Årets sista bad?

Idag har vi njutit av årets sista sommardag. I morgon blir det höst. På riktigt. Därför kändes det extra bra att få njuta av sol och total tystnad. Helt vindstilla. Ingen trafik. Inga grannar. Bara vi. Idag tog vi troligtvis årets sista bad i poolen. I alla fall jag. Det är ju möjligt att någon tokig Kråkunge hoppar i ytterligare några gånger, men då är det antagligen inte riktigt lika njutningsfullt.

En bra dag. En fin kontrast till gårdagens sammanbrott. Nu är det bara att bita ihop och komma igen.

Men alltså...!

Det går ju inte att ägna sig åt bloggande när den ena medelhavsvarma dagen återföljs av en till. Och en till. Och en till. Det går bara inte. Särskilt inte när även kvällarna är härligt ljumma. Då kan man inte sitta inne och blogga. Det har ni säkert märkt. Att jag inte bloggar alltså. Nej, istället hänger jag mig helt och fullt åt vår underbara sommar. I år finns ingenting att klaga på. Absolut ingenting. Vi har haft en helt fantastisk sommar. Jag njuter. Vi njuter.

I morgon är det den sista dagen på semestern. Snart är de lata dagarna över. Det är absolut ingen njutning. Ingenting jag vill tänka på. Så jag gör mitt bästa att ignorera. Jag ska försöka ignorera ända fram till söndag kväll. Det är precis vad jag ska göra.

Vi hörs igen på andra sidan.

Tillfälligt avbrott

Vi gör en liten paus i allt byggande och poolbadande och drar till Västkusten. Några salta bad. Återseende av gamla vänner. Lite nostalgi. Det ska bli skönt med ett avbrott. Efter tre veckors semester på hemmaplan är några nätter på hotell precis vad som behövs.

Världens största glass!

Ibland behövs det en extra push. Ett lockbete. En muta. Ett löfte. Särskilt när man vet att om Lillebror bara vågar släppa kanten och försöker simma utan puffar, då kommer han kunna simma. Han är ett vattendjur. Han har tillbringat stora delar av sitt snart femåriga liv i vatten. Både under, över och i luften på väg ner. Inte rädd för något. Bara han har puffarna på. Därför vet en MammaMu när det är dags att ta till mutor och lockbete. Faktiskt.

Det krävdes en dag av övertalning. Nu simmar han och hoppar i poolen som aldrig förr. Utan puffar.

Och visst. Har MammaMu lovat "världens största glass" när han tagit av puffarna och lärt sig simma, då får ju faktiskt MammaMu hålla sitt löfte.

 



Det här måste väl vara världens största glass?! Lillebror var i alla fall mycket nöjd!

Åh neej! Inte semester nu igen...

...men okej då!
Jag kan väl försöka stå ut i fem veckor.
Jag lovar att försöka!

Ha en fantastisk sommar allesammans!
Vi hörs när vi hörs!

Sommarkatt

Jag älskar katter. Jag hade själv en katt hemma när jag växte upp. Jag red som ung och i stallet fanns det alltid katter som sprang kring benen. Jag är uppvuxen med katt. En av mina stora sorger har varit att mina egna Kråkungar aldrig kommer få möjlighet att växa upp med ett husdjur (läs: katt) eftersom pappan är allergisk. Dessutom är han inte särskilt förtjust i katter. Sorgen blir på något vis större här på landet där förutsättningarna för att ha katt är helt perfekta. Därför blev jag så glad när vi precis hade flyttat in här förra sommaren och det kom en lite kelig kissekatt på besök. Han stannade i några dagar, försvann, och kom tillbaka efter någon eller några veckor. Jag såg det som en fantastisk förmån. Att få besök av en så fin kissekatt. En mysigare katt får man leta efter. Så gosig. Han spinner högt och med hela kroppen. Han är så otroligt snäll. Han låter utan problem fyra små barn klappa honom och följa efter honom utan att han blir irriterad. När han fått nog går han därifrån. Kråkungarnas glädje över vår lilla trädgårdsgäst är helt enorm. De väntar på honom mellan besöken och blir överlyckliga när han visar sig igen. Genom tatueringen i örat har jag kunnat kolla upp i kattregistret att ägaren bor en dryg kilometer härifrån fågelvägen. Därför har jag tagit för givet att allt har varit i sin ordning. Katten är kastrerad och öronmärkt. Alltså finns det någon som bryr sig om den. Och eftersom katten försvunnit härifrån med jämna mellanrum har jag tagit för givet att den har gått hem. Den bor ju så nära. Därför har jag heller inte tagit kontakt med ägaren. Katten har kommit hit mer eller mindre regelbundet hela vintern och våren. Ibland har den varit borta någon månad. Ibland en vecka. Ibland stannar den en timme. Ibland i flera dagar. Fram tills nu i våras har den heller aldrig fått mat av oss. Men så i våras förändrades något. Den började vara här oftare. Den började hänga med oss när vi var ute i trädgården. Nu gör den oss sällskap när vi äter utomhus. Den kommer springandes när den hör oss. Den pratar med oss. Den hänger här om nätterna. Vi trivs jättebra med kissens sällskap, men samtidigt börjar det bli lite olustigt att den aldrig verkar gå hem. Därför tog jag kontakt med ägaren i förra veckan. Då visar det sig att det inte ligger till riktigt så som jag har trott. I själva verket har katten hört hemma som stallkatt i en stor ridanläggning som ligger ganska många kilometer härifrån. Dessvärre har katten aldrig trivts med det livet så han har gång på gång rymt därifrån. Ägaren har hämtat tillbaka katten till stallet åtskilliga gånger från ödetorp och andra ställen, men hela tiden rymmer den därifrån. Sist hon hämtade katten avmaskade hon honom, därefter hade han stannat i ett par veckor och ätit upp sig sedan försvunnit igen. Uppenbarligen har den ju rymt till oss. Här verkar den trivas. Trots att den inte får gå in i huset. Och trots att den inte har fått mat regelbundet. Här har den otvunget sällskap och massor av möss (som han gärna visar upp för oss). Han har valt oss. Det är ganska tydligt. Tanken gör mig glad men också förtvivlad. Hur ska det gå i vinter om han stannar kvar här? Vi kan inte ta in den. Det går inte. Just nu sitter jag desperat och googlar kattlucka till garaget och vinterisolerade små katthus, men jag inser ju att det inte är något liv för en katt. På vintern har han inte något sällskap utomhus. Då sitter vi inomhus och häckar. Det blir ensamt för en sällskapssjuk kattherre. Samtidigt pratade ägaren om att hon skulle försöka hitta ett nytt hem åt honom där han kan vara innekatt. Det tror jag inte passar honom alls. Men det kanske är bättre än att vara ensam i vinterkylan. Mentalt är han ju vår. Han har valt oss. Han kom till oss. Vi trivs i varandras sällskap. Det har gått så långt att till och med maken, som alltid hållit distans till katter och skyllt på allergin, börjar fatta tycke för kissen och hans sällskap. Han klappar honom i smyg. Maken erbjöd sig till och med att käka antihistamin hela vintern så att vi skulle kunna göra honom till vår. Det är stort. Dessvärre tror jag inte att det funkar i femton år framöver.

Som ni märker har MammaMu fått ännu en Kråkunge att oroa sig för. Hon har fäst sig vid den svartvita, supermysiga lilla kattherren vid namn Whiskas som valt oss som sin sommarfamilj. Frågan är bara hur MammaMu ska hantera den här situationen. Det är frågan det.

Dagens konstaterande

Jag fullkomligt ÄLSKAR utsikten från mitt köksfönster. Den vackra solnedgången mellan ekarna i hagen bortom fältet. De dimhöljda vyerna i gryningen. Hararna. Rådjuren. Räven. Det slagna gräset. Det är fantastiskt.

Förra året vid midsommartid köpte jag en bunt halvvissna Blåklint i mataffären. I kväll tog jag en kort kvällspromenad och kom hem med en stor bukett med nyplockade Blåklint direkt från vetefältet. Hittade även några Prästkragar på vägen. Av den späda, fina sorten. En helt fantastisk midsommarbukett står redan på mitt köksbord.

Jag gillar livet på landet.

Muuu

Det är jobbigt att vara en ko. Man kan ju tycka att det är ett lugnt liv. Bara tugga och glo. Tugga lite till. Glo. Lunka. Vila. Tugga. Men så är det inte. Inte alls. Det är jobbigt. Det är flugor överallt. I ögon. I öron. Under magen. Överallt. De bits. De är envisa.

MammaMu lider lite med sina kompisar i hagen. Faktiskt. Mu.

Sommarbild

Det kan väl inte bli mycket mer sommar än så här?!

Ni kan ju gissa vilka som väntar på att få smaka!

Sommarprojekt

Idag gick startskottet för det stora Sommarprojektet. I trädgården brummar grävmaskinen. Det ska den göra i några dagar. Under tiden målar maken garaget och jag planterar sommarblommorna som Storasyster och jag var och införskaffade på förmiddagen. Här ska minsann blir fint.

Idag är det sommar. Faktiskt.

Vår sagovärld!

Känslan slog till i går. Med full kraft. När solen sken. Fåglarna kvittrade. Och Kråkungarna var ute och lekte i kohagen. Sommarklädda. De kättrade i träd. Lekte kurragömma. Plockade gullvivor. Kohagen är en hage med enorma fina ekar och vita björkar som just börjat slå ut. Där växer vitsippor och gullvivor. Där finns ett finfint klätterträd. En stor ek med en gren som går att använda som gunga. Kohagen är vår bakgård. Sämre lekplatser kan man ha. Känslan som slog mig i går var att vi lever i en idyll. Att Kråkungarnas lekmarker skulle passa in i vilken Astrid Lindgren-saga som helst. Att vi har det riktigt, riktigt fint. Det är en bra känsla. Jättebra.

Och snart kommer kossorna ut i hagen. Då får MammaMu sällskap av jämlikar. Det blir fint det. Ännu finare.

Kontraster

Igår var jag övertygad om att sommaren ännu inte släppt taget. Inte på riktigt. Inte än. Anledningen var att mina Kråkungar kom hem med världens finaste sommarbukett. Direkt från stubbåkern.

Om det fortfarande går att plocka midsommarblommor som Blåklint och Rödklöver, så kan ju inte sommaren vara slut ännu.

Eller? 

Idag är jag inte riktigt lika övertygad. Inte när jag fick hugga mig genom isskorpan på bilen. Inte när jag kunde krama årets första snöboll av isskrapet och kasta på Kråkungarna. Nej, idag är jag inte riktigt lika övertygad. Idag känns det verkligen som att hösten är här. För att stanna.

Vilka kontraster ändå. Igår plockade Kråkungarna sommarblommor. Idag skrapade MammaMu is.

Me like!

Åh vilka underbara sommardagar vi har nu. Helt fantastiskt. Sol, sol, sol, tjugoåtta grader och ljumma vindar. Det är ju precis så här den svenska sommaren ska vara!

Kaos

Idag kom äntligen hela bohaget på plats. Allt står i en enda röra. Ingenting hittas. Ouppackade flyttlådor, möbler och leksaker överallt. Det är totalt kaos.

Då väljer vi att fly till stranden.

Det har varit en alldeles fantastisk sommardag idag. Väl hemma från stranden letade vi fram grillen, hällde upp en kall öl och njöt med alla sinnen av lugnet på landet. Sommardagar som denna ska inte slösas bort med flyttbestyr. Det är den svenska sommaren alldeles för kort för.

Gyllene Tider

Igår kväll kvitterade jag ut min fördelsedagspresent. Nästan ett halvår senare. En bra present. En somrig sådan. Maken och jag checkade in Kråkungarna hos mormor och morfar och gick ner på stan för en middag. Därefter tog plats framför scenen för att återigen få uppleva en konsert med Gyllene Tider. Det var magiskt. Linköpingskvällen var ljum (läs: svettig). En riktig sommarkväll. En perfekt kväll för Gyllene Tider. Helt enkelt!

Dagens semestertips!

Låt säga att ni packar in barn, strandleksaker och matsäck i bilen för en en heldagsutflykt till en sandstrand ganska långt hemifrån, låt säga sisådär 15 mil hemifrån och låt oss även kalla stranden för Tylösand. Då skulle jag faktiskt rekommendera att ni också packar in badväskan med alla badkläder och handdukar i bilen. Samtidigt liksom. Och inte låter den stå kvar hemma i tvättstugan. Och åker iväg utan den. Det blir liksom enklare så. Mycket enklare. Och lite mindre otrevlig överraskning över det hela när man väl kommer fram. Då skulle ni slippa den där extra shoppingturen. Och panikinköp av handdukar och bikinisar som sitter lite på trekvart.

Det är liksom enklare att glömma matsäcken.

Men OM ni skulle råka glömma badväskan hemma så löser det sig. Det gör det faktiskt. Det kan till och med bli en riktigt bra dag. Om man gillar sand. För nu ska jag gå och tömma ett kilo sand ur hårbotten och öron rakt ner på badrumsgolvet. Det är dags för kvällsdusch.

Å ena sidan...

Å ena sidan är det ju bra att Storasyster börjar känna sig bättre och är sig själv igen.
Å andra sidan var det ju ganska lugnt och tyst de dagar hon låg still och slumrade i skuggan.

Å ena sidan är det kanon att sommaren äntligen har kommit. Att vi kan hänga hela dagen vid poolen.
Å andra sidan blir det ju inte många flyttkartonger packade när vi ligger och pöser i en solstol hela dagen.

Å ena sidan är det skönt att Lillebror sover till tio om förmiddagen (och så även MammaMu).
Å andra sidan vore det kanske skönt att få Kråkungarna i säng om kvällarna också.

Å ena sidan är det skönt med semester och fint väder.
Å andra sidan så kommer allt annat faktiskt att ordna sig. Så jag fortsätter att njuta.

Poolhäng och sjukstuga

Vi är hemma igen. Vi fick några sköna dagar på Öland. Där var det sommar. På riktigt. Ingen värmebölja kanske och en och annan regndroppe där också, men vi frös inte. Temperaturerna låg över tjugo grader och i total avsaknad av ishavsvindar var det ljuvligt. Vi fick till och med en ljummen sommarkväll. Det är vi inte bortskämda med. Vi hann med en favorit i repris, nämligen Lådbilslandet. Ett paradis för en biltokig Lillebror. Vi fick några timmar på stranden med bad och sandslottsbygge. Och vi hann med lite shopping och god mat. En lyckad minisemester alltså.

Nu är vi hemma. Och äntligen. Äntligen en dag som skulle kunna kallas sommardag. I alla fall i lä. MammaMu har tillbringat dagen i solstolen. Vid poolen. I poolen. Dessvärre har Storasyster fått ligga i skuggan. Ynklig. Hon har feber och ont i huvudet och i öronen. Hon är inte alls pigg. Stackars Storasyster. När det äntligen blivit badväder. Höjden av otur. Vi får hoppas att det vänder snart.

Ingen vattentät plan...

Vi hade en plan. Tanken var att vi skulle stanna kvar i Göteborg över sommaren. Njuta av närheten till havet. Av poolen. Klämma ur det sista ur Västkusten och njuta av allt det som turisterna faktiskt kommer hit för att uppleva.

Den här planen har bara ett problem. Den kräver fint väder. Inte regn, sexton-sjutton grader och iskalla vindar. Det blir inte riktigt samma sak då. Havet är iskallt. Om vi ändå skulle trotsa kylan så går det ändå inte att få ner en stortå i vattnet på grund av alla brännmaneter. De älskar kallt vatten. Inte ens i vår lilla oas vid poolen går det att få upp sommarvärmen. Förra året kunde vi krypa upp i lä och njuta av de solstrålar som kom. Men inte i år. I år verkar det alltid blåsa åt fel håll. Åt alla håll. Hela tiden.

Om det fortsätter så här kommer vi bli galna. Vi klättrar på väggarna. Redan. Vi vill flytta. Nu. Det är en månad kvar. En hel månad. Av regn och iskalla vindar. Inte gör det saken bättre att vädret verkar bättre i Östergötland. Mycket bättre. Som vanligt. Vi skulle flyttat nu. Vi hade möjligheten att välja. Att stanna kvar över sommaren verkade som en bra idé. Då.

Inte kan vi packa heller. Inte på riktigt. Inte än. På något sätt verkar vi behöva använda det mesta. Hela tiden. Några lådor glas är packade. Vaser. Böcker. Men sen tog det stopp. Det kommer att blir ett packrace sista veckan. Som vanligt. Då kan ni lita på att solen gassar och temperaturerna når trettio grader. Det kan ni vara helt säkra på.

Det här var faktiskt ingen vattentät plan. Den tålde faktiskt inte regn. Alls.

Vi är rastlösa. Vi vill iväg. Vi längtar.

Lätt om hjärtat, lätt i sinnet...!

Nu har jag sommarlov!
Kram alla fina bloggläsare. Hoppas ni får en toppensommar!