Det oundvikliga har hänt. Sommarens magi är borta. Harmoniska barn och vuxna är ett minne blott. MammaMu har långsamt börjat att stressa upp. Försöker hinna med alla måsten innan arbetsstarten. Försöker ställa om mentalt. Till en tillvaro med jobb. Det är en stress i sig. Kråkungarna börjar bli trötta. Storasyster efter ett par veckors skolgång och Lillebror efter den senaste veckans inskolning. Det märks. Vi börjar återigen skrika, bråka, gråta och gnälla. Alla. Samtidigt. Ett beteende som höjer stressnivåerna ytterligare. Kalla det en nedåtgående spiral. Ett skitscenario. Å då har vi inte ens börjat jobba ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar