Gott Nytt År!

Jag har egentligen inte haft tid att reflektera ordentligt över året som gått. Jag kan ändå konstatera att det har varit ett bra år. Detta trots att jag började året med ett överhängande hot om arbetslöshet. Som tur var löste sig problemet i elfte timmen och veckorna som arbetslös kunde till slut utnyttjas som en skön ledighet. En ledighet som bland annat utnyttjades till en vecka i Österrike. En vecka med underbar skidåkning, strålande sol och sommartemperaturer. Vilken energiboost. I maj började jag ett nytt jobb. Nytt område. Nya uppgifter. Mycket att lära. Fick ändå en mjukstart vilket jag är mycket tacksam för. Att hösten blev väldigt mycket mer hektisk, det är bara att konstatera. Sommaren var helt fantastisk. Vilken sommar vi hade. Mannen slet som tokig med att få poolen på plats och med att skruva trall. Kvadratmeter efter kvadratmeter. Jättemycket trall. Hela sommaren. Men oj så bra det blev. Helt fantastiskt. En underbar sommar gjorde projektet än mer lyckat. Så kom hösten. Den var mörk. Och lång. Och varm. Sommarblommorna blommade långt in i december. En konstig höst. Verkligen. Men ack så mörk. Ljuset i mörkret har varit mina och Storasysters måndagskvällar. En stunds andhämtning. En stund av välmående. En stund av total närvaro. Lycka. Det är på måndagskvällarna vi rider. Storasyster och jag. Åh vad glad jag är att jag tog mod till mig och klättrade upp i sadeln igen efter tjugofem år. Jag har inte skrivit så mycket om ridningen. Det har inte blivit av. Men det kanske kommer. Det finns ju en del roliga ögonblick att återge. Det händer liksom grejer när  överviktiga medelålders otränade kylskåp ska kravla sig upp och ner från hästryggar. Och rida barbacka. Eller hoppa. Men det tar vi en annan gång...

2014 har även innehållit en del tråkigheter. Jävla skitcancer. Ofattbar förlust. Oro för nära och kära. Föräldrar som blir äldre. Men vi har ändå varit förskonade från olycka i den närmaste familjen. Tack och lov. I år har jag även blivit lite bekymrad över vart Sverige är på väg. Men det behöver vi inte gå in på här. Jag tror att ni förstår vad jag menar.

I stort har det här året varit ett bra år. En fantastisk sak som hände var ju att vi fick en ny familjemedlem. Vi blev med katt. Efter ihärdiga övertalningar av katten själv. Nu är han en fullvärdig familjemedlem med egen ingång och veterinärkonto. Möss i vardagsrummet och håriga fåtöljer har blivit vardag. Och katten. Han mår som en prins.

Framförallt känner vi att vi har hittat hem. Och det kära vänner, det är en skön känsla.

Gott Nytt År!

Åh neej! Inte semester nu igen...

...men okej då!
Jag kan väl försöka stå ut i fem veckor.
Jag lovar att försöka!

Ha en fantastisk sommar allesammans!
Vi hörs när vi hörs!

Ska man skriva oxå?!

Jaha! Om man har en blogg, är det alltså meningen att man ska skriva något i den så också?! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det måste ha blivit något missförstånd. Men jag skriver. Nu. Okej?!

Jag tror att jag nämnt det tidigare. Att det är lite mycket just nu. Därav bristen på blogginlägg. Men det händer massor. Hela tiden. Den tidigare dammande, snustorra tistelöknen (läs: den delen av trädgården som vi låtit en grävmaskin skala av hela ytlagret på i syfte att jämna till) har till exempel förvandlats till en leråker under dagens regn. Jag älskar just nu lera. Eller inte. Alls. Jag vill ha gräs. Nu. Den stora schakthögen med jord som tornade upp mitt i trädgården under ovanstående grävarbete har under samma regnoväder förvandlats till en lerig schakthög med jord. Bara som information alltså. Jag vill hemskt gärna bli av med den högen redan i morgon. Så verkar det nu inte bli. Tyvärr. Grannen som lovat hjälpa oss att bli av med den är inte av den snabbaste typen. Tyvärr. Men i alla fall. Som en följd av all lera har vi nu alltså lera precis över allt. Under skorna. På golven. På kläderna. I håret. Precis överallt. I löv lera. Och mitt i all lera har det dykt upp en pool. Det är i och för sig ganska positivt. Kråkungarna och alla grannbarnen kan bada. De struntar i leran. Som blir ännu mer intensiv när fem ungar ska i och ur en pool som ännu inte utrustats med stege eller omgärdande trädäck. Det blir megalerigt. Faktiskt. Själv väntar jag på stege. Och värme. Och lite färre ungar i poolen. Då ska MammaMu bada. Tills dess gör jag som kossorna i hagen. Jag glor. På ungarna.

