Det gäller bara att ha rätt inställning, eller?

Vad är det värsta som kan hända? Jo, att det går käpprätt åt helvete. Fine. Då vet vi det. Då gäller det bara att förbereda sig på det. Så blir det inte så förbannat jobbigt när det mycket riktigt går åt helvete. Och skulle det mot förmodan gå bättre än åt helvete (typ ganska bra) så blir du ju så mycket gladare, eftersom du förväntat dig att det skulle gå åt helvete! Typ så...

En helt (o)vanlig natt....

Hur går det till hos er om nätterna? Hos oss kan det gå till ungefär precis så här:

Storasyster vaknar och kommer in till oss någon gång strax före två. Hon är en riktig nattvandrare. Ett barn i sängen är ganska okej. Fullt möjligt att sova. Det finn dock viss risk för att vakna upp med diverse krämpor. Strax efter att Storasyster kommit in börjar Lillebror skrika från sitt rum. PappaPu springer in till Lillebror. Lillebror fortsätter att gråta. Han vill ha MammaMu. MammaMu byter plats med PappaPu. PapppaPu går in med Storasyster till hennes säng för att ge plats för Lillebror, som efter ett halvhjärtat försök att somna om i sin egen säng snabbt gör sig redo för förflyttning till MammaMu och PappaPu:s säng. Lillebror vill ha nässpray. MammaMu springer ner och hämtar. Lillebror piggnar till och börjar konversera om allt mellan himmel och jord. Han är så ofantligt gullig när han ligger klarvaken och babblar med nappen i mungipan. Han säger så kloka saker. Det är så svårt att ignorera honom och be honom vara tyst. Efter en stund kommer Storasyster och PappaPu tillbaka till vår säng. Nu blir det trångt. Storasyster får ligga med huvudet i fotänden, men lyckas inte somna. Lillebror babblar. Storasyster flyttar upp och lägger sig bredvid PappaPu. Nu blir det ännu trängre. Lillebror babblar. MammaMu suckar. PappaPu suckar. PappaPu ilsknar till. Storasyster vill ha vatten. Lillebror vill också ha vatten. MammaMu springer ner och hämtar. Lillebror vägra dricka vattnet ur nappflaska. Han vill ha ett glas. Han får inget glas. Lillebror börjar bråka. PappaPu lackar ur och bär in Lillebror i sin säng. Lillebror gråter. Storasyster och MammaMu kramas. MammaMu killar Storasyster som nästan somnar. Lillebror somnar inte. PappaPu kommer in i sovrummet och väcker Storasyster som nästan somnat. Lillebror bärs tillbaka in i sovrummet. Fortfarande trångt. Storasyster och PappaPu somnar 04:45. Lillebror ligger tyst. Lillebror somnar 05:00. MammaMu inser att väckarklockan kommer ringa om 45 minuter och ställer fram den en timme. SNARK!

 JAG BEHÖVER KAFFE!!!

Funkar marknadsföringen?

Förbereder mig inför en anställningsintervju och sitter och funderar på min kvaliteter och vad som skulle kunna attrahera min framtida arbetsgivare. Här är resultatet.

• Trött småbarnsförälder med konstant dagissjuka barn. (Räkna med VAB minst varannan vecka)
• Arbetsskygg. Gör helst så lite som möjligt just nu (man vet ju aldrig när man måste VABba så det är bäst att inte ta på sig för mycket)
• Realist (läs: rätt negativ till det mesta, framförallt förändring)
• Kasst självförtroende (har tex lyckats ta mig igenom fyra år på högskola och sju år i branschen utan att någon kommit på att jag är en bluff som egentligen inte kan ett skit)
• Har prioriterat bort utbildning de senaste fem åren (och har förresten varit föräldraledig i typ tre av de fem åren)
• Är rätt social (läs: högljudd, pratig och stör alla kollegor i kontorslanskapet)
• Förvirrad, glömsk och utan någon som helst ordning på papper eller pärmar
• Namn-amnesi
• Folkskygg
• Velig och oförmögen att fatta beslut
• Hett temperament (läs: alla som inte tycker som jag är typ dumma i huvet)
• Har inga intressen och brinner inte för nåt (skulle vara skidåkning i Alperna då, men jag ser inte relevansen riktigt)

Tror att jag kan fila på listan lite och lägga till ytterligare punkter. Har säkert glömt en massa. Men, vad tror ni? Har jag nån chans? Mina kvaliteter måste ju verkligen attrahera dem, eller hur?!

Kan förresten tillägga att jag är en jävel på att spela teater och ljuga...

Att jobba eller icke jobba...

...det är frågan. Lutar åt att jag inte jobbar i morgon. Oflexibelt kontrollfreak som jag är, gillar jag inte alls att inte veta. Storasysters feber är borta, men nu är det tydligen Lillebrors tur. Svag feber, men pigg. Om han är feberfri i morgon blir det ett jobbigt beslut. Borde kanske vara hemma. Barnen vill till dagis. MammaMu vill inte till jobbet. Tyvärr behöver MammaMu jobba i alla fall.

Det är inte helt lätt att kombinera sjuka barn och jobb. Eller friska barn och jobb heller för den delen. Konstant dåligt samvete. Både hemma och på jobbet. Man är liksom aldrig där man behövs. Antar att ni känner igen det där? Jag försöker lösa det genom att prioritera barnen, gå ner i arbetstid och gilla läget. Under några år framöver kommer ungarna gå före jobbet. Skiter i att ta de roligaste (och mest krävande) uppdragen. Jag prioriterar (tyvärr) bort utbildning. Ser att jag blir omsprungen av yngre, barnlösa förmågor, men vad gör det egentligen? Jobbet finns kvar. Jag ska väl jobba i 30 år till så jag hinner nog med det andra också. Så resonerar jag idag.

Ljuspunkter i tillvaron

Alla ljusstakar och adventsstjärnor är på plats! PappaPu och Kråkungarna fixade det i går när jag var på jobbet. Tänk vilken skillnad lite ljus gör när det är så mörkt och grått ute. Kanske blir lite jul här i år i alla fall....!

Huliganer på hemmaplan

Ser inte fram emot morgondagen. VAB-dag nummer tre. Behöver jag säga mer än så? Den friska hälften huliganduon (Lillebror) är måttligt road av hållas inomhus och leka stillsamma lekar. Idag har det tydligen varit hålligång här hemma. Konstigt att tapeterna sitter kvar. Limmet har ju knappt torkat.

Om bloggen hade haft läsare...

...så hade jag kunnat lägga upp bilder på alla fina julgrupper som jag knåpade ihop ikväll. Ett första steg mot ett adventsfint hem! Tyvärr har jag inte hunnit/kunnat städa och röja ännu så jag har ingenstans att ställa dem. Inte helt stämningsfullt att kämma ner en julgrupp på köksbordet mellan högar av tidningar, reklam och barnteckningar. Kanske hinner städa till helgen. Kanske hinner maken tapetsera klart trappen till helgen. Kanske inte. Han svär mycket i kväll så vi får väl se.

Men, nu har ju inte den här bloggen mer än en läsare så vitt jag vet. Än så länge. Bilder känns överflödiga. Han kan ju gå ett varv i huset och leta upp dem istället. Om han har tid. Han svär som sagt en hel del ikväll. Bilder tar vi nästa jul. Då räknar jag med att läsarkretsen har ökat med minst 100-200%.

Överraskningar

Det finns ytor i mitt hus som inte har sett en dammtrasa på mycket, mycket länge. Spännande! Fördelen med en VAB-dag är att man får lite extra tid till att ta itu med just sådana ytor. Lagom till advent dessutom. Har varit riktigt effektiv idag. Tyvärr är det ju städning som inte syns. Resten av huset ser fortfarande ut som ett renoveringsobjekt fullt med småbarn...

Kärlek

Livet förändrades för alltid. Idag för fem år sedan.

Underbart. Stort. Fantastiskt.

Fina, kloka Storasyster.

Grattis på födelsedagen!

Sakta men säkert

Äntligen! Nu är entrén (nästan) färdig. Och det blev fint!

Bara resten kvar.

Det känns skönt. Hur det än går med resten så kan gästerna i alla fall hänga av sig jackorna när de kommer på kalas i helgen! Skorna måste de nog behålla på.

Fredagsmys

Jag är en usel mamma.
Bara för att jag tänker tanken.

Att jag vill att barnen ska somna tidigt så att vi kan krypa upp i soffan, slötitta på TV, äta popcorn och dricka vin. I lugn och ro. Ensamma. Det vore fredagsmysigt det!

Jag älskar mina barn! Och tänk så söta de är när de sover!

Saker förändras

Jag och min man är ganska veliga. Vi har ofta svårt att bestämma oss och behöver en del betänketid innan vi slår till. Jobbigt ibland, men det blir ofta bra i slutänden.

Att välja tapeter är en typisk sådan aktivitet som brukar kräva noga överväganden och lite smågräl innan vi kommer i mål. Att välja tapet till entré, hall, trapp och överhall borde under vanliga omständigheter kräva ännu längre tid, eftersom det är stora ytor och tapeterna bör lämpligtvis matcha för att få det att hänga ihop.

Men, nu pratar vi ju förstås om tiden innan vi fick barn.

Nu för tiden går det till så här:

Vi kliver in med två dagiströtta barn i en tapetbutik modell större. Barnen börjar direkt ta ner varenda tapetrulle från hyllorna. De visar oss rullarna en efter en och upprepar ”den här var fiiiin”. De ger sig inte förrän de fått ett ”mmm” eller ”jasså” till svar. Först då går de vidare till nästa rulle och försöker övertala oss om att den är lika ”fiiin”. Som ni förstår är det helt omöjligt att föra en konversation med mannen i det här läget. Än mer omöjligt att tänka. Vi hittar en TV och sätter ungarna framför en Pippi-film i hopp om att få en chans att fokusera på uppgiften - tapeter. Framför TV:n sitter de nog i fem minuter i alla fall. Sen har Lillebror tröttnat. Då börjar han knappa på tv:n och lyckas då få Storasyster att skrika på honom så det hörs i hela affären. När han tröttnat på att reta syrran börjar han springa runt bland hyllorna. Han tjoar och tjimmar. Bör hållas till hans fördel att han i alla fall är glad! Vårt fokus blir lite luddigt och går mest över till att hindra Lillebror från att riva hela butiken. Någonstans här tröttnar även Storasyster på filmen och kommer och frågar om vi inte är klara snart. Klara?! Vi har ju inte ens börjat! Duns. Iiiiiiiiiiiiii!! Blod. Lillebror har tagit ett hopp ner från en av inventarierna och snubblar och slår munnen i golvet så läppen börjar blöda. In på toaletten. Torka. Trösta. Mannen och jag tittar på varandra med desperation i blicken. I ett sista desperat försök bestämmer vi oss för att titta i tapetkatalogerna. Lillebror och Storasyster möblerar om i kataloghyllorna. Jag slår upp en katalog. Här! Dom här tar vi! De matchar. Finns till och med en bild. Bra! Mannen påpekar då lite försiktigt att den ena tapeten är randig och den andra är blommig och att jag har ett visst motstånd mot både blommor och ränder. Främst ränder. I detta läge är jag dock mer än villig att tumma på detta motstånd. Jag vill bara ut ur butiken. Troligtvis vill även personalen att vi ska ut ur butiken.

Vi beställde inga tapeter den kvällen. Men vi gjorde heller inget nytt försök. Vi gick hem och mätte. Kollade in de utvalda tapeterna på nätet. Tänkte att vi tar de taperna eller inga alls. För vi vägrar att utsätta oss för tapetväljarsituationen igen. Aldrig!

Nu sitter tapeterna på väggen. Tro det eller ej, men det blev riktigt, riktigt bra!

Hohooo

Årets Ugglejakt är avklarad. Lyckades fånga in alla åtta. Fick korv och saft för bedriften. Gôtt!

Rekommenderas inte

Om ni försover er en morgon. Och har ett viktigt möte klockan 07:30. Försök då inte att vinna tid genom att ignorera de sista stegen i trappen och göra en kullerbytta ner. Det funkar inte. Det gör bara ont. Jag vet!

Urlakad

Det är något konstigt med barnkalas. Jag upplever alltid att jag är tröttare efteråt än barnen. Nu vill jag helst krypa ihop i soffan resten av kvällen.

Men så var det ju det där med renoveringen.

Tänkte väl det...

...vill bara meddela att ordningen var helt återställd i går kväll. Nattningen gick sådär. Vi behöver inte gå in på några detaljer, men kvällen innehöll både skrik, gråt och hyperaktiva barn. Kan säga att MammaMu betedde sig mer som en femåring, än femåringen själv. Hon uppträdder mer som en treåring... typ. Jag är inte stolt. Klockan nio gav jag upp och gick upp och la mig med barnen i stora sängen.... Var det inte precis en sån här nattning jag beskrev i tidigare inlägg?!

Tackar högre makter att maken kommit hem. I kväll kan vi lägga barnen enligt invanda rutiner. Det funkar nästan alltid...

Jag kom i alla fall ihåg barnen...

I morse var jag så fokuserad på att inte glömma telefonen, att jag istället glömde hela väskan...

Vad gjorde jag för fel??

Ungarna sover. Båda två. Jag fattar ingenting.

Min man är bortrest. Det brukar normalt innebära "nattning from hell", med hypertrötta barn som bara vägra sova och som gör allt för att mamma ska bli galen. Mamma blir galen. Det skriks och bråkas och lirkas i en salig röra, tills vi alla på något sätt tuppar av tillsammans i den stora sängen.

Typ, precis så brukar det gå till när pappa är bortrest. men inte idag. Vad gjorde jag för fel??

Hur tänkte vi nu?

Vi har påbörjat en stor hall-och-trapprenovering. Vi har skjutit på den i fyra år. Fråga mig inte varför vi satt igång nu. Två månader innan jul och några veckor innan vi ska ha barnkalas för både släkt och småfolk... Vi tänkte nog inte alls.

Eller "Vi" förresten. Det är inte "vi" som renoverar. Det är nog snarare min man. Jag har målat ett fönster - han gör typ precis allt annat. Jag gnäller nog mest, och klagar på slipdamm, och undrar om "vi" någonsin kommer att bli klara. Sån är jag! Det får han nog tyvärr leva med, min man...

Men det blir i alla fall bra när det blir klart - om det blir kart...

Då kör vi...

...någon som vill hänga med?