Hoppas det sköter sig självt!

Vi har en ny torktumlare. Och tvättmaskin. Torktumlaren la av lite lägligt i samband med att vi hade magsjuka i huset. Den pallade tydligen inte trycket. Att gå på högvarv i flera dygn. Så den la av. Det var ett tag sedan, och tvättstugan har varit ett enda stort kaos sedan dess. Lagom till att vi kom hem från Italien bestämde sig även tvättmaskinen att den fått nog. Toppen. Verkligen. Att stå med två stora resväskor fyllda med svettiga skidkläder. Utan tvättmaskin. Paniken steg ganska snabbt hos MammaMu. Men som tur är så är pappan i huset en händig man. Han lagade den. Provisoriskt. Och sedan dess har varje tvättad tvätt kunnat vara den sista tvättade tvätten. Så att säga. Tydligen har maskiner av ett ganska känt märke en begränsad livslängd. Fem år. Sedan är de programmerade att lägga av. Det är rätt tydligt, eftersom de är inköpta samtidigt. För fem år sedan. Ungefär. Vi har även en frys av samma märke och inköpsår som sjunger på sista versen. Så det så. Köpa nytt. Det är tydligen det som gäller. Och det har vi gjort. Men maskiner av ett helt annat märke. Med 10 års motorgaranti. Så nu står alltså två helt nya maskiner i tvättstugan. Det känns bra. De går för fullt. Lass efter lass. Nu återstår bara att se om dessa fantastiska maskiner även viker, stryker och parar ihop sockor. Jag hoppas på det. Det gör jag verkligen...

Möss i mössan

Katten. Vår nya familjemedlem. Han har numera egen ingång och kommer och går som han vill. Det har sina nackdelar det där. Att han kan komma och gå som han vill. Han kan nämligen även ta med sig gäster in. När vi inte ser. I morse var det en mus. En högst levande mus. Storasyster, som i morse vaknade runt halv sju, informerade oss om läget. Hon börjar bli van vid möss. Även vid att inte blir trodd. För innan klockan sju en söndagsmorgon är föräldrarna inte mottagliga för den sortens information. Faktiskt inte. Men det var ju ändå bra. Att Storasyster var uppe med tuppen även denna söndag. Trodde aldrig att jag skulle säga det. Men okej. Det var bra att Storasyster vaknade halv sju den här söndagen. För då kunde jag sparka på pappan strax efter sju och be honom ta hand om problemet. Precis som jag brukar. Speciellt när det gäller musproblem. Därav kom det sig att pappan var ute på musjakt även denna morgon. Den här gången tillsammans med Storasyster och Katten. Det hela slutade med att den stackars skrämda musen försökte gömma sig i Storasysters mössa. Där tog jakten slut och pappan kunde bära ut musen i mössan. Man kan alltså säga att vi hade tur även här. Tur att Kråkungarna har för vana att slänga sina ytterkläder innanför dörren på golvet i hallen . Tur också att Kråkungarnas föräldrar för länge sedan har tröttnat på att hänga upp Kråkungarnas ytterkläder som ligger slängda innanför dörren på golvet i hallen. Det var riktig tur det. För annars hade vi kanske aldrig lyckats fånga den stackars musen. Tänk på det ni föräldrar som har väluppfostrade barn som hänger sina ytterkläder (och andra kläder) på därför avsedda krokar. Och tänk på det ni stackars föräldrar som fortfarande inte gett upp, utan fortfarande plockar undan efter era barn, om ni nu mot förmodan också skulle ha såna barn som slänger sina ytterkläder innanför dörren på golvet i hallen. Då skulle det faktiskt kunna vara så att ni inte lyckas fånga musen. Tänk på det ni!

MammaMu blir glad...

...när hon kommer hem en fredagseftermiddag och upptäcker att den vabbande maken har dammsugit hela huset. Det blir hon faktiskt. Riktigt glad. Så det så.

