Sovmorgon, eller hur?!

Kråkungarna har studiedag idag. Mormor och morfar har bokats in sedan länge. Som den snälla och omtänksamma MammaMu jag är tänkte jag i alla fall ge Kråkungarna en välbehövlig sovmorgon utan stress och bråk. Hur tänkte jag där egentligen?! Det är svårt att svara på. Jag vet ju att Kråkungarna är sämst i världen på sovmorgon. Speciellt en inplanerad sådan. Men eftersom de varit helt omöjliga att väcka de mornar de inte har haft möjlighet att sova ut så tyckte jag ändå att det var värt ett försök. Jo, just det. De skulle få sova till halv åtta - åtta. Minst. Frukost hos mormor för att vinna tid och för att hinna få upp morgonaptiten. Jo tjena. Kvart i sex, 05:45, kommer Lillebror in i sovrummet. Tror ni han somnar om? Nä'rå. Inte en chans. Kvart i sex. Det är minst en halvtimme tidigare än han går upp i vanliga fall. Inte låter han MammaMu sova vidare heller. Nä, han kör in sina iskalla fötter mellan låren, snackar och stökar runt i sängen. En halvtimme senare kommer Storasyster inramlandes. Det var den sovmorgonen det. Att jag aldrig lär mig. Mina Kråkungar är inte bra på att sova. Allra minst på beställning. Så är det. Sovmorgon är för veklingar. Tydligen.

Uppgradering nödvändig: Adventsbelysning 3.0

Vi har flyttat. Förra julen firades i det gamla huset. I våra lagom stora fönster lyste väl anpassade stjärnor och ljusstakar. Inhandlade för att passa där. Nu är det kris. Vi behöver uppgradera. Illa kvickt. Vi behöver ljusstakar modell större. Modell modernare. Vi behöver fler. Vi har många fönster. Vi har stora fönster. Vi har låga fönster. Våra gamla stakar och stjärnor passar inte alls in här. Inte ens utebelysningen passar in. Upptäckte vi när vi skulle packa upp grejerna. Visserligen minst två dagar för tidigt. Lite tur i oturen. Att grannarna häromkring är så tidiga att vi kände oss tvungna att börja vi med. Grannarna var klara redan förra helgen. Det blir till att åka stan runt och shoppa belysning. När vi nu får tid med det. Har vi tur hinner vi innan söndag. Kanske.

Fantastiska förskola!

Ibland händer det faktiskt saker som gör mig glad. Trots mörkret. Saker som är så fina så att jag blir varm i hela kroppen. Små saker. Saker som bekräftar att vi gjorde rätt. Att flytten var ett bra beslut. Att vi fått det bra. Livskvalitet kallas det visst. I går eftermiddag kom det hästar och hälsade på hos Lillebror på förskolan. Två små ponnier. Alla barn som ville fick rida. Ett härligt föräldrainitiativ. Jag blev glad och varm i hela kroppen när Lillebror berättade om hästbesöket med tindrande ögon. Såna här överraskningar fick han aldrig i Göteborg.

Positivt mörker

Tre barn. Tre ficklampor. Ett kolsvart mörker.
De har jätteroligt!

Annorlunda fredagsmys

Raggmunk med bacon och lingonsylt - när födelsedagsbarnet själv får välja födelsedagsmiddag!

(Hon är alltså inte särskilt förtjust i tacos...)

Nu är frågan bara; öl eller mjölk?

Grattis på födelsedagen Finaste!

 Du är min lycka och mitt hjärta. Du är smart och klurig. Omtänksam och godhjärtad. Nyfiken och vetgirig. Du är den modigaste superhjälten som då och då ändå behöver en puff i baken. Som växer en halvmeter efter varje hjältedåd. Du är envis. Du vill kunna allt själv. Direkt. Du är en orolig själ som vill ha koll. För mycket koll. Du har humör och välutvecklade stämband. Du har lätt till tårar. Lätt till skratt. Du har humor och glittrande ögon. Du är mysig och gosig.

 Så lik mamma. Så lik pappa.

Ändå så unik.

 Du är allt fint och lite till.

 

Grattis på sjuårsdagen älskade Storasyster.

 

Du är den finaste av fina och jag älskar dig och din bror mestast av allt i hela världen och ännu mer. Faktiskt.

