Jobbpanik!!!

Inte många dagar kvar nu av mitt långa, underbara, fantastiska sommarlov. Inte många dagar kvar alls. Paniken börjar så smått komma krypandes. Paniken över att rulla igång ekorrhjulet. Att lämna in Kråkungarna på instans majoriteten av dygnets vakna timmar. Men framförallt paniken över att börja jobba. Nytt jobb. Okända marker. Helt okända arbetsuppgifter på okänd plats. Det hela eskalerade nu när min nya chef ringde och ville ha kompletterande uppgifter för att kunna "sälja in" mig på ett uppdrag. Ett uppdrag som i mina öron lät helt bort i stöll och långt utanför mitt kompetensområde. Arbetsuppgifter som han under intervjun tidigare sagt troligtvis inte kommer vara aktuella och som jag påpekat att jag inte har direkt erfarenhet av. Tjoho. Det känns bra det här. Eller inte. Tilläggas bör att jag mest satt och yrade i telefonen och febrilt försökte erinra mig om vad jag höll på med tidigare. Innan semestern. Hjärncellerna var inte aktiverade. Inte i någon synaps. Måste ha gjort ett hejdundrande intryck. Ett dåligt ett alltså. Fan. Hur ska jag lyckas aktivera mina hjärnceller och få dem hjälpligt på banan fram till på måndag. Hur?! Panik!!!