Allting började ju kännas bra igen. Jag hade ju precis kravlat mig upp på banan. Sen kommer smällen och jag är åter nere i gyttjan. Det går långsamt att kravla sig upp men jävligt snabbt att falla ner i igen. Det går jävligt snabbt. Tydligen. Vi får se när jag kommer upp igen. Om jag kommer upp igen.
Men då vet ni. Profetian har slagit in. Varför skulle den inte göra det. Liksom.
Nää vad är det sm händer?! Jobbet? Se det som en befrielse i såna fall. Klart du kommer upp igen! Det här fixar du. Fast det är helt ok att känna sig käftsmällad ett tag. Jag säger till när det är dags att komma upp ur hålet. Stor kram!
SvaraRadera