. (Är det ont om).

Vardagslycka!

Bara tröja och skor. Trodde aldrig vi skulle komma dit i år. Men nu är vi där. Inga overaller, mössor eller vantar. Bara att slänga på Kråkungarna en extra tröja och ett par gympaskor och schasa ut dem i trädgården. Där kan de flaxa av sig bäst de vill. Fantastiskt. Riktig lycka.

Risigt värre

Dagens ambition var att städa upp lite i trädgården. Klippa risiga buskar. Hugga bort grästuvor ur rabatterna och klippa ner ännu fler buskar. Efter tio minuter hade Kråkungarna tröttnat. Storasyster konstaterade att det var jobbigt att jobba och Lillebror tröttnade när han inte fick gräva i rabatterna. MammaMu tröttnade väl efter en kvart, men jobbade på i några minuter till. Därefter ägnade hon sig åt att ordna fikapaus, lunch och liknande viktiga saker. Pappan var väl egentligen den enda som gjorde ett hederligt dagsverke. Som vanligt. Utan honom skulle hus och trädgård förfalla helt.

Lillebror envisades med att springa runt utan mössa. Tidvis även utan jacka. Och tidvis med Storasysters paljettförsedda "sommarfinskor" på sig. När han inte hoppade studsmatta i bara strumplästen vill säga. Hade MammaMu vetat att han sprang runt med nästan 39 graders feber, hade hon kanske satt stopp för hans lättklädda lek lite tidigare. Inte helt lätt att uppfatta att ett barn har feber när han hoppar studsmatta och far runt precis som vanligt. MammaMu kände sig i alla fall inte som den bästa mamman i stan (idag heller) när sanningen gick upp för henne.

Idag har risig Lillebror hjälp till att plocka ris. I morgon blir det VAB av risig Lillebror. Det är ju faktiskt över en månad sedan sist!