Jag tror att jag nämnt det tidigare. Att det är lite mycket just nu. Därav bristen på blogginlägg. Men det händer massor. Hela tiden. Den tidigare dammande, snustorra tistelöknen (läs: den delen av trädgården som vi låtit en grävmaskin skala av hela ytlagret på i syfte att jämna till) har till exempel förvandlats till en leråker under dagens regn. Jag älskar just nu lera. Eller inte. Alls. Jag vill ha gräs. Nu. Den stora schakthögen med jord som tornade upp mitt i trädgården under ovanstående grävarbete har under samma regnoväder förvandlats till en lerig schakthög med jord. Bara som information alltså. Jag vill hemskt gärna bli av med den högen redan i morgon. Så verkar det nu inte bli. Tyvärr. Grannen som lovat hjälpa oss att bli av med den är inte av den snabbaste typen. Tyvärr. Men i alla fall. Som en följd av all lera har vi nu alltså lera precis över allt. Under skorna. På golven. På kläderna. I håret. Precis överallt. I löv lera. Och mitt i all lera har det dykt upp en pool. Det är i och för sig ganska positivt. Kråkungarna och alla grannbarnen kan bada. De struntar i leran. Som blir ännu mer intensiv när fem ungar ska i och ur en pool som ännu inte utrustats med stege eller omgärdande trädäck. Det blir megalerigt. Faktiskt. Själv väntar jag på stege. Och värme. Och lite färre ungar i poolen. Då ska MammaMu bada. Tills dess gör jag som kossorna i hagen. Jag glor. På ungarna.
Nä, jag tror att jag ska gå och starta ännu en tvättmaskin med leriga kläder. Det är precis vad jag ska. Sen ska jag gå och se om Tandfén har några guldtior på lager, eller om hon måste låna av Lillebror. Igen. Sen ska jag nog krypa ner i den leriga sängen. Återkommer en annan dag. När leråkern återigen förvandlats till en tistelöken och dammet lagt sig som en hinna över hela tillvaron. För det ska jag bara ta att tala om för er. Tistelöknar dammar. Så in i bomben. Men jag sparar det. Till ett annat blogginlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar