Att släppa lös en treåring i pisterna kräver ett stabilt psyke. Det är inget för hönsmammor med klena nerver. Jag avsäger mig allt ansvar och överlåter med varm hand den biten åt pappan. MammaMu tar bara åt sig av äran och öser beröm över sina fina Kråkungar. Jösses vad bra det går och shit pommesfrites vad roligt det är att åka skidor nu. Snart blir jag frånåkt av BÅDA mina Kråkungar. Jag hävdar med bestämdhet att det beror på att jag faktiskt svänger, något som den yngsta familjemedlemmen glömmer av emellanåt. Åtminstone när han är lite trött. Jag hävdar även att någon (läs: MammaMu) bör hålla sig lite bakom för att plocka upp eventuella spillror. Vi har verkligen haft två toppendagar här på Trysilfjället. Bra väder, mycket snö och lyxigt boende.
Kråkungarna står på skidorna hela dagarna (jag fattar faktiskt inte hur de orkar) och hänger med runt hela berget. Det här är ju egentligen bara en liten försemester till årets riktiga skidsemester. Den till Alperna senare i vår. Vi var lite rädda att vi tagit oss vatten över huvudet, men det kommer att gå hur bra som helst. Bara vi fixar bilresan ner så.
Ikväll har båda Kråkungarna somnat också. Det har varit (lite) si och så med det hittills. Ser ut att kunna bli en lugn kväll och en morgondag som startar med utvilade Kråkungar. Gött mos.
Vad härligt det låter! Och va skönt att det funkar så bra. Det dröjer nog något år till innan jag själv vågar mig på något liknande. Mest med tanke på min urusla åkning, för ungar klarar sig alltid. Trysil är ju bara så himla bra! (för bilfärden rekommenderar jag starkt dvd i bilen, kan vara en av 2000-talets bästa uppfinningar)
SvaraRadera