Musjälvarnas återkomst

De är tillbaka. Troligtvis med sina arton kusiner. Helvete. Det har varit lugnt i flera månader. Trodde vi tagit kål på dem. Eller skrämt bort dem. Men nej. Precis innan påsk hittade vi musskit under diskbänken igen. Igår fick vi en mus i fällan. Mardrömmen är att de tar sig vidare in i köket. Äckligt. Vidrigt. Snuskigt.

Nu jävlar är det krig!

Montering av IKEA-möbler - med eller utan hjälp?

Att montera ett skrivbord från IKEA brukade inte vara någon större utmaning för maken. Men, det kanke var på den tiden innan Kråkungarna så välvilligt började erbjuda sig att hjälpa till...

Vitsippor i vinterskrud

Vet inte om jag gjort det förr. Plockat Vitsippor i snöfall. Och under snö. Det har vi i alla fall gjort idag. Kråkungarna avbröt blomplockandet med lite snöbollskrig. Blommorna står på bordet och snögubben i trädgården. Det är väl det här som kallas Aprilväder.

Snögubbe lagom till påsk

Vaknade upp till ett soldränkt vinterlandskap i morse. Varför inte. Vinter lagom till påsk. Bättre sent än aldrig liksom. Kråkungarna passade på att åka lite kälke och bygga årets andra snögubbe. En påskgubbe. Gäller att passa på. Snön är redan på väg bort. Snögubben slokar. Precis som påskliljorna som dränkts i snö.

Familjen har precis förflyttat sig hem till Kråkungarnas mormor och morfar. Här trivs MammaMu lite bättre. I alla fall ett tag. Det blir en kort visit den här gången. I morgon bitti drar vi hem igen.

Glad Påsk!

Låååång fredag

Idag är det långfredag och MammaMu genomlever just nu en mycket lång fredag. Tänk vilket sammanträffande. Men Kråkungarna är glada. Det är ju huvudsaken.

Jag återkommer en annan dag. En kortare dag.

Vad är det med dagens barn och kläder?

MammaMu och Storasyster har i perioder haft väldiga diskussioner kring kläder. Storasyster vill gärna vara fiiiin med kjol och tights. MammaMu ser helst att hon har bekväma och ändamålsenliga kläder på sig. Inte alltid ett likhetstecken mellan våra önskemål. Storasyster vill gärna byta kläder. Helst ett par gånger per dag. Speciellt sommartid. MammaMu anser att en kläduppsättning per dag är fullt tillräckligt. Vi har ett enormt tvättberg redan som det är.

I de perioderna då kläddiskussionerna (läs: bråk) varit som intensivast har MammaMu räknat till tio och tackat högre makter för att Kråkunge nummer två faktiskt är en kille. Killar bryr sig inte så mycket om kläder. Med Lillebror kommer aldrig dessa diskussioner uppstå. Jeans och mysbyxor är bekvämt och bra. Typ så har MammaMu tänkt. Tänk så fel man kan ha. Det börjas redan nu. Lillebror har bestämda åsikter om vilka kläder han ska ha (åtminstone villka han inte ska ha). Just nu är det t-shirt som gäller. Han ska ha kortärmat annars blir det världskrig. Han har även börjat byta kläder. Idag har han redan bytt outfit två gånger och dagen är inte slut ännu. Gahh!

Humöret har sjunkit ner under fotsulorna

Både jag och maken kom hem från jobbet med humöret någonstans vid fotknölarna idag. Jobbet drar för övrigt allt som oftast ner mitt humör till fotknölsnivå. Men det hör kanske inte hit. Naturligtvis kände Kråkungarna av vår sinnesstämning ganska fort och eftermiddagen och kvällen blev sedan därefter. MammaMus humör har nu om möjligt sjunkit ännu länger ner och befinner sig nu någonstans under fotsulorna.

Idag har jag inte varit någon bra mamma. Jag har varit en trött och tjatig mamma utan tålamod. Jag är så trött på att höra min egen röst. Tjat, skrik, gnäll. Då borde nog Kråkungarna också vara det.

Det positiva är att Lillebror "bara" fick ett ordentligt "psyk-bryt" i kväll. Det handlade om att han skulle ta på sig sin pyjamas. Det måste man ju förstå. Att en tvååring måste gallskrika i tio minuter över en sån sak. Det förstår väl alla.

I morgon tar vi ledig. Då kan vi samla på oss lite ny energi. Eller kanske inte. Måste städa. Städning hör inte till de aktiviteter som höjer MammaMus humör. Tvärt om. Och på fredag ska vi åka och hälsa på Kråkungarnas farmor & farfar (läs: MammaMus svärmor). Det är tyvärr inte heller någonting som höjer MammaMus humör, men den historien kan vi ta en annan gång...

Det här var också en eftermiddag...

Phu. Kråkungarna sover. Äntligen. Vi har haft något som kan liknas vid en härdsmälta här hemma. Det hör tydligen till med en stor liten kille på två år och sju bestämda månader i huset. Ni vet den där åldern då de kan allt själva och dessutom gör allting precis tvärt emot vad mamma och pappa säger. I eftermiddag kulminerade det hela. Någongång runt pappans hemkomst var det dags att sätta ner foten och säga stopp. Gränsdragning ni vet. Vi har kanske varit lite dåliga på det med Lillebror. Det började egentligen med en skitsak, men vi stod på oss. Lillebror hade en lång inre kamp med sig själv. Han grät och kämpade emot. Till slut efter många tårar vann han över sig själv och alla blev glada igen. Ända tills Lillebror var tvungen av att testa gränserna ytterligare en gång. Det kunde ju vara en engågsföreteelse att mamma och pappa helt plötligt ställde krav. Yepp, bara att bita i det sura äpplet och börja om från början. Igen. Och igen. Det räckte tydligen inte med att testa gränsen två gånger.

Det är inte lätt att vara en stor liten kille på två år och sju bestämda månader. Inte helt lätt att vara hans mamma och pappa heller för den delen.

Mitt i allt det här försöker Storasyster att hjälpa Lillebror. Hur dum han än varit mot henne så tycker hon inte om när vi "bråkar" med honom. Hon försöker ta hans parti. Tröstar honom med gosedjur och så. Fina lilla Storasyster. Det är för all del inte lätt att vara fem år heller.

Tjoho. Nu hoppas jag på en lugn natt med stärkande sömn. Det behövs om vi ska kunna göra något bra av det här. Orka vara konsekventa och så. Men, det mest troliga scenariot är väl att Lilllebror vaknar med mardrömmar om några timmar. Det brukar vara en hel del för de små hjärnorna att bearbeta efter en sån här härdsmälta...

Ris i påsk?

Det hör ju liksom till att man ska ta in ris till påsk. Redan fixat. Vi har ris överallt. Mest på golvet. Små vita riskorn som fastnar under strumporna och förs runt av glada barnfötter över hela huset. Påskpyntat och klart alltså!

Hemma igen

Nu har vi kommit hem. Tvättmaskinen går på högvarv, kylskåpet ekar tomt och de bortglömda dammråttorna har fått nytt liv i hörnen.

Borta bra men hemma bäst. Det märks i alla fall på Kråkungarna. De är alltid så nöjda dagen efter att vi kommit hem från en semester. Leker mycket och självständigt. Inget tjat och inget bråk. De har längtat efter sina saker helt enkelt. Lillebror har framförallt längtat efter sina bilar.

Bilresan hem gick lika bra som bilresan upp. De är helt fantastiska mina Kråkungar. Inget tjat, inget gnäll, inget bråk. Åtta - nio timmar i bil är inga problem alls trots att de knappt ens sover. Jag förstår det inte.

Vi har haft en jättebra vecka, trots att vädret spelat oss lite spratt. Regn, snö, hagel, storm, minusgrader, plusgrader och som tur är lite sol då och då. Kråkungarna har gjort stora framsteg i skidbacken. Båda håller god fart så det är riktigt roligt att åka tillsammans. Lillebror har vi kunnat "släppa lös" i de blå backarna, men det är lite med hjärtat i halsgropen. Han gillar när det går fort och i bland går det lite för fort, så selen känns som en trygg säkerhetsåtgärd - i alla fall om MammaMu får bestämma. Båda Kråkungarna har gjort tävlingsdebut i GB-cup. Gissa om Storasyter växte av nummerlappen på magen. Hon blev bara lite besviken att alla barn vann. Inte bara hon.

Nu är det dags att lämna vintern bakom sig. Nu är det dags att längta mot vår, sommar och värme. Måste bara fixa nya vårgarderober till Kråkungarna först. De har visst vuxit en del sedan förra våren...