En av de bästa kvällarna i hans liv...!

"Mamma, det här var en av de bästa kvällarna i mitt liv", säger Lillebror som just spenderat fredagskvällen med Storasyster och MammaMu i stallet. Han fick en alldeles egen lagom liten Shetlandsponny att sköta om. Han hjälpte Storasyster att mocka skit och fylla på höpåsar. Kvällen avlutades med en mysig vinterpromenad med den lilla Shetlandsponnyn i ett grimskaft tillsammans med Storasyster, den lurviga lilla bruna, MammaMu och Älgen. En ganska bra fredagskväll alltså. En av de bättre, enligt Lillebror.

Och MammaMu kan bara hålla med. Om man bortser från att Lillebror och den (bångstyriga) lilla Shetlandsponnyn höll på att bli överkörda av en bil. På riktigt. Om man bortser från det, så var det en bra kväll.

Strömavbrott

I går kväll blev det svart. Igen. När det stormar utanför fönstret hör det liksom till. Man kan ju tycka att vi borde vara lite rutinerade vid det här laget, men ännu är vi lite för mycket storstadsbor för att vara sådär organiserat beredda. Nåväl, vi har införskaffat en mängd så ljusbehållare för värmeljus. Och kattsäkra lyktor att ha på golvet. Efter förra stormen åkte vi även till den välsorterade sportbutiken och köpte ett spritkök. Man måste ju säkra eftermiddagskaffet, liksom. Ändå. När ljuset slocknade i går kväll blev det mörkt. Väldigt mörkt. Och då var det så dags att börja fundera över var ficklamporna kan tänkas ligga. Eller tändstickorna. Då var det så dags. Likt blinda hönor fick vi känna oss fram i jakten på ljus. Men visst. Det gick bra. Ändå. Men vi har en bit kvar innan vi kan kalla oss rutinerade. En bra bit...

Frivillig!

Alltså. Jag hävdar bestämt att någon bör stanna inne och hålla sängen varm. Någon måste ju ta emot de stelfrusna kråkungarna när de ramlar in i huset framåt småtimmarna. Det måste någon. Faktiskt.

Jag anmäler mig till och med frivilligt. Att stanna inne alltså. Det gör jag.

För helvete, TV4!

Ikväll var det troligtvis sista gången jag tittar på långfilm på TV4. Hur fan tänker de?! Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett en film, jag vill ändå inte att filmen ska styckas av med två (!!) femtonminutersavbrott, och detta i tillägg till alla oräkneliga reklampauser. Först kom de obligatoriska nyheterna och sen kom nån jävla Eurojackpotdragning. Fantastisk TV-kväll. Verkligen.

Nej, nu är jag irriterad. Väldigt irriterad.
Det här var sista långfilmen på den kanalen på ett bra tag.

Utelunch

Idag hade vi en utelunch. I oktober. Alltså inte utelunch som i lunch ute på stan utan utelunch som i lunch, utomhus. På altanen. I oktober. Det var hur gott som helst. Sol och lä. Helt fantastiskt. Vissa dagar är helt enkelt bättre att vara ledig på än andra.

Önskar er en helt fantastisk kväll och en ännu bättre helg!

Vi har präglat dem väl, våra Kråkungar!

Kvällens fredagsmys var helt på initiativ av Kråkungarna. Planerat sedan flera dagar tillbaka. Popcorn, salta pinnar, päronjuice och naturligtvis höjdpunkten. Kvällens film.

"Sällskapsresan 2 - Snowroller"

En perfekt uppvärmning nu när nedräkningen äntligen kan börja!

Granen står så grön och grann i stugan...

...och MammaMu har blivit spritt språngande galen. Kan inte förklara det på något annat sätt. Ikväll har hon stått och gjort både kola och brända mandlar. Qué?! Det har liksom aldrig hänt förut. Visserligen med  lite varierande resultat. Men ändå. Och momentet där varje liten kolajävel skulle vikas in i smörpapper höll bokstavligen på att göra mig tokig. Det är verkligen en syssla för folk som inte har något bättre för sig. Hela julgodisgrejen faktiskt. Det går att köpa mycket godare kola i närmaste godisaffär. Och de brända mandlarna, de kan förslagsvis inhandlas på närmaste julmarknad. Ska försöka påminna mig själv om det. Till nästa år.

Lägg sedan till att MammaMu tidigare i år redan bakat pepparkakor och lussekatter. Och det tillsammans med sina Kråkungar. Utan att bli galen. Det har faktiskt hänt förut. Men inte utan att bli galen då förstås. För att toppa det hela kan tilläggas att MammaMu för några veckor sedan, vid ett tillfälle av akut sinnesförvirring, även ställde sig och bakade (goda) saffransskorpor.

Japp. Här har ni alla fakta. Och diagnosen - ett solklart fall av galenskap.

Men granen är fin. Ovanligt fin faktiskt. En av de finare. Å då har jag ändå rätt höga krav på en gran. Väldigt höga faktiskt. Men den här uppfyller alla krav. Och den barrar inte. Ännu.

En tydlig differens mellan målbild och verklighet

Vissa dagar.

Vissa dagar blir helt enkelt inte som man tänkt sig dem. Igår hade jag till exempel en tydlig målbild på näthinnan när jag tänkte på den här dagen idag. En målbild som var så långt i från verkligheten man kan komma. Jag föreställde mig en mysig hemmadag med två småsjuka Kråkungar. Vi skulle kanske mysa i soffan framför en film, läsa några böcker och lägga pussel. Kråkungarna skulle skämmas bort med saft, bullar och kanske en tablettask trots att det bara var fredag. MammaMu skulle tänka glada tankar, var lugn och njut av en extra ledig dag tillsammans med sina lugna, glada och nöjda Kråkungar.

Jag vet inte riktigt var jag fick den här bilden ifrån. För rent erfarenhetsmässigt är det väl kanske inte riktigt så det brukar se ut. Kanske fick jag den ifrån alla dessa övermysiga mammabloggar där ute i bloggvärlden. Ni vet de där bloggarna som alltid beskriver tillvaron med rosa fluff och kritvita, välstädade hem. Kanske det.

Nåja.

I verkligheten ser det ut så här.  I morse vaknade Lillebror på helt fel sida av världen och humöret har inte blivit bättre under dagen. Allt är fel. Precis allt. Fel frukost. Fel sked. Fel stol. Mamma är dum. Storasyster är dummare. Han gnäller. Han bråkar. Han retas. Hela tiden. Om allt.

Storasyster, som är den sjukaste av de två, håller sig lite lugnare. Dock njuter hon av att retas lite extra med Lillebror när han är på sitt usla humör. Bara för att hon kan och bara för att hon märker att det gör MammaMu extra irriterad. Storasysters lugn är dock inte helt beständigt för mitt i ett Alvedonrus fick även hon spel och började bråka och skrika och härja runt. Jipee. Hur hon kommer må när medicinen går ur kroppen vill jag inte tänka på. Jag försöker förklara för henne att hon kommer må skit om hon inte tar det lugnt, men det går inte riktigt hem. Hon bara fortsätter att bråka med Lillebror.

Mitt i allt det här känner MammaMu att även hon är på väg in i en förkylning. Humöret såg Lillebror till att redan i morse få ner i ankelhöjd. MammaMu känner att hon börjar närma sig en mental ålder på sex år. Det är så lätt hänt i det här sällskapet. MammaMu skriker och gapar och härjar på Kråkungarna som svarar med att skrika och gapa och härja ännu mer. Perfekt.

Det går verkligen bra det här känner jag. Jättebra.

Fredagsmys

Vi har haft riktigt fredagsmysigt här hemma. Riktig kvalitetstid. Tillsammans hela familjen. Hela eftermiddagen. Vi har städat.

Låter det mysigt? Ni får gärna kopiera idén och göra som oss. Det här fredagsmyset rekommenderas verkligen. Speciellt framåt kl 17-18 när blodsockret blivit riktigt lågt hos både föräldrar och Kråkungar. Verkligen. En riktig hit.

Tvättberget är besegrat!

Tjoho! Jag gjorde det. All stryktvätt är borta. Inlagd i skåp och lådor. Bänken är tom. Helt tom. Det händer inte ofta i vårt hus...

Jovisst, sånt här sysslar MammaMu med en fredagkväll. Maken är ute i regnet och skruvar trall. Fredagsmys kallas det visst.

Men nu är jag faktiskt värd ett glas vin.

Cirkusen är i stan

Äntligen helg. Jag fattar inte hur en fyradagarsvecka kan kännas så lång. ´

Ikväll väntar cirkus. Då menar jag inte den vanliga familjecirkusen, utan riktig cirkus. Tänkte ge mina Kråkungar möjligheten att själva få uppleva och bilda sig en uppfattning om cirkus. MammaMu har nämligen aldrig tyckt om cirkus. Inte ens som barn. Men i kväll tänker jag ge det en chans. För Kråkungarnas skull. Vi får väl se hur det går.

Helgen inom räckhåll

Hemma igen. Har fått krama om mina Kråkungar. Kan inte påstå att de saknat mig nämnvärt. Det var viktigare för Lillebror att kravla sig upp i gungan på dagis, än att ge en kram till en kramtörstande MammaMu. Kramen fick komma senare. Det var gott nog. Nu leker Kråkungarna lugnt och fint tillsammans på övervåningen. MammaMu sitter nere framför datorn och pustar. Varvar ner. Känner att helgkänslan börjar infinna sig. Gôtt!

Time out

När mannen kom hem idag, behövde MammaMu time out. Jag kände ett otroligt starkt behov av att stänga in mig i ett tyst rum. Ensam. Gick upp i sovrummet, drog täcket över huvudet och fick en snabb power nap.

Nu när jag kommer ner står middagen (trolleri!) snart på bordet. Kråkungarna sitter lugna (och tysta) i soffan framför en film och jag känner mig mycket  piggare och ser fram emot resten av fredagskvällen!

(Allra mest ser jag förstås fram emot när Kråkungarna ligger i sina sängar, sovandes...)

Bara elva månader kvar!

Fönstren är tomma. Mörka. Tomtarna nerpackade. Sista juleljusen brinner ner i skrivande stund.

Har ägnat fredagskvällen åt att städa ut julen. Sånt hände väl aldrig förr? Innan man fick barn? Har svårt att tro att jag spenderade fredagkvällen med dammtrasan i handen. Minnena från den tiden är dock lite suddiga...

Elva månader tills det är dags att plocka fram grejerna igen. Hinner nog börja längta till det också...!

Fredagsmys

Jag är en usel mamma.
Bara för att jag tänker tanken.

Att jag vill att barnen ska somna tidigt så att vi kan krypa upp i soffan, slötitta på TV, äta popcorn och dricka vin. I lugn och ro. Ensamma. Det vore fredagsmysigt det!

Jag älskar mina barn! Och tänk så söta de är när de sover!