Att sitta löst

Det är jobbigt det här. Att ha ett jobb, men ändå inte ha något jobb. Det tär. Det är inte bara att det är tråkigt. Att inte ha något att göra. Att surfa sig igenom arbetsdagen när jag vet att jag gör bättre nytta hemma. Hos mina Kråkungar. Det är också påfrestande för psyket. Eftersom jag vet att jag sitter väldigt löst. En månads uppsägningstid är ingenting. Hittar de inga uppdrag till mig så är det bara att ge mig sparken. Så är det. Utan att jag gjort något fel. Utan att jag gjort något alls. Helt enkelt. Frågan är bara hur länge de väntar. Samtidigt betyder det här att jag heller inte kan vara kräsen. Det är också jobbigt. Det är inte läge att säga nej. Erbjuds ett uppdrag i övre Norrland är det bara att le och se glad ut. Eller att få sparken. Eller att säga upp sig. Så känns det just nu. Hittills har det varit aktuellt med uppdrag Lidköping, Katrineholm och Västerås. Dessa orter ligger inte på pendlingsavstånd från Linköping. Något som lovades vid anställningsintervjun. Jag håller alla tummar jag har för att de inte ska vara intresserade av mig för jag är absolut inte intresserad. Det funkar inte. Det är nackdelen med att vara anställd av ett litet obetydligt C-konsultbolag. Jag är dock inte förvånad. Jag visste mycket väl vad jag gav mig in i. Hade inga alternativ. Men jag hade väl ändå hoppats. Undrar när jag ska sluta med det. Att hoppas. Det leder ju tyvärr aldrig någonstans.

Hon önskar sig snö!

Meh! Vart tog snön vägen? Det såg ju så lovande ut i rapporten. Det skulle snöa hela natten. Jag hade till och med lovat Kråkungarna att i natt kommer snön. Älskade Storasyster, du önskar dig snö i födelsedagspresent och i år trodde jag att du skulle få din önskan uppfylld. Jag trodde faktiskt det. Yeh right?! Jag är en usel morsa som aldrig håller vad jag lovar. Aldrig. Inte fan kom det någon snö. Eller jo, det snöade ganska ordentligt i går kväll och säkert hela natten. Dessvärre höll sig temperaturen strax ovanför nollstrecket så det hjälpte inte mycket. Inte alls faktiskt. Istället för att vakna upp till ett vitt drömlandskap var världen gråare, skitigare och blötare än någonsin.

Jag är ledsen Storasyster. Det kom ingen snö. Morgondagens födelsedag får firas utan snölek. Förlåt.

Tre sjukdomar på en vecka

Han ligger i, vår Lillebror. Han kör ett riktigt sjukdomsrace. Nu i kväll steg febern snabbt till trettioåttaochenhalv grad. Tillräckligt hög feber för att få vem som helst att känna sig ynklig. Även för ett barn. Då ställer vi in oss på VAB i morgon igen alltså. Det gör ju faktiskt ingenting, då VAB antingen innebär att MammaMu får vara hemma och mysa eller att hon åtminstone har skjuts till jobbet, lite beroende på upplägg. Inte helt fel i dessa tider. Men ändå. Det är faktiskt synd om Lillebror. I förra veckan hade han helkass mage och var hemma i tre dagar innan han var någorlunda normal. Han hann lagom tillfriskna så svullande kissepinnen upp och blev infekterad med smärta, sveda och var. I tisdags var han så pass bra att han fick vara på dagis. Och efter två dagar av någorlunda friskt tillstånd är det alltså dags för feber.

Det är visst ingen i den här familjen som mår särskilt bra just nu. Jo kanske Storasyster. Hon verkar må bra. I alla fall fysiskt. Än så länge. Jag hoppas att hon håller sig frisk. Åtminstone i några dagar till. Över helgen. För på fredag är dagen här som hon har väntat på så länge. Sjuårsdagen. Ett elände det där med att fylla år sist på året. Ett riktigt elände.

Det är inte mysigt...

...att ligga i sängen och höra mössen springa gatlopp på vinden klockan fyra på natten.

Inte mysigt alls.
Nu är det krig.

Vi har redan knipit fem.
Fyra fällor står laddade bara på vinden.
För ett år sedan hade detta fått mig att flytta ur huset.
Idag är jag mest uppgiven.

Men nog fan ska de dö.