Vi har påbörjat en stor hall-och-trapprenovering. Vi har skjutit på den i fyra år. Fråga mig inte varför vi satt igång nu. Två månader innan jul och några veckor innan vi ska ha barnkalas för både släkt och småfolk... Vi tänkte nog inte alls.
Eller "Vi" förresten. Det är inte "vi" som renoverar. Det är nog snarare min man. Jag har målat ett fönster - han gör typ precis allt annat. Jag gnäller nog mest, och klagar på slipdamm, och undrar om "vi" någonsin kommer att bli klara. Sån är jag! Det får han nog tyvärr leva med, min man...
Men det blir i alla fall bra när det blir klart - om det blir kart...
Hahahahaha underbart att det inte är bara jag som är "vi" med min man ;)
SvaraRadera