Vi har tydligen fått hyresgäster. Vi försöker bli av med dem. En efter en. Problemet är väl att vi inte har en aning om hur många de är, för de ynglar av sig som få...
Maken upptäckte musskit under diskbäken igår. (Jippii!) Han inhandlade musfällor och laddade dem med russin. Mycket riktigt, tre möss gick döden till mötes under kvällen.
Det här känns just nu som ett dåligt skämt. Möss, det har man väl på landet och i små röda torp från 1800-talet?! I alla fall i min värld. Vi bor i ett villaområde. Civiliserat alltså. Det finns hus som är mycket äldre än vårt. Så vad fan gör de hos oss?
Jag blandar mig inte i musjakten just nu. Jag är inte rädd för de levande mössen. Självklart vill jag inte ha dem i mitt hus och jag tycker att det är mer än äckligt att de håller till vårat kök. Men de är harmlösa och jag tror att risken är obefintlig att en mus sitter och kikar på mig just när jag öppnar skåpsdörren. Nä, det är något annat. Jag tycker det är mer obehagligt med vetskapen om att det kan ligga en död mus i fällan under diskbänken. Jag vågar inte öppna dörren och titta. Så, eftersom jag är hemma och vabbar idag så får fällorna stå oladdade tills maken kommer hem. Då jävlar. Då ska det ut!
Hur vet vi att de är borta? Hur vet vi när vi knipit den sista? Hur hindrar vi dem från att komma tillbaka? Tänk om de tar sig ut i andra delar av köket, nu när vi plockat undan alla goda majspåsar (vi har påsförrådet under diskbänken och tydligen har de ätit hål på majspåsarna från hemköp) och är noga med att tömma sopor och undviker att slänga bröd etc löst i soporna...?
Hjälp! Det känns inte helt bra det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar