Att använda skrattet

Storasyster hade en tuff inledning på helgen. MammaMu och pappan var orättvisa och allt var fel. Hon var arg och ledsen. Tårarna sprutade. Hon saknade Göteborg. Där var minsann allting bättre. Det skulle vi ha klart för oss. Som tur var så vände humöret ganska snart och det visade sig att lördagen skulle bli en ganska bra dag. Trots allt. Dagen slutade med att två av grannens kvigkalvar hade smitit ur hagen och ut på fältet framför vårt köksfönster. Bonden försökte på egen hand mota in de två busiga och ystra små rymmarna. En ganska rolig syn. Pappan i huset fick till Kråkungarnas stora förtjusning avbryta kvällsmåltiden och springa ut på fältet för att komma bonden till undsättning. Mitt under denna spännande underhållning från första parkett (köksbordet) frågar jag Storasyster lite försiktigt om hon fortfarandet tycker att det är hemskt att bo här. Jag menar, hur ofta fick hon se pappan jaga kalvar i Göteborg?! Storasyster tänker efter en stund. Sedan säger hon:

 "Nej mamma, för här i Linköping använder vi skrattet mycket oftare. Och så säger vi "Wow, kolla!" mycket oftare här. Det liksom händer spännande saker hela tiden."

Gissa om de orden värmde ett mammahjärta. För det är väl precis det som livet går ut på; att använda skrattet. Att ha roligt och må bra. Att se och upptäcka världen. Och roligt på vägen.

Det är inte lätt alla gånger. Kråkungarna håller på att växa upp. Det stöter på motgångar. Ibland kommer saknaden. Ibland är det något annat. Det är svårt att vara liten. Det är svårt att vara förälder. Men jag tror ändå att vi gjorde rätt. Storasyster övertygade mig om att vi gjorde rätt. För vem vill inte använda skrattet oftare?! Det vill jag i alla fall. Och jag hoppas att vi kommer att få använda skrattet ännu oftare framöver!