Dagens noteringar

Notering 1: Trappen kommer att bli jättefin! Maken har kommit halvvägs. Halva trappen har fått nya steg, så nu börjar slutresultatet anas. Det går framåt. Sakta men säkert!

Notering 2: Jösses vad plats vi fått i badrummet. Skötbordet har åkt ut. Det används inte längre. Blöjor används inte längre. Inte dagtid i alla fall. Snart inte nattetid heller. I drygt fem år har skötbordet stått inknölat i badrummet. Nu är det väck. En ny tid. Kanske jag kan få inte lite av mina grejer i badrummet nu..?!

Lego-maraton

Kråkungarna och Pappan har ägnat helgen åt att bygga lego. Har knappt sett röken av dem. Det byggs rymdskepp, kranbilar och frontlastare på löpande band. Allt enligt byggritningarna på surfplattan. Undrar vem som har roligast? Kråkungarna eller Pappan?

Men snart är det slutbyggt i lego. Dags att ägna sig åt riktiga grejer igen. Vi har precis varit ute och köpt det sista som behövs för att slutföra hallrenoveringen. Trapprenovering är det som gäller för maken några kvällar framöver! Trappen kommer bli så fin. Steg i oljad ek. Kommer bli ett lyft för hela huset!

Att vända situationen till sin fördel

Jag kom på en sak. Köket är ju mer eller mindre invaderat av möss. Då måste det ju bli absolut nödvändigt att bryta upp hela köket, eller hur?! Riva ut allt. För att få tag i dem. Utrota dem. Absolut!

Jag ser en lantlig stil framför mig. Rostfria vitvaror. Köksö. Stora kökssköp. Gärna ett extra fönster - vi måste ju kunna vinka adjö åt musjävlarna, eller hur?!

Ska försöka sälja in det här. Ge mig en kväll eller två. Konceptet bör nog innehålla en längre utlandsvisteles också, för jag tänker då inte vara hemma under genomförandefasen...

Vilken slutspurt!

Årets sista dag satte vi lite fart. Packade. Lagade mat. Städade bort en väldans massa dammråttor sen gud vet när. Lagade lite mer mat. Packade. Hann med en glimt av sprinten i Tour de Ski. Packade. Såg ett sprakande fyrverkeri. Så nu är det gjort också. Nu slipper vi vänta uppe till tolvslaget och Kråkungarna kan gå och lägga sig i skaplig tid - fast det är nyårsafton. På så sätt kan de (och vi) vara hyfsat pigga i ottan då vi drar iväg till fjälls. Det kallar jag tidseffektivisering. Och det var i grevens tid. Det mest tidseffektiva vi gjort det här året faktiskt. Vilken slutspurt!

(Och NEJ, renoveringen är ännu inte klar. Den har typ stått still sedan slutet av november. Okej! Men nästa år, då...)

Fast först ska vi laga lite mer mat. Och äta den också faktiskt. Riktigt god mat kvällen till ära. Därefter ska vi hinna med lite nyårsmys med Kråkungarna. Sen, sen ska vi krypa till kojs...

Gott Nytt År!

Lägesrapport

Renoveringen står still. Tapetserade klart nedervåningen och hallen under tidspress, sen gick luften ur. Totalt. Har inte fått upp tavlor, har inte köpt matta eller gardiner och heller inte hittat den perfekta byrån. Det kommer. Efter jul.

Då ska vi ta tag i resten också. Trapprenovering och tapetsering av övervåningen. Efter jul. Eller efter nyår. Någon gång innan påsk i alla fall. Hoppas jag...

Julen är visst på ingång. Har blivit lussade för i dagarna två. Världens finaste Lucia och Stjärngosse sjöng högt och klart för mamma och pappa igår. Sååå fina!

Idag var det dags för lussefirande på dagis. Barnen var jättefina. Sjöng gjorde de också. Alla på sin melodi. Tycker allvarligt talat att de här sociala tillställningarna på dagis är lite jobbiga. Sitta och småprata med andra föräldrar om ingenting, när man knappt vet vilken unge som är deras än gång...

Julen ja, får väl massor av minuspoäng i år också. Har inte julpysslat. Har inte bakat lussekatter eller kokat knäck. Är fortfarande inte klar med julklapparna. Men vi är redan inne på andra julskinkan. Granen är klädd och tomtarna har tittat fram.

Om bloggen hade haft läsare...

...så hade jag kunnat lägga upp bilder på alla fina julgrupper som jag knåpade ihop ikväll. Ett första steg mot ett adventsfint hem! Tyvärr har jag inte hunnit/kunnat städa och röja ännu så jag har ingenstans att ställa dem. Inte helt stämningsfullt att kämma ner en julgrupp på köksbordet mellan högar av tidningar, reklam och barnteckningar. Kanske hinner städa till helgen. Kanske hinner maken tapetsera klart trappen till helgen. Kanske inte. Han svär mycket i kväll så vi får väl se.

Men, nu har ju inte den här bloggen mer än en läsare så vitt jag vet. Än så länge. Bilder känns överflödiga. Han kan ju gå ett varv i huset och leta upp dem istället. Om han har tid. Han svär som sagt en hel del ikväll. Bilder tar vi nästa jul. Då räknar jag med att läsarkretsen har ökat med minst 100-200%.

Sakta men säkert

Äntligen! Nu är entrén (nästan) färdig. Och det blev fint!

Bara resten kvar.

Det känns skönt. Hur det än går med resten så kan gästerna i alla fall hänga av sig jackorna när de kommer på kalas i helgen! Skorna måste de nog behålla på.

Saker förändras

Jag och min man är ganska veliga. Vi har ofta svårt att bestämma oss och behöver en del betänketid innan vi slår till. Jobbigt ibland, men det blir ofta bra i slutänden.

Att välja tapeter är en typisk sådan aktivitet som brukar kräva noga överväganden och lite smågräl innan vi kommer i mål. Att välja tapet till entré, hall, trapp och överhall borde under vanliga omständigheter kräva ännu längre tid, eftersom det är stora ytor och tapeterna bör lämpligtvis matcha för att få det att hänga ihop.

Men, nu pratar vi ju förstås om tiden innan vi fick barn.

Nu för tiden går det till så här:

Vi kliver in med två dagiströtta barn i en tapetbutik modell större. Barnen börjar direkt ta ner varenda tapetrulle från hyllorna. De visar oss rullarna en efter en och upprepar ”den här var fiiiin”. De ger sig inte förrän de fått ett ”mmm” eller ”jasså” till svar. Först då går de vidare till nästa rulle och försöker övertala oss om att den är lika ”fiiin”. Som ni förstår är det helt omöjligt att föra en konversation med mannen i det här läget. Än mer omöjligt att tänka. Vi hittar en TV och sätter ungarna framför en Pippi-film i hopp om att få en chans att fokusera på uppgiften - tapeter. Framför TV:n sitter de nog i fem minuter i alla fall. Sen har Lillebror tröttnat. Då börjar han knappa på tv:n och lyckas då få Storasyster att skrika på honom så det hörs i hela affären. När han tröttnat på att reta syrran börjar han springa runt bland hyllorna. Han tjoar och tjimmar. Bör hållas till hans fördel att han i alla fall är glad! Vårt fokus blir lite luddigt och går mest över till att hindra Lillebror från att riva hela butiken. Någonstans här tröttnar även Storasyster på filmen och kommer och frågar om vi inte är klara snart. Klara?! Vi har ju inte ens börjat! Duns. Iiiiiiiiiiiiii!! Blod. Lillebror har tagit ett hopp ner från en av inventarierna och snubblar och slår munnen i golvet så läppen börjar blöda. In på toaletten. Torka. Trösta. Mannen och jag tittar på varandra med desperation i blicken. I ett sista desperat försök bestämmer vi oss för att titta i tapetkatalogerna. Lillebror och Storasyster möblerar om i kataloghyllorna. Jag slår upp en katalog. Här! Dom här tar vi! De matchar. Finns till och med en bild. Bra! Mannen påpekar då lite försiktigt att den ena tapeten är randig och den andra är blommig och att jag har ett visst motstånd mot både blommor och ränder. Främst ränder. I detta läge är jag dock mer än villig att tumma på detta motstånd. Jag vill bara ut ur butiken. Troligtvis vill även personalen att vi ska ut ur butiken.

Vi beställde inga tapeter den kvällen. Men vi gjorde heller inget nytt försök. Vi gick hem och mätte. Kollade in de utvalda tapeterna på nätet. Tänkte att vi tar de taperna eller inga alls. För vi vägrar att utsätta oss för tapetväljarsituationen igen. Aldrig!

Nu sitter tapeterna på väggen. Tro det eller ej, men det blev riktigt, riktigt bra!

Hur tänkte vi nu?

Vi har påbörjat en stor hall-och-trapprenovering. Vi har skjutit på den i fyra år. Fråga mig inte varför vi satt igång nu. Två månader innan jul och några veckor innan vi ska ha barnkalas för både släkt och småfolk... Vi tänkte nog inte alls.

Eller "Vi" förresten. Det är inte "vi" som renoverar. Det är nog snarare min man. Jag har målat ett fönster - han gör typ precis allt annat. Jag gnäller nog mest, och klagar på slipdamm, och undrar om "vi" någonsin kommer att bli klara. Sån är jag! Det får han nog tyvärr leva med, min man...

Men det blir i alla fall bra när det blir klart - om det blir kart...