Glasögonångest

Jag är i det närmaste blind. Det har jag alltid varit. Klarade mig länge med linser. Nu funkar det inte längre. Inte bra i alla fall. Jag är alltså starkt beroende av min av glasögon. Det är dags för nya. Hög tid. Saker som glasögon är inte prioriterat när livet är vänt upp och ner. Det är först nu när livet börjar återgå till det normala som man kan ägna sig åt de mindre problemen. Skitsakerna. Dock inte helt enkla för det. När man vet att glasögonen kommer att gå på en halv förmögenhet, bara för att man råkar vara halvblind, så vet man också att man kommer att få dras med dem ett par år. Det är inte bara att köpa nya om ett halvår när man tröttnat på dem. Paret jag har nu har jag tydligen haft i tre år. Då vill man att de ska bli bra. Då vill man trivas i sina glasögon. Det vill man. Det vill jag. Trist då att jag inte hittar några som jag trivs i. Verkligen trist. För det är lite akut. Det här med nya brillor. Kråkungarna har skrattat åt de jag har haft hemma. Åtminstone Storasyster. Lillebror han är så snäll så han säger att jag är fin i alla. Han är bra på komplimanger den Kråkungen. Undrar vem han har fått det ifrån. (Inte är det pappan i alla fall). Storasyster skrattar och maken rynkar på näsan och säger "de blir väl bra". Mycket övertygande. Verkligen. Nä, det blir retur på den här omgången med. Det är inte lätt att vara ko och nästan blind. Inte alls lätt.

En läxa...

Jag har sagt det förr. Tydligen glömde jag. Jag har tidigare lovat mig själv att aldrig mer handla av en nätbutik utan kontaktinformation till kundtjänst. Ett kontaktformulär räcker inte. I fortsättningen ska det finnas ett telefonnummer och en e-postadress. Dessvärre saknar flera av de större e-handelsföretagen kontaktinformation. Och det gör ju ingenting så länge allt fungerar, men så fort något bli galet så är det ett rent helvete. Jag har alldeles för dåliga erfarenheter av en tidigare reklamation på CDON. Nu känner jag att en favorit i repris är i antågande. Tyvärr har jag återigen gjort misstaget att handla inom samma koncern. Det första jag möts av är meddelandet att trycket på kundtjänst tyvärr är högt för närvarande och att svarstiderna kan vara längre än normalt. Verkligen en bra början. Nu sitter jag här och väntar på ett mail med information och instruktioner innan jag ens kan skicka tillbaka Didrikssonoverallen i storlek 70 som jag fick istället för ett Abekoregnställ i storlek 120. Innan de svarat och skickat mig rätt vara är troligtvis vintern slut. Regnställen också.

Idag hade regnstället verkligen kommit till användning. Av det utlovade snöfallet blev det mest slask och snöblandat regn. Leran dominerade på dagisgården. Jag kommer få hämta hem en Lerduva istället för en Kråkunge.

Men bilen går bra...

Det går bra nu...

Eller inte. Beställde fodrade regnkläder till Kråkungarna på nätet. Två olika leverantörer eftersom det inte gick att hitta en leverantör med deras två storlekar i lager. Båda paketen kom idag. Ett paket har fel innehåll. Helt klart. Pälskragar hör inte hemma på regnkläder. Men naturligtvis. Jag är inte förvånad. Varför skulle någonting fungera någon gång. Bara en tanke...

Det är dyrt att stanna hemma

Nackdelen med ett långt jullov är att det kostar pengar. Har jag märkt. I år har vi bara varit hemma. En ny erfarenhet. Vi brukar fara runt som skållade troll hela julen och efter nyår brukar vi åka en sväng till fjällen. Så blev det inte i år. Dålig planering och snöbrist är väl den främsta orsaken till att vi blev hemma. Jag har allt lite snöabstinens för vi brukar åka skidor varje år. Istället har vi varit hemma. Vi har haft all tid i världen till att göra ingenting. Eller jo. Vi har visst gjort någonting. Gjort av med pengar till exempel. Efter fem månader tyckte vi att det äntligen var dags att försöka packa upp de sista flyttlådorna och få lite ordning och reda inomhus. Men för att lyckas med det så krävdes det ett antal vändor till IKEA, byggvaruhusen och andra möbelaffärer. Så i tillägg till alla juklappsinköp före jul så har vi även köpt ny säng och bokhyllor till Storasyster, full inredning till en klädkammare, en stor förvaringsmöbel till kontoret, en bokhylla, en bänkskiva till tvättstugan, garderobsinredning och så de där tusen småsakerna som alltid följer med hem från IKEA. Dessutom är biljäveln fortfarande på verkstaden och det kommer att krävas ett femsiffrigt belopp för att få tillbaka den. Om den nu kommer tillbaka. Den skulle vara klar innan trettonhelgen. Det lovades dyrt och heligt. Men icke. I morgon börjar jag alltså arbetsveckan utan bil. Livegen. Återigen. Jag får krypa på mina knän och be om hjälp ännu en gång. Fan. Det känns inte bra.

Vi skulle även behöva köpa en ny soffa. Den gamla ser hemsk ut i det nya huset. Med en ny soffa följer nytt soffbord och matta. Kanske ett sideboard. En bäddsoffa och ny TV till barnens lekrum hade också suttit fint. Och en kamin. Lite nya tavlor kanske. Ja ni hör ju. Det är inte billigt att stanna hemma. Man får bara nya idéer. Det blir bara dyrare och dyrare. Bäst att fly fältet. Nästa år blir det en skidresa. Det är mycket billigare.

Nedräkningen har börjat!

Julledigheten är inom räckhåll. Om någon timme eller två tar ledigheten vid och i eftermiddag tänkte jag klara av några av de sista julklappsinköpen. Jag når nog inte riktigt ända fram idag. Men nästan. Gott så.

Jag är också oerhört lättad och glad i sinnet. Klumpen i magen håller sakta på att lösas upp. Nu har jag klarat av två arbetsmånader utan körkort. Vi fixade det. Mycket strul. Mycket krångel. Stort besvär. Men vi fixade det. Jag och alla fantastiska människor i min omgivning som ställt upp och hjälpt till. Det gick. Det trodde jag aldrig. Helgen kommer att gå som en dans och på måndag är ordningen återställd. Visserligen kommer jag att få agera nykter chaufför hela jul- och nyårshelgen, men det gör jag så gärna. Jag skjutsar alla. Överallt. När som helst. Inga problem. Det kanske går lite saktare än vanligt bara.

Uppgradering nödvändig: Adventsbelysning 3.0

Vi har flyttat. Förra julen firades i det gamla huset. I våra lagom stora fönster lyste väl anpassade stjärnor och ljusstakar. Inhandlade för att passa där. Nu är det kris. Vi behöver uppgradera. Illa kvickt. Vi behöver ljusstakar modell större. Modell modernare. Vi behöver fler. Vi har många fönster. Vi har stora fönster. Vi har låga fönster. Våra gamla stakar och stjärnor passar inte alls in här. Inte ens utebelysningen passar in. Upptäckte vi när vi skulle packa upp grejerna. Visserligen minst två dagar för tidigt. Lite tur i oturen. Att grannarna häromkring är så tidiga att vi kände oss tvungna att börja vi med. Grannarna var klara redan förra helgen. Det blir till att åka stan runt och shoppa belysning. När vi nu får tid med det. Har vi tur hinner vi innan söndag. Kanske.

Phu! Vinterns skoinköp avklarade!

Är det inte märkligt hur ungarnas fötter växer. Från en dag till en annan. Det var väl i och för sig ingen övrerrakning att Kråkungarna skulle behöva nya vinterkängor. I år igen. Same procedure as every year, liksom. Det är bara det att jag har dragit mig för att införskaffa dem. In i det sista.

Och skulle man förresten råka vara förutseende och köpa vinterskorna i god tid innan vintern, kan man liksom ge sig den på att fötterna växer en centimeter innan det är dags att använda dem.

Så, idag drog vi alltså in ett djupt andetag och begav oss till skoaffären. Jag blir genomsvettig bara jag tänker på det. Det mättes och provades. Storasyster kan numera själv säga ifrån om skon sitter helt galet. Detta är dock under förutsättningen att hon gillar utseendet på skon, men hon får å andra sidan inte heller gilla dem för mycket. Båda alternativen är lika illa. En sko som hon inte gillar sitter automatiskt väldigt dåligt och en sko som hon gillar lite för mycket sitter perfekt hur många storlekar för liten den än är. En hårfin balansgång där alltså. Lillebror kan man inte lita på alls i de här sammanhangen. Han svarar väl mest samma sak som syrran. Vilken fråga som än ställs.  ("Lilla Eko" är för övrigt ett frekvent använt smeknamn på Lillebror). Därför känns det här med skoinköp som ett lotteri. Varje gång. Ett lotteri med ganska höga insatser. För vem vill bli tvungen köpa två par vinterkängor på en säsong. Nej tack det räcker gott med ett par per barn.

