Börjar vänja mig vid det här...

Det är skönt att vara ledig. Vi har haft en toppensommar. Jag har verkligen kopplat av. Mentalt i alla fall. Det har ju varit lite arbete med flytten, men jag känner mig ändå utvilad. Sena mornar. Fina dagar i solen. Ingen stress. Ingen press. Och framförallt inga tankar på jobb. Ingen gnagande känsla i magen. Jobbet har jag lämnat bakom mig och släppt helt. Det är särskilt det som skiljer den här sommaren från andra somrar. Jag har sluppit jobbångesten.

Det bästa av allt är att det inte är slut. Jag har tre veckors ledighet kvar innan det är dags att klämma ner fläsket i arbetskläderna och försöka få fart på hjärncellerna. Tre härliga veckor. Visserligen börjar Storasyster skolan redan på torsdag och i nästa vecka ska vi påbörja en låååång inskolning av Lillebror på dagis, så visst, någon form av rutiner bör vi återinföra i vardagen ganska snart. Försöka skjuta tillbaka dygnet några timmar, så att dag blir dag och natt blir natt. Men det är ändå tre veckors ledighet kvar.

Sen börjar nytt jobb. Nya utmaningar. Ingen ångest där. Inte än i alla fall. Det är liksom ingen idé. Jag vet faktiskt inte vad som väntar. Vet inte vad jag får för uppdrag. Var jag hamnar eller vad jag ska göra. Vet bara att det blir något helt nytt. Något som jag inte jobbat med tidigare. Alls. Det ska bli spännande. En utmaning. Det enda jag vet säkert är att jag ska börja jobba heltid igen för första gången på sju år. Både jag och mannen. Det blir en omställning. En utmaning. Och inte minst innebär det längre dagar för Kråkungarna. Det känns inte lika bra. Inte alls faktiskt. Men vi får hoppas på det bästa. Jag tror att en gladare mamma utan jobbångest kan väga upp för de längre dagarna på dagis. Jag hoppas det i alla fall.

Ingen idé att tänka mer på det här nu. Nu ska jag fortsätta att njuta av min långa ledighet medan resten av Sverige sakta börjar återanpassa sig på sina arbeten. Ha det gott!