Mobilt sängsällskap

Det var extra laddat i sängen i natt. Tydligen. Inte för att jag märkte något av det. Inte förrän jag famlade på sängbordet på jakt efter mobilen i morse. Utan lycka. Jag utökade sökområdet och fann den till slut under täcket, sängvarmt gosandes med mitt lår. Jo men visst. Det var en väldig tur att den inte ringt upp någon från sänghalmen under nattens mörka timmar. En väldig tur. Det insåg jag när jag tänkte på att min blivande nya chef låg oroväckande högt upp i samtalslistan. Det hade inte varit någon höjdare. Inte alls faktiskt. Jag snarkar rätt högt. Så det så.