...det är frågan. Lutar åt att jag inte jobbar i morgon. Oflexibelt kontrollfreak som jag är, gillar jag inte alls att inte veta. Storasysters feber är borta, men nu är det tydligen Lillebrors tur. Svag feber, men pigg. Om han är feberfri i morgon blir det ett jobbigt beslut. Borde kanske vara hemma. Barnen vill till dagis. MammaMu vill inte till jobbet. Tyvärr behöver MammaMu jobba i alla fall.
Det är inte helt lätt att kombinera sjuka barn och jobb. Eller friska barn och jobb heller för den delen. Konstant dåligt samvete. Både hemma och på jobbet. Man är liksom aldrig där man behövs. Antar att ni känner igen det där? Jag försöker lösa det genom att prioritera barnen, gå ner i arbetstid och gilla läget. Under några år framöver kommer ungarna gå före jobbet. Skiter i att ta de roligaste (och mest krävande) uppdragen. Jag prioriterar (tyvärr) bort utbildning. Ser att jag blir omsprungen av yngre, barnlösa förmågor, men vad gör det egentligen? Jobbet finns kvar. Jag ska väl jobba i 30 år till så jag hinner nog med det andra också. Så resonerar jag idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar