Jag lovar ingenting alls. Det är lika bra. För att slippa pressen.
Men jag tror att det är dags nu. Det kan vara dags nu. Kanske. Dags att börja skriva igen. Jag har saknat det. Då och då gör sig lusten att skriva sig påmind. Det är en skön känsla. Det tog nästan ett år. Vi får väl se om känslan håller i, för i så fall kanske bloggen kommer att vakna till liv igen.
Under min frånvaro har det hänt en hel del eller egentligen ingenting alls. Typ.
Jag har skaffat hobby (läs: jag hanterar min fyrtioårskris).
Men vi tar det som det kommer. Om det kommer.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar