Härdsmälta

Storasyster tjatar. Tjat, tjat, tjat. Om samma sak. Om och om igen. En hel dag. MammaMu är allergisk mot tjat. Tjat har totalt motsatt effekt. Något som jag försökt förklara för Storasyster. Många gånger. Något som Storasyster verkar ha väldigt svårt att förstå. Väldigt svårt. Därför är det kanske inte så konstigt att MammaMu fick nog. Hon tjatade en gång för mycket. Storayster skulle inte få det hon tjatade om. Inte idag. Inte i morgon. Kanske aldrig någonsin. Det gjorde MammaMu väldigt klart för Storayster.

Jösses, vilket liv det blev. Tårar, skrik och hot. Hot om att aldrig mer äta godis. Någonsin. Hot om att aldrig mer spela dator. Det är alltså Storayster som hotar. Jag behöver kanske inte säga att hoten mottogs med glädje. Aldrig mer något tjat om lördagsgodis eller tid framför datorn. Helt fantastiskt. Hon hotade även med att aldrig mer prata, eftersom det var mitt fel att hon skrikit så hon hade ont i halsen och nästan tappat rösten. Hon höll sig dock inte särskilt länge till just det hotet.

Alla dessa känslor. Alla skrik. Alla tårar. Allt bråk.

Över ett jävla TUGGUMMI!

Livet med en (snart) sexåring är helt fantastiskt! Bara så att ni vet...