För h*@%#e!!!!

Det är höstfest på skolan i veckan. Denna tillställning anordnas av tvåornas föräldrar. Tydligen tillhör vi den kategorin. Alltså anordnar vi höstfesten för hela skolan. Naturligtvis ska det bakas. Oj vad det ska bakas. Till fikaförsäljning. Till brödförsäljning. Till gud-vet-vad. Nu tillhör jag inte skaran av föräldrar som älskar att baka. Jag gillar inte ens att baka. Men ikväll var jag tydligen tvungen att baka. Inga svåra grejer. Enklast möjliga. Men ni kan ju gissa hur det gick. Åt h*&*%e. Naturligtvis. Det blev bränt. Det blev stenhårt. Det blev fiasko. Vi kan väl säga så här, att Storasysters föräldrar har inte något bidrag till brödförsäljningen. Så kan vi säga. Jag gjorde ett försök. Det gjorde jag. Men vi skulle nog få muta någon att köpa mina alster. Då försvinner ju lite av poängen. Att samla in pengar. Om man måste betala dem för att köpa. Faktiskt. Vill bara att någon ska veta att jag faktiskt försökte. Det gjorde jag. Verkligen. Två gånger. Kanske gör jag ett tredje försök i morgon. Kanske. Men det verkar rätt meningslöst. Men man vill ju inte vara föräldern som bryr sig. Som låter andra göra jobbet. Det vill man inte. För jag bryr mig. Fan vad jag bryr mig. Så mycket att jag står en hel ångestladdad kväll och bakar plåt efter plåt med bränt skit. Jag som nästan aldrig bakar. Annars.

På själva höstfesten ska jag stå i fiskdammen. Det är jag i alla fall bra på. Jävligt bra dessutom.

Det var kanske inte så här det skulle vara, men det blir nog rätt bra ändå!

Vi firar av naturliga skäl nyårsafton hemma för oss själva. Vi ska ju iväg tidigt i morgon bitti. När jag för någon vecka sedan föreslog att vi skulle ta fram grillen kvällen till ära, var det en annan bild än verkligheten jag såg framför mig. Jag såg den glödande grillen i en driva av gnistrande vit snö. Jag såg mig själv och maken med var sin kopp rykande Glühwein i handen. Runt oss sprang två vinterystra Kråkungar omkring i snön med tomtebloss i händerna. Med glödande kinder skulle vi sedan gå in för att äta årets sista middag. En middag med smak av sommaren. Typ. Visst låter det bra?! Nu blir det inte riktigt så. Det regnar ute. Inte en gnutta snö finns att tillgå inom mils avstånd. Kråkungarna står framför TV:n och spelar XBOX. Jag står i köket och försöker trolla fram sommarsmaker. Grillen står på altan. Glöden är fin, enligt maken som står ensam uterummet för att försöka undvika regnet. Flaskan med Glühwein står ännu oöppnad och tomteblossen var slut på ICA. Nä, det blir sannerligen inte alltid som man tänkt sig. Men vad gör det. Idag gör det faktiskt absolut ingenting. Hoppas att ni också har en mysig nyårsafton!

Granen står så grön och grann i stugan...

...och MammaMu har blivit spritt språngande galen. Kan inte förklara det på något annat sätt. Ikväll har hon stått och gjort både kola och brända mandlar. Qué?! Det har liksom aldrig hänt förut. Visserligen med  lite varierande resultat. Men ändå. Och momentet där varje liten kolajävel skulle vikas in i smörpapper höll bokstavligen på att göra mig tokig. Det är verkligen en syssla för folk som inte har något bättre för sig. Hela julgodisgrejen faktiskt. Det går att köpa mycket godare kola i närmaste godisaffär. Och de brända mandlarna, de kan förslagsvis inhandlas på närmaste julmarknad. Ska försöka påminna mig själv om det. Till nästa år.

Lägg sedan till att MammaMu tidigare i år redan bakat pepparkakor och lussekatter. Och det tillsammans med sina Kråkungar. Utan att bli galen. Det har faktiskt hänt förut. Men inte utan att bli galen då förstås. För att toppa det hela kan tilläggas att MammaMu för några veckor sedan, vid ett tillfälle av akut sinnesförvirring, även ställde sig och bakade (goda) saffransskorpor.

Japp. Här har ni alla fakta. Och diagnosen - ett solklart fall av galenskap.

Men granen är fin. Ovanligt fin faktiskt. En av de finare. Å då har jag ändå rätt höga krav på en gran. Väldigt höga faktiskt. Men den här uppfyller alla krav. Och den barrar inte. Ännu.

En småbarnsförälders baktips i lussebullstider

MammaMu kommer med ett litet tips. Ett tips ifall ni mot all förmodan eventuellt planerar att baka lussebullar tillsammans med era barn. Ja, tipset är väl applicerbart på pepparkaksbak också kan jag tänka. Men i alla fall. Tipset. Städa golven. Innan ni startar själva bakandet. Ja, det lär väl behövas efteråt också, men tipset är i alla fall att ta fram dammsugaren innan ni sätter igång. Kan tyckas onödigt, men annars kan det hända att ni får ris i lussekatterna. Speciellt om ni ätit ris till lunch samma dag (eller sedan ni dammsög golven senast).  Jag antar att det är lika stor risk få pasta eller couscous i lussebullarna om det är det man ätit istället.

Tipset är väl egentligen mest riktat till de föräldrar som har lite yngre barn hemma. Barn som ännu inte riktigt lärt sig var munnen sitter. Eller att mat inte ska kastas på golvet. Eller barn som inte lärt sig sitta ordentligt på stolen. Enligt min egen erfarenhet omfattar det barn i åldern 0-6 år ungefär. För att tipset ska vara användbart förutsätter det även att man har barn med såpnypor eller barn som är av åsikten att lussebullsdegen ska kastas upp i luften för att få rätt konsistens. Typ.

Själv bakar jag helst på egen hand. Fast det hinner jag visst glömma varje år.

Senväg

Att försöka spara in på disken när man snabbt och lätt ska fixa morgondagens matlåda kan ge ungefär samma resultat som när man har hört talas om en riktigt bra genväg och ska testa den för första gången.

En reflektion bara.

Vem är jag?!

Jag känner inte igen mig själv. Någonting verkar ha hänt med MammaMu. Jag kanske är sjuk.

Jag har ju med bestämdhet alltid hävdat (och definitivt visat) att jag inte är någon bullmamma. Bullar, kakor, kräm, saft och sylt finns att köpa på ICA. Praktiskt, bekvämt och gott.

Punkt slut. Trodde jag.

Jag har tidigare i sommar redan redogjort för tårtbak, bullbak och tappra försök till saftning. I våras gav jag mig på matbröd till Kråkungarnas förtjusning. Och gissa vad jag har gjort idag. Jag har bakat småkakor. Fattar ni. Småkakor. Två sorter dessutom. Det har aldrig hänt tidigare. Vad är det för fel på Gillekakor och Bragokex liksom?! Jag fattar ingenting! Det måste bero på vädret.

Jag börjar lite smått undra hur det här ska sluta. För några vekor sedan köpte jag till och med ett paket syltsocker. Jag undrar fortfarande varför. För även om jag tänkt tanken att faktiskt koka egen sylt (det verkar faktiskt ganska enkelt med syltsocker) så krävs det lite mer än så. Bär till exempel. Mig veterligen har jag inte plockat några bär ännu. Bortsett från den litern med blåbär som vi åt upp relativt omågående. Nä, några andra bär har inte plockats och levererats hem till MammaMu (skyller naturligtvis på mina ryggproblem). Vi får nog sikta på att syltningen ska bli av nästa sommar istället. Någon måtta får det ju vara. Jag är för f*n ingen bullmamma heller!

Saft på omogna vinbär med en touch av gräslök

Vill ni ha receptet?

Nja, det här är väl inte direkt någon receptblogg. Skulle heller inte rekommendera receptet. Det är snarare så att Storasyster är inne i någon sorts geggamojjafas. Allt ska mosas, kletas och röras ihop. I två dagar har Storasyster och en kompis gjort saft. Och kräm. På omogna svarta och röda vinbär och gräslök. Man tager vad man haver. Det har silats och mosats. MammMu's köksredskap har burits ut i trädgården ett efter ett. Till tjejernas besvikelse var det ingen som ville smaka resultatet. Inte ens Lillebror. Men själva försäkrade de (med en stor grimas) i alla fall att det var jättegott.

Vaniljbullar...

Jomenvisst serru! Man kan alltid ställa sig och baka vaniljbullar. Kanske ett helt normalt beteende för er andra, men det är inte ett normalt beteende för MammaMu. Häromdagen var det visst Flädersaft.

Kanske är det sådant man faktiskt gör när man är avslappnad, utvilad, det regnar och man har all tid i världen. Jag har ju faktiskt inte så stor erfarenhet av att vara just avslappnad, utvilad och ha all tid i världen, men det verkar ju vara så. Eftersom det är det jag gör, nu när jag är avslappnad, utvilad och har all tid i världen. En helt ny erfarenhet som sagt.

(Oj, nu höll jag på att bränna en plåt bullar bara för att jag sitter här och yrar).

Nä, nu får de faktiskt ta att komma hem snart. Maken och Kråkungarna. För vem vet vad jag tar mig till härnäst. Jag kanske börjar rensa ur frysen. Eller garderoberna. Eller tar tag i högen med stryktvätt. Hua!

Jag har tur. För de är faktiskt på väg hem. I kväll får jag äntligen krama om mina fina, efterlängtade Kråkungar. I kväll är ordningen återställd. Och i morgon. Ja i morgon tjafsar vi nog på precis som vanligt. Men vi har goda bullar till kaffet i alla fall!

Lyckad tårt- och kråkleverans

Tårtleveransen gick bra. Tror även att jag fick med mig Kråkungarna. Kan ha missat några små detaljer som strumpor att ha i gummistövlarna. Det verkar bli regn. Det får de leva med. De ska ju för sjutton äta tårta, inte klafsa runt i gummistövlar. Man kan ju inte tänka på allt. Nu håller vi tummarna att det inte knastrar allt för mycket om dem bara. Tårtorna med de jordiga jordgubbarna alltså.

Idag får Kråkungarna sommarlov. MammaMu har en hel vecka kvar till sitt... Hua.

Tårtverkstad

MammaMu har gjort tårtor. MammaMu är egentligen inte en sån person som gör tårtor. Fredagsfika på jobbet håller jag mig undan (är även det bästa alternativet för figuren). Jag bakar inte. Inte så ofta i alla fall. Oftast blir det köpebröd. Typ. Men ikväll gör jag jordgubbstårtor. Vad gör man inte för sina Kråkungar. Tårtorna har Storasyster har beställt. I morgon är hennes sista dag på dagis. Någonsin. Från och med i morgon har jag bara ett förskolebarn. Och ett förskoleklassbarn. Vad nu skillnaden är. Egentligen. Men visst är det skillnad. Storasyster ska ju faktiskt börja skolan. Men innan dess ska hon bjuda sina kompisar och fröknar på jordgubbstårta. MammaMu undrar i sitt stilla sinne om det gör något att det faktiskt är lite jord i jordgubbstårtan. Sköljde kanske inte gubbarna så jättenoga insåg jag när en halvjordig gubbe hamnade i grädden. Ja, ja. Förskolebarn är ju vana att äta sand så det gör nog inte så mycket. Eftersom MammaMu inte brukar baka tårtor (obs! plural) så är inte hemmet utrustat med tårtfat i plural heller. Då får ett ostbricka och den gamla trotjänaren popcornmaskinen (skålen) vikariera som tårtfat och kupa. Är så jäkla nöjd att jag kom på det liksom. Fattar bara inte hur jag ska transportera två Kråkungar och två gigantiska tårtkupor till förskolan i morgon, men det får väl visa sig. Nu är det dags för sängen för i morgon bitti ska jag tydligen upp och garnera de där tårtorna också. Fatta! MammaMu ska vispa grädde och garnera tårtor i svinottan. Innan jobbet. Jag hoppas verkligen att en viss Kråkunge blir nöjd med sina tårtor...!

Lite tvärt emot

"Åh nej! Inget halvfabrikat i frysen." MammaMu var övertygad om att hon hade bunkrat upp tillräckligt med halvfabrikat, men så var det tydligen inte. Då blev vi alltså tvugna att använda oss av riktiga grönsaker. Skära och hacka och sådär. Grönsaker som vi faktiskt hade hemma. Inte lika stor åtgång där som på den färdighackade frysvarianten alltså.

I min tankevärld är det ungefär precis tvärt emot vad som brukar utspela sig i ett "normalt" hem. Att färska råvaror är normen och att det frysta eller prefabricerade alternativet bara tas till i nödfall. Så är det alltså inte hemma hos oss. Länge leve Mamma Scan, Krögar Pytt och frysta wokgrönsaker (i alla fall en vardagseftermiddag)!