Granen står så grön och grann i stugan...

...och MammaMu har blivit spritt språngande galen. Kan inte förklara det på något annat sätt. Ikväll har hon stått och gjort både kola och brända mandlar. Qué?! Det har liksom aldrig hänt förut. Visserligen med  lite varierande resultat. Men ändå. Och momentet där varje liten kolajävel skulle vikas in i smörpapper höll bokstavligen på att göra mig tokig. Det är verkligen en syssla för folk som inte har något bättre för sig. Hela julgodisgrejen faktiskt. Det går att köpa mycket godare kola i närmaste godisaffär. Och de brända mandlarna, de kan förslagsvis inhandlas på närmaste julmarknad. Ska försöka påminna mig själv om det. Till nästa år.

Lägg sedan till att MammaMu tidigare i år redan bakat pepparkakor och lussekatter. Och det tillsammans med sina Kråkungar. Utan att bli galen. Det har faktiskt hänt förut. Men inte utan att bli galen då förstås. För att toppa det hela kan tilläggas att MammaMu för några veckor sedan, vid ett tillfälle av akut sinnesförvirring, även ställde sig och bakade (goda) saffransskorpor.

Japp. Här har ni alla fakta. Och diagnosen - ett solklart fall av galenskap.

Men granen är fin. Ovanligt fin faktiskt. En av de finare. Å då har jag ändå rätt höga krav på en gran. Väldigt höga faktiskt. Men den här uppfyller alla krav. Och den barrar inte. Ännu.