Kråkungarna utflugna. Byter bo.

Idag var det en sorglig dag. Många tårar. En Storasyster som var ledsen. På riktigt. Inuti. Idag lämnade två Kråkungar sitt hus, sina rum, sin lekstuga och sin trädgård. För alltid. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Även för MammaMu. Vi älskar ju det här huset. Den här trädgården, smultronen, krusbären, syrenerna, rosbuskarna och picknick-berget. Och poolen. Vi älskar det vita huset med de blå knutarna och den blå dörren. Det gör vi. Därför känns det nog extra jobbigt. Det kan inte vara lätt att vara liten. Att inte förstå VARFÖR vi måste flytta. Att inte veta hur det kommer att bli. Att lämna alla kompisar och alla lekställen och barndomens alla minnen. Storasyster tar det hårt. Lillebror säger inte så mycket. Funderar desto mer. Tror att vi ska komma tillbaka och hälsa på snart. Att allt kommer att vara som vanligt då. Åh, vad detta är jobbigt. Skitjobbigt.

Idag åkte Kråkungarna till farmor och farfar. Jag är kvar hemma. Tanken är att jag ska packa flyttkartonger. Många kartonger. Ska bara...