Jag förstår att några av er väntar på att jag säga någonting om någonting. Eller helst om allting. Någonting
mer i alla fall. Bloggen har ju varit ganska fåordig och gåtfull på senaste tiden. Nu igen.
Den här gången beror det faktiskt inte på att jag inte vill avslöja några detaljer. Nej, det handlar snarare om ork. Eller brist på ork. Det har varit fullt upp hela våren. Jag har helt enkelt inte haft orken att sätta mig ner och skriva om allting. Jag är lite för mitt uppe i allt för att kunna reflektera.
Snart är det värsta över. Snart finns det tid för återhämtning och andrum. En liten stund i alla fall. Innan vi ska börja packa. Snart är försäljningen av huset klar. Vi ska skriva kontrakt i morgon och sedan är det bara att hålla tummarna för att besiktningen går bra. Försäljningen har faktiskt gått långt över förväntan. En bekräftelse på att det är ett himla fint och mysigt hus som vi lämnar. Sorgligt, men det är ändå skönt att det gått bra.
När allt lugnat ner sig ska jag berätta om det nya huset. Om korna i ekhagen utanför fönstret och om våra nya grannar. Det var nog tack vare grannarna som vi förstod att det var där vi skulle bo. En ganska osannolik historia.
I början på juli slutar jag äntligen mitt nuvarande jobb. I september börjar jag på ett nytt. Inget höjdarjobb. Men ett jobb. Omväxling. Nya erfarenheter. Troligtvis precis vad jag behöver just nu.
Men innan vi börjar jobba har vi en hel del arbete att ta itu med. Det kommer att bli en slitig höst. I alla fall för maken. Huset är i toppskick, men trädgården är ett helt oskrivet blad. Och vi har stora planer. Alldeles för stora. Det här kommer jag också att skriva mer om. När orken kommit tillbaka.
Men tills dess, tills orken kommit tillbaka, får ni hålla tillgodo med de få fragment som förmedlas. Det kommer mer. Jag lovar.
