Tror vi på Actimel eller tror vi på regnet?!

Ledig fredag kan faktiskt klassas in i kategorin LYX. Jag och Lillebror hade en lugn och mysig dag. Storasyster fick välja själv om hon ville vara hemma eller gå till skolan (eftersom det är förskoleklass är det ju valfritt) och hon valde skolan, men vi hoppade såklart över fritids. Efter avlämning av Storasyster på skolan åkte Lillebror och jag och veckohandlade (så mycket för "ledig" dag). Det märks att Lillebror inte är bortskämd med egentid. Det var helmysigt att handla i lugn och ro i hans sällskap. Han är så klok och fin. Och fatta känslan av att komma hem strax före klockan tio en fredagförmiddag den 25:e och inse att veckans jobbiga faktiskt redan var avklarad. Utan trängsel och panik. Slängde in ett par maskiner tvätt av bara farten liksom (Ledig, jorå ;-))

Strax efter lunch när det var dags att hämta den efterlängtade Storasystern började Lillebror bli lite klängig. Och visst hade jag rätt. Lagom till kvällen var febern här som ett brev på posten. Där är vi nu. Lillebror har genomlidigt helgen med hög feber och än visar den inga tecken på att ge med sig. Stackarn. MammaMu har också legat under täcket idag. Framför TV:n. Halvrisig. Ont i huvudet. Ont i kroppen. Funderar på om jag kommer orka mig igenom morgondagen med hjälp av piller, eller om jag ska kasta in handduken redan nu. Om febern kommer så får jag väl gott stanna hemma.

Annars var det länge sedan nu. Länge sedan Kråkungarna var sjuka. Med våra mått mätt i alla fall. Jag vet inte om det beror på att västkustluften har varit ganska kall och torr de senaste månaderna, eller om det är den aktiva bakteriekulturen som faktiskt gjort sitt. Jag fick ett tips här i bloggen när vi vabbade som mest. Tipset hette Actimel. Jag brukar vara rätt skeptisk till sånt där, men i höstas var jag ganska desperat och villig att ge det en chans. Det tog några veckor att komma på banan och bli helt friska, men sedan hela familjen började med en Actimel varje morgon har vi faktiskt inte varit sjuka. Inte ordentligt i alla fall. Inte förrän nu. Och man kan ju inte begära underverk. Jag vet inte vad jag ska tro, men så länge jag inte kan motbevisa effekten så fortsätter vi med Actimel. Det skadar i varje fall inte. Sen håller vi tummarna att det kalla och torra vädret håller i sig. Det skulle ju faktiskt även kunna vara så att Kråkungarna är överkänsliga mot det fuktiga och regniga västkustklimatet. Jag har haft det som en teori länge. Delvis baserat på att Kråkungarna var friska som nötkärnor hela den kalla, underbara och snörika vintern 2010. Och så har de ju faktiskt varit friska nu, när vi återigen haft riktigt vinter i Göteborg.

Det ska ju börja regna igen redan nu i veckan så kanske kan jag stärka min hypotes ganska snart. Då får vi se om luftvägsinfektionerna biter sig fast på nytt. Jag har en svag känsla av att det kommer att bli så...