MammaMu städar inte så noga

Vi är hemma idag. Jag och Lillebror. På schemat står städning. I min värld gör man då så lite som möjligt på snabbast möjliga tid för att därefter få tid att njuta lite av ledigheten. Det är sällan städningen genomförs särskilt noggrant. Det tillstår jag. Idag fick jag hjälp. Av en ihärdig Lillebror. Först gick han efter mig med vår Ergo Rapido när jag dammsög. Genom hela huset följde han mig och dammsög så att han blev genomsvettig. Därefter tog dammtorkningen vid. MammaMu slarvade sig igenom huset i en rasande fart medan Lillebror tog sig an sin uppgift - att torka av vardagsrumsbordet. Jag lovar, det har aldrig varit så rent. Han har våttorkat över, under och överallt i tre omgångar, samtidigt som han hojtat; "Mamma, jag städar noga. Du är ju jätteslarvig." Ja där fick jag. Jag anser mig vara klar sedan länge och har övergått till bloggande. Lillebror han fortsätter sitt städuppdrag. Motionscykeln, lyftkranen, hockeyspelet och MammaMus skrivbord har aldrig varit så rena. Det är ju tur att någon i familjen tycks vara född med en städgen i alla fall...

Bloggen borde byta namn...

...till "MammaMu och Ekorrungarna" - för det finns absolut ingen hejd på hur mycket skit Storasyster samlar på i sina lådor. Gamla glasspinnar, papperslappar, kottar, stenar, pärlor, plastbitar och trasiga grejer. Har just ägnat halva kvällen åt att försöka sortera ut det värsta. Problemet är att det måste ske med finess för hon har säkerligen koll på vartenda litet ekollon den Ekorrungen...

Konstruktiv problemlösning

Vi tröttnade på flyttlådorna. Och på pissvädret. Så vi drog till Öland istället. Ganska oplanerat. Väldigt spontant. Vädret är bättre. Betydligt bättre. Inga flyttlådor på hotellrummet. Gott resultat så här långt alltså.

Idag gäller det...

Första visningen på huset.

Jag är förövrigt förbannat trött på att städa.

The Pippi style

Tänkte bara upplysa er. Eftersom detta tydligen blivit en städblogg. Ett tips på vägen. Se det så. Jo, det är faktiskt så att man kan skura golvet på samma sätt som Pippi. Det kan man. Men jag vet inte om det är helt rätt. Eller det mest effektiva sättet. Eller särskilt bra för parkettgolvet. Men man kan. Det kan man. MammaMu vet. För hon har provat. Faktiskt.

Plötsligt händer det!

Plötsligt en dag händer det. Då har man helt plötsligt uppbådat tillräckligt med energi. Tillräckligt med energi för att ta sig an högen med stryktvätt. Hela högen. Och då. Den dagen. Det är då man ser botten. Det är då den besegras. Idag är en sådan dag. Jag vann. MammaMu besegrade högen. Tomtedräkter, lucialinnen och underställ ligger nu prydligt (nåja) strukna och ihopvikna tillsammans med sommarkjolar, tights och shorts. Ja, jag hade till och med ork att ta itu med maken skjortor. Kanske inte med ett jättebra resultat, men det hör inte hit. Maken får faktiskt stå ut med konstiga veck och sneda kragar. Han kunde ju faktiskt gjort det själv.

Nu ska jag klappa mig själv på axeln och gå och ladda en tvättmaskin. Det har blivit hög tid att fylla på den där förbannade tvätthögen igen.

MammaMu's nya motto

"Skjut inte upp den städning som kan göras idag (eller möjligtvis i morgon) till i övermorgon."

Jag ska verkligen försöka leva efter mitt nya motto hädanefter. Verkligen. Det blir så väldigt mycket lättare den dagen det måste bli rent då. Tro mig. Jag har lärt mig en läxa efter den här helgen. Och då har jag inte ens kommit halvvägs. Men det blir rent. Väldigt rent och fint. Överallt (förhoppningsvis).

Tips: Istället för ordet "städning" kan man skjuta in valfritt annat ord i ovanstående motto, till exempel renovering, småfix, fönsterputsning, stryktvätt, jobbsökning m.fl.

Vi borde flytta oftare. Eller inte...

Vad gör ni en vanlig fredagskväll?

Vi rensar köksskåpen och frostar ur frysen.

Idag har maken varit med två stora lass på tippen. Resultatet av förra helgens rensning av vinden. Nu återstår bara fem(!) stora säckar med barnkläder som ska till insamling. Den som spar han har. Det kan man lugnt säga. Och då är det ändå inte jag som har den verkliga ekorrgenen i den här familjen.

I morgon väntar fler skåp som behöver rensas. Och skafferiet. Och kylskåpet. Sen måste vi se till att det går att komma in i tvättstugan. Och i Kråkungarnas rum. De har lite för många leksaker för att det ska vara möjligt i dagsläget. Sen måste vi rensa klädkammaren. Och sanera badrummen. Och jämna till trädgården. Och fixa lite fler grejer som behöver fixas. Sen kanske. Sen kanske vi är redo att ta hit en mäklare.

Därefter måste vi ju börja städa och rensa inför visningen.

Det känns ju som att det kan ta ett tag det här.

MammaMu spår väder

Inom en vecka kommer en storm att rasa. Inte vilken storm som helst utan stormarnas storm. En storm med horisontella saltvatten- och lerkaskader som varar i dagarna tre. Helt säkert. Inom en vecka. Eventuellt tio dagar. Prognosen är inte helt tidsbestämd. Men jag lovar ett hundraprocentigt utfall. Så alla ni som undrar var våren tagit vägen. Ni får vänta ytterligare några veckor/månader/år. Tyvärr. Vi väntar alltså in en rejäl höststorm först. Sen får vi se.

Hur jag vet det?! Hur jag kan vara så säker?!

Jo. MammaMu har påbörjat projekt fönsterputsning. Det sker inte ofta. Men när det väl sker. Tja. Då kommer stormen som ett brev på posten inom en vecka. Alltid. Det slår liksom aldrig fel.

Är glaset egentligen halvtomt eller halvfullt?

Jag är tyvärr(?) en människa som allt som oftast skulle hävda att glaset är halvtomt. Men idag är jag faktiskt lite osäker på hur jag ska ställa mig i frågan. Jag är lite osäker på om jag ska vara glad att städningen är avklarad redan ikväll så att vi slipper dra med oss städångesten in i helgen. Eller om jag ska vara skitmissnöjd över att vi faktiskt borde städat redan förra helgen och således var väldigt sena med städningen. Hmm, det är svårt. Men i det här fallet väljer jag nog ändå att frångå mina principer. Idag är glaset faktiskt halvfullt. Jag är glad och nöjd att vi faktiskt har städat. Sent är bättre än aldrig. Så det så. Och i morgon ska jag njuta av en ledig dag, utan städångest och dåligt samvete. För det är jag värd!

 

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Idag har vi städat ut julen. Tomtar, stakar och stjärnor är undanstoppade och allt är åter mörkt och trist. Det känns lite tomt. Och hela lördagen har gått åt till att städa. Bläää. Har tusen saker till som borde göras, men det får stanna där. Vid ett borde. Som vanligt. Nu räcker det för idag.

Nåväl. Nu får vi sikta in oss på tulpaner. Längtar efter att ta in de första tulpanerna. Vi får väl se om jag kommer iväg till någon blomsteraffär i morgon.

Granen står så död och grann i stugan...

Hemma igen. Mellanlandar. Tanken är att väskorna ska packas upp, innehållet tvättas och sedan packas ner i väskorna igen. Ungefär samma saker. Där har ni planen för de närmaste dagarna. Vi ska ta det lugnt också. Och leka med alla nya leksaker. Det ska vi. Det gör vi. Maken sitter just uppe hos Storasyster och bygger lego. Miljarder små, små bitar som ska byggas ihop till lägereldar, sovsalar, hästvagnar och så småningom till en hel ridskola. Jo tjena. Det är ju tur att någon (läs: pappan) har tålamodet för detta. Jag har det verkligen inte.

