Hur lyckas man med det?

Kråkungarna är trötta. Ni vet sådär gnälligt, skrikigt, klättrigt, "göra-allt-tvärtemot" och "går-något-emot-mig-kastar-jag-mig-på-golvet" trötta. Båda på en gån gång. Ett humör som inte heller gör föräldrarna särskilt pigga. Eller glada.

Jag är fullt införstådd med vilket botemedel som gäller - sömn. Massor av sömn. Inga konstigheter alls..., trodde ni ja!

Jag har nämligen en dotter som inte tror på sömn. Eller nåt. Jag vet faktiskt inte vad som rör sig i hennes lilla huvud. I går kom hon till exempel i säng alldeles för sent. Mest på grund av att hon var så trött att hon tyckte att det var en bra idé att sätta sig lite på tvären. Vägra somna själv och lite sånt där trams. I vilket fall som helst så spelar det ingen roll att Storasyster somnar sent. Hon vaknar innan sju i alla fall. Då kommer hon in till oss och "pratar" i en inte särskilt sovvänlig ton. Pillar lite. Gärna i MammaMu's ansikte. Påminner i extra hög ton om något viktigt som ska hända någon helt annan dag. Går in till sig och pysslar en stund. Klampar och slår i dörrar. Kissar och drämmer igen toalocket så det dånar i hela huset. Allt med syfte att väcka Lillebror. Eller åtminstone få lite liv i sina föräldrar. Hon verkar föredra lite skäll framför lugn och ro så där på morgonkvisten. Givetvis lyckas hon till slut med konststycket att väcka Lillebror (något som konstigt nog verkar mycket lättare på helgen än på vardagarna), vilket resulterar att inte heller han fått sin behövda dos av sömn.

(Till Storasysters försvar måste jag ändå säga att det inte alltid går till så här. I perioder smyger hon faktiskt ner och sätter på tv:n och kan sitta där i timmar utan ett ljud. Men alltså inte idag...) 

Som ni märker är det lite svårt att bota den här tröttheten hos Kråkungarna. Den liksom bara växer och växer. Att sova middag är inte att tala om. Varken för Storasyster eller Lillebror. Den tiden är förbi. Tro mig. I ren självbevarelsedrift försökte vi faktiskt få Lillebror att somna idag. Men förgäves.

Lillebror har troligtvis inte heller blivit piggar av att han den senaste timmen klättrat upp och ner i ett äppelträd. Upp och ner. Upp och ner. Han kommer säkert att somna gott. Och snabbt. Men innan dess ska vi väl försöka överleva den stundande middagen from hell.

Förhoppningsvis(?) får vi även Storasyster i säng utan bråk. Men klockan 06:50 i morgon bitti börjar vi om från början igen...