Nä, jag tror att jag ska gå och starta ännu en tvättmaskin med leriga kläder. Det är precis vad jag ska. Sen ska jag gå och se om Tandfén har några guldtior på lager, eller om hon måste låna av Lillebror. Igen. Sen ska jag nog krypa ner i den leriga sängen. Återkommer en annan dag. När leråkern återigen förvandlats till en tistelöken och dammet lagt sig som en hinna över hela tillvaron. För det ska jag bara ta att tala om för er. Tistelöknar dammar. Så in i bomben. Men jag sparar det. Till ett annat blogginlägg...

Lite mycke

Det är lite mycket nu. Lite mycket på en gång. Många projekt. Samtidigt. Det kan upplevas som lite rörigt. Det är rörigt. Vi har väl sisådär en tre stora parallella projekt på gång i trädgården och till dessa tre stora projekt tillkommer ungefär en miljard följdprojekt. Åtminstone fyra, fem stycken i sig väldigt stora följdprojekt.  Vi brukar avsluta ett projekt innan vi påbörjar ett nytt. Men tydligen inte den här gången. Såatteee. Det finna att göra.

Poolhäng och sjukstuga

Vi är hemma igen. Vi fick några sköna dagar på Öland. Där var det sommar. På riktigt. Ingen värmebölja kanske och en och annan regndroppe där också, men vi frös inte. Temperaturerna låg över tjugo grader och i total avsaknad av ishavsvindar var det ljuvligt. Vi fick till och med en ljummen sommarkväll. Det är vi inte bortskämda med. Vi hann med en favorit i repris, nämligen Lådbilslandet. Ett paradis för en biltokig Lillebror. Vi fick några timmar på stranden med bad och sandslottsbygge. Och vi hann med lite shopping och god mat. En lyckad minisemester alltså.

Nu är vi hemma. Och äntligen. Äntligen en dag som skulle kunna kallas sommardag. I alla fall i lä. MammaMu har tillbringat dagen i solstolen. Vid poolen. I poolen. Dessvärre har Storasyster fått ligga i skuggan. Ynklig. Hon har feber och ont i huvudet och i öronen. Hon är inte alls pigg. Stackars Storasyster. När det äntligen blivit badväder. Höjden av otur. Vi får hoppas att det vänder snart.

Vi tjuvstartar sommaren!

Idag blev det sommar. För Kråkungarna startade sommaren redan i går, men sexton kalla grader var lite väl magstarkt för den äldre generationen i familjen. Dagens arton grader var på gränsen till för kalla, men vill man att det ska vara sommar så får man offra sig lite. Det blev inte långt, men det blev. Ett dopp i poolen alltså. Premiärdoppet avrundades med en riktigt skön stund i solstolen. Det var nästan så att jag trodde på det själv för en stund. Att sommaren faktiskt är här!

Att låtsas som att det fortfarande är sommar!

Den här dagen har varit som vilket sommardag som helst. I alla fall om vi jämför med sommardagarna just den här sommaren. Sexton grader och storm, men en ganska blå himmel. Möjligvis att termometern letade sig upp mot sjutton, arton grader vid några tillfällen under sommaren, men i övrigt påminner dagens väder alltså om majoriteten av årets sommardagar. Eftersom poolen fortfarande håller en temperatur runt 25 grader fanns det alltså ingenting som hindrade oss från att ha en skön sommardag idag. På förmiddagen skickade jag ut Kråkungarna och pappan på svampjakt i skogen. Själv letade jag upp lä och lade mig i solstolen. Drygt två timmar helt för mig själv. Det gjorde gott för en trött själ. Jag tog mig till och med ett dopp. Kanske det sista för året.

Kråkungarna kom hem från skogen med buller och bång. De dök direkt ner med pappan i poolen. Sedan dess har det varit full fart. Storasyster har haft en kompis här och naturligtvis skulle det ju badas då igen.

I går kväll tände vi ju faktiskt grillen också. Det hade jag nästan glömt.

Vi kan alltså slå fast att det gå alldeles utmärkt att låtsas som att det fortfarande är sommar så här i mitten av september.