Vi kom i alla fall hem från affären med vinterkängor till båda Kråkungarna. Jag har fortfarande ingen aning om ifall det är rätt storlek på dem, men jag får väl lita på att personalen kan sin sak. De verkar i alla fall falla Kråkungarna i smaken, för just nu springer de runt med dem inomhus och leker skoaffär.

 

 

Varför fungerar aldrig någonting?

Jaha, då har det hänt igen. Vi beställde en Ergo Rapido handdammsugare på nätet för några veckor sedan. Tror ni att den fungerar. Näe då. Den är stendöd. Batterierna laddar inte. Alltså återigen dags att kontakta en okontaktbar kundtjänst (en kundtjänst utan telefonnummer - bara det är ett skämt i sig) och övertyga okontaktbara idioter om att dammsugaren faktiskt inte fungerar och att det inte är något som jag hittar på bara för att jag gillar att skicka grejer kors och tvärs genom landet.

Jag blir tokig.

Jag börjar fundera på när vi senast köpte någonting som faktiskt fungerade eller innehöll rätt delar från början. Det var väldigt länge sedan. Den senaste tiden har vi bara haft strul. Poolen levererades som bekant med fel grejer. Maken låg under bilen i färd med att montera en ny dragkrok på bilen när han upptäckte att han fått fel delar. Han väntar fortfarande på att rätt delar ska levereras. Alltid är det något som strular.

Jag blir så trött!!!

Höstbesöket på Gekås avklarat

Känner att hösten börjar närma sig med stormsteg. Just därför tog MammaMu en sväng till Gekås i Ullared efter jobbet igår. Uppdraget var att uppdatera Kråkungarnas dagsigarderob till ungefärligt rätt storlek. Lättare sagt än gjort. Lillebror befinner sig någonstans mitt i mellan två storlekar, så man får välja mellan för litet eller jättestort. Storasyster befinner sig mellan två avdelningar. Hon är fem år och har storlek 128. Kläder i storlek 128 och uppåt görs tydligen för tonåringar. Tonåringar bär tydligen mest svarta och gråa oformliga och/eller korta t-shirts och andra diffusa klädesplagg. Lite svårt att sälja in hos min rosa/cerice/lila-älskande prinsessa. MammaMu har uppenbarligen en svår tid framför sig.

Gick i alla fall ut ur varuhuset flera många tusenlappar fattigare så något borde jag ju hittat . Jag har inte orkat packa upp ännu, så vi får väl se ikväll vad jag egentligen kom hem med. Vet i alla fall att jag fyndade en Abeko-overall till Lillebror (stooor visserligen, men han växer väl?) och så fick han fler av sina älskade pikétröjor (trettio kronor styck - perfekt till dagis), byxor och lite andra kläder. Till Storayster hittade jag ett skidställ till dagis, överdragsbyxor, jeggins och lite andra kläder. Nån julklapp slank nog ner i vagnen också (jag som alltid handlar i full panik tre dagar innan julafton).

Nä, nu är höstbesöket avklarat. Nu hoppas jag att jag inte behöver återkomma förrän till våren. Fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag väl "svänga förbi" både en och två gånger innan dess för jag kommer ju alltid något "viktigt" som måste inhandlas på Gekås. Ibland blir jag liksom lite småsnål, exempelvis när jag står i en leksaksaffär eller en barnklädesbutik och vet att samma sak går att köpa i Ullared för halva priset. Jobbar man då "i krokarna" med jämna mellanrum så är det lätt hänt att man åker dit. Så är det.

Solsäng för skuggiga dagar

Hepp! Har haft semester i två- tre dagar och jag sade till maken redan i söndags att det kändes som om jag haft semester hur länge som helst. Osäker på om jag menade det i positiv eller negativ bemärkelse. Det var i alla fall några dagar där efter att Kråkungarna kommit hem som kändes väldigt långa. Omställningen var total. Från lugn och harmoni till kaos och höga decibel. Det var två trötta och hyperstimulerade Kråkungar som kom hem ifrån sin semester. Nu börjar de så sakteliga bli sig själva igen. Min förhoppning är att något sorts semesterlugn ska lägga sig över familjen. Tids nog. Och att det ska sluta regna. Ja, hoppas kan man ju alltid.
För att komma ur huset denna regninga tisdag åkte familjen Göteborg runt i jakt på nya möbler till uterummet. Samt en solsäng. Vi kom inte hem med några utemöbler, men väl en solsäng. I skötselråden står det att om sängen förvaras utomhus skall den stå i skugga under tak. Hallå! En solsäng!! Det är ju precis där man brukar använda en solsäng. Eller?! Förra året köpte vi ett uteparasoll som inte skulle utsättas för starkt solljus eller regn (läste vi när vi kom hem). Och visst. Parasollet som från början var svart är idag grårandigt. Det tålde mycket riktigt inte sol. Hoppas solsängen klarar sig lite bättre. Med tanke på hur lite sol vi har den här sommaren så kommer den nog klara sig alldeles utmärkt!

Vinterns roligaste lek: "Gissa storleken"

Jag förstår inte. Inte alls faktiskt. Varför vår-, och sommarkläderna säljs på vintern och vinterkläderna på sommaren. Om vårkläderna säljs på våren och sommarkläderna på sommaren skulle det ju vara så mycket enklare. Då hade jag inte suttit här med en hel hög nyinköpta (alltså i vintras) sommarkläder som fortfarande är för små. Ni vet när man står där i provhytten och tänker att det nog är bäst att ta en storlek mindre som nästan passar eftersom "jag kommer ha gått ner fem(ton) kilo innan plagget ska användas". Eller ännu värre, att man köper "rätt" storlek och plagget helt plötsligt krympt i garderoben. Ni fattar läget va?!

Å som om inte det är nog - förra årets kläder har definitivt krymt. Allihop...

Till och med jag fattar att det blir till att jobba jävligt hårt om jag ska komma i de där plaggen till sommaren (som började typ idag).

Phu, det är jobbigt att bunkra dagiskläder...

MammaMu tog en sväng ner till Ullared idag. Kråkungarnas har på något mystiskt sätt växt ur alla vår-, sommar- och regnkläder över vintern så det var lika bra att ta en tur för att köpa på sig lite nya dagiskläder. Tanken var att hela familjen skulle åka med, men pappan hade helt lägligt "ont i halsen" så MammaMu åkte ner själv. Lika gott det. Det var trångt och rörigt där nere idag, så Kråkungarna (läs: pappan) hade tröttnat ganska fort. Nu fick jag i alla fall handla klart i lugn och ro.

Men nu är MammaMu trött. Och börjar få ont i halsen. Skit också.

Livet som (och med) tvååring

En tvåårings tillvaro är nog rätt okej. I mellanåt i alla fall. Mellan alla frustrerade "Kan-själv-utbrott" förstås.

Tänk bara att få springa runt som en vilde i gångarna på Bauhaus och Ikea. Bråka lite med Storasyter. Krypa in och vila sig på en ledig hylla. Pilla på allt. Klättra. Åka lagervagn. Tänk att bara kunna lägga sig ner på golvet inne på Ikea och rita (inköpslapp, blyertspenna och tillhörande måttband är standardutrutning 1A) när det blir för tråkigt. Hur ofta har inte MammaMu velat lägga sig ner på golvet i en tråkig affär när benen värker och huvudet inte orkar mer. Ofta. När man är två år får man göra det. Eller får och får. Man gör det i alla fall. Som vuxen gör man inte det. Vare sig man vill eller inte.

Väl hemma kan en tvååring hoppa i pyjamasen, ta ett par snabba varv runt huset på sin BobbyCar och sen sätta sig ner med vällingflaskan på pottan och kissa. Inte något konstigt alls att sitta på pottan och dricka välling när man är två år. Det är nog bara mysigt.

Nu sover vilden. Det tycker MammaMu är mysigt. MammaMu tycker att det är jobbigt att vara på Ikea och Bauhaus med ovanstående tvååring och tillhörande femåring, men det är en helt annan story...

Det bidde en hel del annat

Det finns bara ett ställe som man kan åka till för att kolla lite på lampor och inredningssaker och komma hem med precis just precis allt annat än just lampor och inredningssaker och dessutom många, många pengar fattigare. I just det här fallet kom vi exempelvis istället hem med ett par slalompjäxor och en soda stream, och barnkläder såklart.

Jag talar förstås om Gekås och Ullared! Hela familjen tog en tur ner i går. Tanken var som sagt att hitta lite ny belysning och väggdekorationer till vår nytapetserade hall. Mindre lycka där alltså.

Hur det går med renoveringen? Maken har så smått kommit igång med tapetseringen av övervåningen. Det går sakta framåt. Några våder per kväll, typ. I den här takten är vi nog klara till nästa jul i alla fall!