Annars håller julen på att vissna lite här hemma. Ljusen är nerbrunna. Hyacinterna har blommat över och skjutit i höjden. Julrosorna sjunger på sista versen och granen är stendöd. Den var alldeles för frusen när den togs in i värmen. Den dog. Än har den barr. Den ser fortfarande fin ut. Men barren rasar bara man tittar på granen. Tänk er då vad som händer när två sockerstinna Kråkungar springer förbi den i trehundra knyck. Jag säger inget mer. Vi för se om vi orkar ta ner den, eller om den får stå kvar. Jag vill ju trots allt ha den kvar till tjugondag knut, men det kan jag kanske fetglömma.

Dessutom behöver vi dammsuga. Och handla. Kylskåpet gapar tomt. Vi måste. Men det tar emot. Vi skulle ju ta det lugnt här hemma. Var det inte så vi sa...?!

En småbarnsförälders baktips i lussebullstider

MammaMu kommer med ett litet tips. Ett tips ifall ni mot all förmodan eventuellt planerar att baka lussebullar tillsammans med era barn. Ja, tipset är väl applicerbart på pepparkaksbak också kan jag tänka. Men i alla fall. Tipset. Städa golven. Innan ni startar själva bakandet. Ja, det lär väl behövas efteråt också, men tipset är i alla fall att ta fram dammsugaren innan ni sätter igång. Kan tyckas onödigt, men annars kan det hända att ni får ris i lussekatterna. Speciellt om ni ätit ris till lunch samma dag (eller sedan ni dammsög golven senast).  Jag antar att det är lika stor risk få pasta eller couscous i lussebullarna om det är det man ätit istället.

Tipset är väl egentligen mest riktat till de föräldrar som har lite yngre barn hemma. Barn som ännu inte riktigt lärt sig var munnen sitter. Eller att mat inte ska kastas på golvet. Eller barn som inte lärt sig sitta ordentligt på stolen. Enligt min egen erfarenhet omfattar det barn i åldern 0-6 år ungefär. För att tipset ska vara användbart förutsätter det även att man har barn med såpnypor eller barn som är av åsikten att lussebullsdegen ska kastas upp i luften för att få rätt konsistens. Typ.

Själv bakar jag helst på egen hand. Fast det hinner jag visst glömma varje år.

Julmustfyrverkeri á la läskfontän

Ett tips bara.

Om det står i instruktionerna till Sodastreamen att kolsyran ska tillsättas innan syrupen för läsken tillsätts, då är det så det ska göras. Inte tvärt om. Jag lovar.

Nu är nog även maken övertygad.

Var har ni era elvispar egentligen?

Våra vispar till elvispen hänger på dörrhantaget in till kontoret. Där har de visst hängt ett tag. Lillebror yrar något om hänglås. På hallgolvet står visst en kastrull full med påsklämmor och under soffbordet ligger en kavel. Inga konstigheter med det. Faktiskt inte.

Jag är glad...

...att jag inte gjorde slag i saken och satte igång att putsa fönster i helgen. Det hade varit ogjort arbete. Verkligen. Höststormarnas storm härjar nämligen här på västkusten idag. Vi snackar horisontellt saltvattensregn som har förmågan att frosta igen även de renaste förnsterrutorna flera kilometer inåt landet. Jag hade tur alltså. Som inte orkade putsa fönster i helgen. Tänk att latheten kan föra med sig något gott.

Jag hatar storm. Jag hatar när hela huset gungar, när det knakar och brakar i väggarna och man tror att fösterrutorna ska blåsa sönder vilken sekund som helst. Jag hatar det.

Nu vill jag ha snö. Massor med snö. Nu är jag redo för en riktig vinter.

Fredagsmys

Vi har haft riktigt fredagsmysigt här hemma. Riktig kvalitetstid. Tillsammans hela familjen. Hela eftermiddagen. Vi har städat.

Låter det mysigt? Ni får gärna kopiera idén och göra som oss. Det här fredagsmyset rekommenderas verkligen. Speciellt framåt kl 17-18 när blodsockret blivit riktigt lågt hos både föräldrar och Kråkungar. Verkligen. En riktig hit.