Eller, så är det bara MammaMu som har lite svårt att släppa taget om sommaren, precis på samma sätt som jag vägrar att släppa taget om vintern...?!

Precis vad vi behövde!

En solig och varm sensommardag som till största delen tillbringats vid (och i) poolen. Nedvarvning. Två fina Kråkungar som lekt tillsammans. Utan bråk.

Den här dagen behövde vi.

Svamprygg...

...är en åkomma som lätt uppstår om man ligger för länge och guppar runt på en luftmadrass. Förekommer ofta tillsammans med en grisskär, knallröd eller i bästa fall brun nyans i ansikte och framsidan av kroppen. Fast inte så här års kanske...

MammaMu lider gärna av Svamprygg.
Om jag jobbar?! Njae, inskolning på fritids kallas det visst. Inte särskilt betungande uppgift idag. Faktiskt. Jo, förresten inskolningssamtalet mitt på dagen kunde ju planerats in lite bättre förstås.

Det går an...

...i alla fall när jag kan komma hem till glada barn, slänga kvällsmaten på grillen, njuta av ett glas vin och av att ta ett kvällsbad i en varm och vindstilla kvällssol. Då funkar det. Det där med att jobba.

Frågan är bara varför dessa vindstilla och varma kvällar lyste med sin frånvaro när vi faktiskt hade semester och inte behövde tänka på klockan. Då hade vi inte behövt avbryta njutningen i förtid för att få två Kråkungar i säng. Jag vill bara påpeka det.

Vår oas!

Här hänger vi!

Bland smygvinklar och vinkelhakar

Snart har två semesterveckor gått. Dags att summera. Som ni alla troligtvis är fullt medvetna om så har vädret varit lite si och så. Lite regn, lite blåst, lite sol och ganska kallt. Hur som helst så har vi haft det ganska bra här hemma. Vi har valt att börja semestern på hemmaplan. Inga planerade besök. Inga resor. Inga måsten. Bara några spontana småutflykter och några shoppingrundor. Och så naturligtvis massor med bad. Varje dag. Vi har det oförskämt bra här hemma. Vi har lyckats ta vara på de små solglimtarna. Maken har förstås byggt en hel del. Han har inte legat på latsidan. Han har lagt trall runt poolen och kämpar nu med ett staket. Lillebror är hans ständiga hjälpreda och hantlangare. Det blir fint. Så mycket finare än jag hoppats på. Snart är staketet klart och då kan pappan ta det lite lugnare. Lister och finlir kan vänta. Kommande helg ska spenderas i lugn och ro på hemmaplan. Vi håller tummarna att alla familjemedlemmar frisknar till och håller sig friska för efter helgen ska vi ge oss på att bli lite sociala igen. Vi väntar lite besök och sen ska vi iväg och hälsa på släkt och vänner. Därefter planerar vi att ta oss ut på någon kortare semestertur i södra Sverige. Vi får se vad det blir. Riktigt skönt att inte ha hela semstern uppbokad. För en gångs skull.

Gôtt mos!

AC:n är trasig i min bil. Den har varit det ett tag. Borde lagat den för länge sen men det tar emot. Inga billiga grejer det där. Den här sommaren har ju inte varit särskilt solig heller. Det funkar. Idag har det varit soligt. Idag var jag tvungen att parkera bilen utomhus på jobbet. I solen. Idag var det minst sagt varmt att köra hem. Väldigt varmt. Olidligt varmt. Gissa om det var gôtt att komma hem, slänga på sig badkläderna och glida ner i poolen. Riktigt jävla gôtt!

Hon vill tydligen bada... igen!

"Jag vill bada! Jag vill baaadaa! Jag VILL bada! Jag vill bada NU! Jaaag viiill baaadaaa! JAG. VILL. BADA. NU.!! Iiiiiiiiii! Jaag viiill baaaaaadaaaa"

Om ni undrar så är det Storasyster som med en femårings intensitet gör klart för oss att hon vill bada. Igen. Trots att hon badat för tjugo minuter sedan och ungefär fyra gånger innan dess. Trots regnmoln, halv storm och trots att tuppeskinnet ännu inte lagt sig och trots att läpparna fortfarande har en nyans av blå. Bara så ni vet.

Vi har tydligen bygg till oss ytterligare en (djup) källa till vardagskonflikt. Aj då. Tänkte inte på det...

Glad Midsommar!

Kransarna är bundna. Kråkungarna påklädda (och uppklädda) efter morgondoppet i poolen. MammaMu är också påklädd. Vi kan säga att det naturliga urvalet fick avgöra klädseln. Det var en dragkedja som sprack. Mer behöver vi inte gå in på det. Det gjorde det bara hela lite enklare att välja. Helt enkelt. Potatissalladen är färdig och kylväskan packad. Precis i denna stund börjar de mörka molnen hopa sig på himlen. Dags att åka iväg och fira Midsommar i regn med andra ord!

Glad Midsommar allesammans!

Premiärdoppet avklarat!

Av Kråkungarna alltså. Eftersom jag blivit en badkruka på äldre dar och eftersom temperaturen i den nyfyllda poolen låg på sisådär 16 grader så valde MammaMu att avstå. Jag återkommer när värmepumpen är inkopplad och temperaturen letat sig upp några pinnhål. Dessutom vill jag ha stege. Det är liksom lite lättare att ta sig upp ur isvaken då. Tvivlar på att maken vill dra upp mig ur vattnet i armarna som han gör med Kråkungarna. Så jag väntar.

Storasyster konstaterade i alla fall att den var fullt tillräckligt stor för att hoppa i. Om och om igen. Då så. Då har vi sysselsättning resten av sommaren. Lillebror hoppade i några gånger med skräckblandad förtjusning. Han väntar nog egentligen också på varmare temperaturer. Då är han den som kommer upp sist.

MammaMu ser mest framför sig hur hon ska ligga och guppa lite rofyllt på en luftmadrass (medan Kråkungarna hoppar och skvätter bredvid. Hmm, finn ett fel liksom).

Det blev bad innan Midsommar alltså. Vi hade ju en hel dag till godo!

Och jag älskar honom (ändå)

Maken har stått med fötterna i 14 gradigt vatten och monterat delar av poolen idag. Länge. Efter ett tag tyckte han att det började bli lite kyligt om fötterna. Maken ber således om ett par strumpor. Att ha på sig i vattnet. Han hävdade bestämt att det skulle ge värme åt hans stackars fötter.

Vissa skulle kanske kalla honom lite naivt smågullig. Andra dum i huvudet. Jag säger ingenting. Jag är gift med honom.

Blåklint, jordgubbar och melon - kanske är det sommar ändå!

Midsommarbuketten med Blåklint och Prästkragar står på hallbyrån. Det frossas jordgubbar i ofantliga mängder. Vattenmelon likaså. De första smultronen har mognat. Grillen har precis svalnat. Poolen är snart färdigmonterad och är halvfylld med vatten. Snart blir det bad. Kråkungarna luktar jord och solkräm och går och lägger sig smutsiga mellan tårna.

Jag känner sommarvibbar! Den är faktiskt här! Sommaren!!

Nu väntar vi bara på solen och värmen då förstås...

Pappan - ensam och övergiven?

MammaMu tog med sig Kråkungarna och åkte till mormor och morfar över helgen. Pappan lämnade vi hemma. Tanken är att pappan ska koppla lite slangar och rör kors och tvärs i trädgården medan vi är borta. Känns tryggast att göra sådana arbeten utan inblandning av Kråkungar. Oddsen att det blir rätt känns bättre så här.

Dock verkade pappan lite moloken när familjen sa hej då i morse. Han verkar inte riktigt uppskatta en ensam jobb(ig)helg hemma. Jag fattar ingenting. MammaMu hade jublat inombords. Sen kanske det inte hade blivit så många slangar inkopplade. Jag hade troligtvis haft helt andra planer för min tidsbegränsade frihet...

Varför kan ingenting bara gå smidigt - någonsin??

Grrr! Vi var så glada idag. Poolgrejerna hade kommit. Två veckor tidigare än beräknat. Vi hämtade dem nu i eftermiddag. Hade hela veckan planerad för att få logistiken att fungera (dvs smidig montering utan hjälp av Kråkungar). Tjohoo! Det såg verkligen ut som att vi skulle kunna bada i egen pool till Midsommar! Det trodde vi. Fram tills alldeles nyss. Fram tills vi inventerade grejerna. Prickade av. Kollade att allt stämde med beställningen. Det gjorde det alltså inte. Vi har fått fel mått på den allra viktigaste delen. Den delen som är poolen så att säga. Vi kan alltså inte göra ett skit tills vi returnerat den och fått en ny tillverkad och skickad från Tyskland. Krångel och väntan. Blir bara så arg och ledsen. Det känns som om något sånt här alltid händer oss. Varför kan ingenting bara få gå smidigt... Grrr!

Bad till Midsommar? Jo tjena! Det får bli i havet i så fall...