Huset

Jag har ju lovat att berätta. Inte för att det är så mycket att berätta. Egentligen. Vi hade nästan gett upp. Gav flytten och husletandet ett sista försök. Bestämde oss för att åka och tittade på ett hus som egentligen låg helt fel, var alldeles för stort och kostade lite för mycket i förhållande till vad som var kvar att göra. Typ. Men vi åkte dit. Kanske i ren desperation. Sista försöket. Liksom.

Det kändes bra. Huset är byggt relativt nyligen. Ljust. Fräscht. Utsikten från köksfönstren fick mig på fall. Böljande fält. Åkrar. Jag kommer att sitta vid länge frukostbordet. Jag kommer till och med kunna njuta av disken. I alla fall av utsikten från diskbänken. Baksidan av huset blickar ut mot en stor ekhage. På sommaren går det kor där.

På landet men ändå nära till stan. Närmare till centrum och jobb än vi har idag. Lantligt läge men med flera hus runt omkring. Flickor i Lillebrors ålder i grannhusen. Skolan en kilometer bort.

Under visningen fick jag ett infall. Ropade på grannarna. Ville fråga dem om det bor mycket barn i området. Jag brukar inte ropa på främmande människor. Jag brukar inte prata med grannar när vi är på visning. Men den här gången gjorde jag det. Jag ropade. Mot mig kommer en man. Ett bekant ansikte. Väldigt bekant. Det visar sig att de som bor i huset bredvid är gamla vänner till oss . Inga nära vänner, men vänner vi umgåtts lite med under en period. Vänner som vi i stort sett tappat kontakten med. Ett kärt återseende. Det avgjorde liksom hela saken. Vi skulle flytta. Och så blev det.

Huset är stort. I ETT plan. Alldeles för stort. Troligtvis även  helt omöjligt att möblera. Våra möbler kommer i alla fall inte att räcka till och vi kommer att behöva installera interntelefon för att kunna kommunicera med varandra. Men det löser sig. Vi får se det som ordentligt tilltagen springyta för rastlösa Kråkungar.

Tomten är också stor. Jättestor. Och inte mycket till tomt. Egentligen. Vi kommer få börja helt från början. Just nu består den mest av grus. Och ogräs. Tistlar. Meterhögt. Tomten är aldrig iordninggjord. Vi (läs: maken) har alltså en hel del markarbete att se fram emot. Dessutom måste vi få upp ett garage. Det blir höstens stora projekt. Men fördelen med en stor och helt oplanerad tomt är att den är öppen för alla möjligheter. Vi har ju till exempel vant oss vid pool. Och uterum. Så utomhusprojekt kommer vi INTE sakna de närmaste åren. Skönt i alla fall att huset är i toppskick så att vi kan vila upp oss om vintrarna...

Nu börjar flytten närma sig. Om tre veckor får vi nyckeln. Tre veckor. Tre veckor känns jättelångt borta när man längtar och väntar. På att få börja sitt nya liv. Men tre veckor är egentligen ingenting. Inte när man har ett helt hus att packa ihop och en flytt att planera. Nej, då går nog tre veckor ganska fort. Det får vi hoppas i alla fall.