Intensivt

Mormor och morfar verkar lite trötta. Jag kan inte alls förstå varför. Mina Kråkungar är väl inget intensiva. Inte alls. Inte mer än vanligt i alla fall. Faktiskt. Visserligen vaknade Kråkungarna 06:15 i morse. Och de har hållit sina morföräldrar sysselsatta sedan dess. Det kanske tar på krafterna om man inte är van. Jo, annars också förstås...

Bara så att ni vet

Den här veckan har jag funderat på att lägga ut en annons på Blocket. Säljes: Gapig och skrikig Kråkunge. Jag har även hotat med att gå ut genom dörren och inte komma tillbaka.
(Inte på flera timmar i alla fall).

Bara så att ni vet.

Men jag gjorde det inte. Inte något av det. Faktiskt. Jag kom på att hon inte var till salu. Inte för några pengar i världen. Dessutom regnade det småspik den kvällen jag hotade med att ge mig av. Så jag stannade hemma och surade.

Bara så att ni vet.

Mycket tjat har det varit. Och skrik. Och gråt. Och bråk.
Sånt är livet med en (snart) sexåring och en treåring. Tydligen.

Bara så att ni vet.

Nu tar vi helg. Hela familjen. Åker till mormor & morfar och vilar upp oss.

Bara så att ni vet.

Det är över nu...

Nu är det är definitivt över. Det stora lugnet (nåja, man glömmer de små striderna fort) som rådit en tid nu är helt klart över. Kråkungarna har slagit till med full kraft. Båda två. Nu gäller det bara för MammaMu att bita ihop. Hårt.

Mörk choklad (riktigt mörk alltså)

Jag har försökt lära mig. Det går inte. Jag kan ju lika gärna tugga på en bit bark eller några kaffebönor. Det smakar säkert mycket bättre...

Insikt

Att lyssna på Kråkungarna när de leker "Mamma, pappa, barn", är precis som att höra sig själv... aouch!

Ibland (läs: ofta)

Ibland blir jag bara såå jävla trött på att höra min egen röst.

Tjatar, gnäller, skriker, skäller.
Nej och åter nej.
Om och om igen.
Fy fan.

Jag skulle också stänga av öronen och inte höra om det var mig jag tjatade på...

Hur lyckas man med det?

Kråkungarna är trötta. Ni vet sådär gnälligt, skrikigt, klättrigt, "göra-allt-tvärtemot" och "går-något-emot-mig-kastar-jag-mig-på-golvet" trötta. Båda på en gån gång. Ett humör som inte heller gör föräldrarna särskilt pigga. Eller glada.

Jag är fullt införstådd med vilket botemedel som gäller - sömn. Massor av sömn. Inga konstigheter alls..., trodde ni ja!

Jag har nämligen en dotter som inte tror på sömn. Eller nåt. Jag vet faktiskt inte vad som rör sig i hennes lilla huvud. I går kom hon till exempel i säng alldeles för sent. Mest på grund av att hon var så trött att hon tyckte att det var en bra idé att sätta sig lite på tvären. Vägra somna själv och lite sånt där trams. I vilket fall som helst så spelar det ingen roll att Storasyster somnar sent. Hon vaknar innan sju i alla fall. Då kommer hon in till oss och "pratar" i en inte särskilt sovvänlig ton. Pillar lite. Gärna i MammaMu's ansikte. Påminner i extra hög ton om något viktigt som ska hända någon helt annan dag. Går in till sig och pysslar en stund. Klampar och slår i dörrar. Kissar och drämmer igen toalocket så det dånar i hela huset. Allt med syfte att väcka Lillebror. Eller åtminstone få lite liv i sina föräldrar. Hon verkar föredra lite skäll framför lugn och ro så där på morgonkvisten. Givetvis lyckas hon till slut med konststycket att väcka Lillebror (något som konstigt nog verkar mycket lättare på helgen än på vardagarna), vilket resulterar att inte heller han fått sin behövda dos av sömn.

(Till Storasysters försvar måste jag ändå säga att det inte alltid går till så här. I perioder smyger hon faktiskt ner och sätter på tv:n och kan sitta där i timmar utan ett ljud. Men alltså inte idag...) 

Som ni märker är det lite svårt att bota den här tröttheten hos Kråkungarna. Den liksom bara växer och växer. Att sova middag är inte att tala om. Varken för Storasyster eller Lillebror. Den tiden är förbi. Tro mig. I ren självbevarelsedrift försökte vi faktiskt få Lillebror att somna idag. Men förgäves.

Lillebror har troligtvis inte heller blivit piggar av att han den senaste timmen klättrat upp och ner i ett äppelträd. Upp och ner. Upp och ner. Han kommer säkert att somna gott. Och snabbt. Men innan dess ska vi väl försöka överleva den stundande middagen from hell.

Förhoppningsvis(?) får vi även Storasyster i säng utan bråk. Men klockan 06:50 i morgon bitti börjar vi om från början igen...

By the way...

Helt rätt prioriterat igår!
Fast det är klart. Nu är har tankarna kring framtiden, livssitustionen och en eventuell flytt börjat surra runt i MammaMu's huvud igen. Men de tankarna får jag nog försöka sätta ord på en annan dag...
God natt!

Föräldramöte eller Företagskonferens?

Som förälder står man ständigt inför nya val. Nya prioriteringar. Som den här. Föräldramöte på nya skolan eller företagskonferans med middag (och vin). Både och är liksom inget alternativ när man bor trettio mil från närmaste släkting och saknar barnvakt.

Nu kan väl en företagskonferens (med mycket vin) mer eller mindre liknas vid ett föräldramöte. Fast utan föräldrarna. Om ni fattar hur jag menar. Och förstår ni inte, så behöver vi inte gå in djupare på det.

Nej, som den ansvarsfulla och engagerade förälder jag nu är så väljer jag naturligtvis att närvara vid kvällens föräldramötet. (Eller så blir det pappan som får gå dit och jag som får (drömuppgiften) att stanna hemma och tjafsa med barnen. Vi är inte helt klara med den förhandlingen. Ännu). Vin kan jag ju dricka en annan gång. Och så kan jag ju alltid åka ner till själva konferensen (den tråkiga delen) i svinottan i morgon bitti och utge mig för att vara en god och intresserad medarbetare (vilket jag nu alltså inte är). Jag kommer ju i alla fall känna mig piggare och fräschare än någon av mina kollegor. Ja, så får det väl bli då...

Tvättkaos

Vet inte om någon förstår kaoset som uppstår när torktumlaren går sönder i en barnfamilj. Nä, det är svårt att förstå om man inte genomlever det själv. Kaoset blir förstås extra kaotiskt om maskinen bestämmer sig för att lägga av i samband med en av sommarens och höstens alla streptokocksaneringstillfällen. Vid dessa tillfällen bör nämligen husets alla sängkläder, handdukar och badkläder bytas (och gärna tvättas). Samtidigt. Och det är nu. Än mera spännande blir det när vädergudarna bjuder på full orkan och ösregn. För skulle man då komma på den briljanta idén att hänga ett gäng handdukar på tork utomhus, så kan man nog räkna med att finna dem utspridda i lite var stans i omgivningarna. Och dessutom blötare än när de hängdes ut.

Vi har tvätt överallt. Tvättstugan är överbelamrad med ohängda underkläder, smutsiga lakan och blöta handdukar i en salig röra. Och dett i tillägg till de redan överfulla ordinarie tvättbergen. Både det med ren tvätt och det med smutsig då förstås. Gahhhh!

Ett riktigt I-landsproblem. Jag vet. Men vet ni, det är i alla fall ett problem. För mig. Just nu.