Både jag och maken kom hem från jobbet med humöret någonstans vid fotknölarna idag. Jobbet drar för övrigt allt som oftast ner mitt humör till fotknölsnivå. Men det hör kanske inte hit. Naturligtvis kände Kråkungarna av vår sinnesstämning ganska fort och eftermiddagen och kvällen blev sedan därefter. MammaMus humör har nu om möjligt sjunkit ännu länger ner och befinner sig nu någonstans under fotsulorna.
Idag har jag inte varit någon bra mamma. Jag har varit en trött och tjatig mamma utan tålamod. Jag är så trött på att höra min egen röst. Tjat, skrik, gnäll. Då borde nog Kråkungarna också vara det.
Det positiva är att Lillebror "bara" fick ett ordentligt "psyk-bryt" i kväll. Det handlade om att han skulle ta på sig sin pyjamas. Det måste man ju förstå. Att en tvååring måste gallskrika i tio minuter över en sån sak. Det förstår väl alla.
I morgon tar vi ledig. Då kan vi samla på oss lite ny energi. Eller kanske inte. Måste städa. Städning hör inte till de aktiviteter som höjer MammaMus humör. Tvärt om. Och på fredag ska vi åka och hälsa på Kråkungarnas farmor & farfar (läs: MammaMus svärmor). Det är tyvärr inte heller någonting som höjer MammaMus humör, men den historien kan vi ta en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar