Vilken slutspurt!

Årets sista dag satte vi lite fart. Packade. Lagade mat. Städade bort en väldans massa dammråttor sen gud vet när. Lagade lite mer mat. Packade. Hann med en glimt av sprinten i Tour de Ski. Packade. Såg ett sprakande fyrverkeri. Så nu är det gjort också. Nu slipper vi vänta uppe till tolvslaget och Kråkungarna kan gå och lägga sig i skaplig tid - fast det är nyårsafton. På så sätt kan de (och vi) vara hyfsat pigga i ottan då vi drar iväg till fjälls. Det kallar jag tidseffektivisering. Och det var i grevens tid. Det mest tidseffektiva vi gjort det här året faktiskt. Vilken slutspurt!

(Och NEJ, renoveringen är ännu inte klar. Den har typ stått still sedan slutet av november. Okej! Men nästa år, då...)

Fast först ska vi laga lite mer mat. Och äta den också faktiskt. Riktigt god mat kvällen till ära. Därefter ska vi hinna med lite nyårsmys med Kråkungarna. Sen, sen ska vi krypa till kojs...

Gott Nytt År!

Om inte snön kommer till oss, få vi ta oss till snön. Liksom...

Börjar tröttna på den här vintern. Eller vinter förresten. Än har vi inte sett till snön här. Eller jo, en morgon låg det ett tunt, tunt lager snö på gräsmattan. Den morgonen var barnen sjuka. Vi älskar snö. Vet inte riktigt varför vi har bosatt oss på västkusten. Här avskyr alla snö. Regn i alla former föredras i den här delen av landet. Jag hatar regn. Älskar snö. Förra vintern var helt fantastik. Även här.

På nyårsdagen drar vi till fjälls. Då kommer vi äntligen få lite närkontakt med snön. MammaMu längtar. Kråkungarna längtar. Lillebror åkte skidor redan förra året. I två omgångar. Om ni undrar så går det alldeles utmärkt att åka slalom när man är 1 1/2 år. Bara att ta sittliften upp till toppen och åka ner genom Trollskogen (Hundfjället). Det är helt perfekt för en sån liten parvel. Mycket roligt att titta på. Skojigt. Storasyster har åkt sen hon var två. Det är jättekul att åka med henne nu. Hon har bra fart och helt orädd. Kör allt. Typ.

Håller på att förbereda packningen. Fattar ni hur mycket packning som ska rymmas i en Saabkombi när en tvåbarnsfamilj ska på skidsemester? Helt ofattbart mycket.  Skidsemestrarna slår allt. Vi snackar barnvagn, fyra par slalomskidor och tre par längdskidor med tillhörande pjäxor, vagn. fyra hjälmar, pulka, färdiglagad mat, skidkläder, extraoveraller, fleecekläder, längdåkningskläder, pjäxvärmare, sängkläder, handdlukar, badkläder, vanliga kläder, CD-spelare och gud vet vad. Fan vad grejer som ska med. Och dessutom en potta. Vi måste ha med en potta. För hur kan man inte ta med en potta när en bekymrad, pottränande tvååring frågar MammaMu om det finns potta på hotellet. Då måste MammaMu svara att det finns det visst det. Pottan ska helt enkelt med om jag så ska sitta med den i knät.

Dammråttorna har bjudit in sig på nyårskalas...

De blir bara fler och fler. Ryktet sprider sig som en löpeld. Kanske via Facebook. Det är nyårsfest hos MammaMu. Ingen som suger upp dem med dammsugareen så det är fritt fram för dammråttorna att över stället. En och annan bacillusk hänger på. De hänger i hörnen. Dansar runt fötterna på Krågungarna. Är överallt.

Sovmorgon!

MammaMu har fått sova. Fattar ni?! MammaMu har fått sovmorgon. Då snackar vi inte sån där fjantig sovmorgon till klockan åtta. (De senaste fem åren har det faktiskt varit en dröm att få sova till klockan åtta. Sällsynt, men det har inträffat). Nej, nu snackar vi RIKTIG sovmorgon. Två mornar i rad. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det igen.

Livet efter att Kråkungarna gjorde entré är liksom lite annorlunda än livet var innan. Tidigare gick jag aldrig upp frivilligt innan klockan tio på helgerna. Det hände att jag sov till både 11 och 12. Sömn. Har alltid varit beroenda av sömn. Gärna tio timmar per natt. Annars fungerar jag inte. Hmmm. Sen Kråkungarna blev en del av familjen får jag helt enkelt se till att fungera i alla fall.  Vissa dagar tröttare och tjurigare än andra, men ändå, fungerande. Det händer allt möjligt här om nätterna så det är sällan jag får ihop tio timmars sömn. Typ aldrig. Och så har vi ju morgonpigga Storasyster. Rädd att missa något på dagens tidiga timmar. Alltid uppe med tuppen hur sent hon än kommit i säng. Fina, morgonpigga Storasyster. Väcker gärna Lillebror. Han är lite mer som MammaMu. Lillebror både vill och kan sova. Men inte om han blir väckt.

Julen är tydligen utmattande för liten som för stor. Storasyster har sovit till klockan åtta flera mornar i rad. PappaPu har känt sig utvilad och gått upp och morgonmyst med Storasyster. Lillebror har typ inte vaknat alls. Í natt sov han 14 timmar! MammaMu och Lillebror sov till klockan tio. Till klockan 10!!! Två mornar i rad!!! Fatta!!!! Härliga jullov! Underbart! Fantastiskt! MammaMu har fått sova tills hon är utvilad - och lite till! Trodde aldrig den dagen skulle komma igen...

Börja om från början...

Nu har vi flyttat på oss. Nu börjar julfirande nummer två.  Vi kör en runda till med glögg, julbord, godis, godis, godis, tomte, klappar och gröt. Favorit i repris liksom. Det enda som fattas så här på juldagen är Kalle Anka... God Jul på er!

Den bästa julklappen någonsin...

...fick vi julaftonsmorgon för tre år sedan! Då bekräftades föraningarna om att Lillebror var på väg. Lycka!

Julbordskoma

Ett lugn har infunnit sig. Koman efter julbordet och snapsen. Lugnet före Kalle Anka. Lugnet före tomten. Storasyster spelar spel och Lillebror sover middag. Storasyster hade nog också behövt sova, men vissa saker är helt enkelt omöjliga. Mycket är faktiskt omöjligt när det kommer till Storasyster och sömn. Det kan vi ta en annan gång.

God Jul!

Nu börjar det...

Nu är MammaMu och familjen på plats hos släkten. Nu börjar det. Svullandet och pösandet. Det hör liksom julen till. Byxorna krymper alltid runt jul. Konstigt det där....

Enkel matematik

Vi borde komma iväg klockan 9.
Vi siktar på att komma iväg klockan 10.
Vi kom iväg klockan 11.

Allt tar så mycket längre tid nu för tiden...

Julkänsla

Hur är det egentligen med julkänslan? Min vill inte riktigt infinna sig. Inte alls faktiskt.

Tycker tyvärr mest att det är en massa stress och måsten så här veckorna innan jul.

Egentligen gillar jag julen. Eller, jag gillar tanken på julen. På höstkanten kan jag längta efter julen - lamporna, musiken, lukterna. Jag längtar efter att få mysa med glöggen framför brasan. Pyssla. Baka. Äta. Tindrande ögon och söta tomtar.

Ju närmare julen jag kommer desto svagare blir den känslan och stressen och alla måsten kommer krypandes. Jag börjar långsamt inse att det inte blir en sån där Bullerbyjul i år heller. Jag vill så gärna ge mina barn en mysig julkänsla, men det går inte. Kanske beror det på att vi åker iväg över jul. Till släkten. Vi far runt som ett ambullerande tivoli mellan gästrummen. Vi får liksom ingen egen jul. Hemma. Inga egna traditioner. Å ena sidan är det skönt att få allt serverat. Slippa tänka på julmaten. Och jag skulle inte vilja ha släkten att fira jul hos oss. Nä det vill jag inte. Ännu mera stress.

Nä, jag längtar efter ett egna traditioner och ett firande i lugn och ro. Hemma hos mig har vi alltid bara varit den lilla familjen som firat hemma. Mamma, pappa, jag och min bror. Granen kläddes dagen före dopparedagen. Uppesittarkväll. Pirr. Julafton var julafton. Tomten kom inte både julafton och juldagen som han tydligen gör nu för tiden. Kalle Anka hanns med och jag fick julgodis i min julstövel. Nu hinner jag inte med att ge mina barn gott julgodis i stövel mellan alla skålar med annat julgodis som ingen tycker om men äter ändå. Ikväll kan vi inte julmysa för då måste MammaMu fara runt som ett skållat troll och packa. Kråkungarna bör nog sova tidigt för att orka med julens tighta schema... Ja, ni hör ju själva. Det är något som inte riktigt stämmer. Och egentligen har vi det ändå ganska lugnt på julen. Ingen stor släkt. Det finns de som far runt till tio ställen och ändå älskar julen.

Jag hoppas att julkänslan infinner sig. Snart. Jo, den kommer nog...

Vårt resereportage platsar nog inte i Vagabond...

En familjeweekend i Malmö och Köpenhamn. En vecka före jul. Glimrande ljus. Tindrande barnaögon. Mys och förväntan. Varm choklad, rosiga kinder och singlande snö...

Joo, så skulle det nog ha låtit i ett resereportage taget ur vilket resemagasin som helst, men nu är det MammaMu med familj som varit ute på (cirkus)turné. Vet inte hur det är för er, men det blir sällan som i resemagasinen när vi är ute och reser...

Vi behöver inte gå in på några detaljer om vår egen semestertripp, men jag kan ge er några tips och kloka ord på vägen om ni hädelsevis har en familjeweekend inplanerad framöver:

• Regn och blåst är kallt och blött.
• Barn tröttnar snabbt på julshopping - föräldrar ännu snabbare.
• Äta bör man annars dör man (njae, men man blir i alla fall jävligt hungrig – och sur!).
• En normal person blir faktiskt hungrig minst två gånger per dag – tro det eller ej!
• Personer med diskbråck och som dessutom glömt värktabletterna hemma bör inte strosa en hel dag i Köpenhamn och Tivoli (leder troligtvis till ännu mer värk och det gör heller inte underverk för humöret!).
• Långkalsonger är bra klädsel utomhus. Mindre bra i överfyllda varuhus i juletider.
• Långkalsonger och fleecetröja är bra klädsel på Tivoli. Mindre bra på överfyllda pendeltåg.
• Varm choklad är helt klart överskattat. Troligtvis även Glühwein...?

Har säkert fler bra råd på lut, men vi stannar där. Familjen ska ut på (cirkus)turné två gånger till de närmaste två veckorna så jag sparar de råden till ett senare tillfälle...

Dags att smita iväg...

I morgon tar vi semester. Familjen tar in på hotell. Vi ska mysa och suga i oss lite julstämning. Så ärtanken i alla fall. Det lät bra när vi bokade in det. Alla julklappsbestyr skulle var klara. All stress ur världen liksom. Bara vara. Mysa. Dricka varm choklad och åka skridskor.

Typ. Nu är vi inte riktigt där. Vi ligger lite efter. Halvrenoverat hus. Oköpta julklappar. Julstress på jobbet och okokad knäck här hemma. Myshelgen kanske mest kommer att handla om att trängas i affärer med andra julstressade människor och att de nödvändiga restaurangbesöken med två trötta barn kanske inte blir riktigt så avslappnade som man skulle önska. Chokladen kommer dessutom att vara för varm och skridskorna för hala.

Men, vem är jag att måla fan på väggen. Det är ju inte riktigt min grej (eller hur?). Det blir nog jättebra det här!

Ibland blir det fel

Jag var bara feg. Nu är det för sent. Jag får skylla mig själv. Och nu kan jag liksom inte klaga heller. Jag gjorde ju ett val. Fan!

Det jag verkligen vill, det vill sig inte alls. Jag blir så less... Är det inte min tur snart? Jag väntar!

Lägesrapport

Renoveringen står still. Tapetserade klart nedervåningen och hallen under tidspress, sen gick luften ur. Totalt. Har inte fått upp tavlor, har inte köpt matta eller gardiner och heller inte hittat den perfekta byrån. Det kommer. Efter jul.

Då ska vi ta tag i resten också. Trapprenovering och tapetsering av övervåningen. Efter jul. Eller efter nyår. Någon gång innan påsk i alla fall. Hoppas jag...

Julen är visst på ingång. Har blivit lussade för i dagarna två. Världens finaste Lucia och Stjärngosse sjöng högt och klart för mamma och pappa igår. Sååå fina!

Idag var det dags för lussefirande på dagis. Barnen var jättefina. Sjöng gjorde de också. Alla på sin melodi. Tycker allvarligt talat att de här sociala tillställningarna på dagis är lite jobbiga. Sitta och småprata med andra föräldrar om ingenting, när man knappt vet vilken unge som är deras än gång...

Julen ja, får väl massor av minuspoäng i år också. Har inte julpysslat. Har inte bakat lussekatter eller kokat knäck. Är fortfarande inte klar med julklapparna. Men vi är redan inne på andra julskinkan. Granen är klädd och tomtarna har tittat fram.

Gör jag rätt som gör fel?

Det skulle kunna vara en jättechans. Utmaningen jag sökt och förändringen jag väntat på. Att äntligen få göra något annat. Någon annan stans.

Men, hur kan något som låter och verkar så rätt - kännas så fel? Det skriker i hela kroppen. Jag vill inte.

Då är det väl ändå rätt att tycka att det är fel? Jag menar, att göra fel sak måste väl ändå vara att göra rätt i det läget?

Eller är jag bara feg?

Blöt

Jag vet inte hur ni definierar blöt.
Idag gick det att vrida ur mig och hälla in mig i bilen. Jag var definitivt blöt.

Gör om - gör rätt...

Gårdagens besök på IKEA gick inte helt enligt planerna. Eller jo. Vi gick in tomhänta och kom ut fullpackade. Det var för en gångs skull helt enligt plan. Ösregnet på hemvägen var inte riktigt enligt plan, men ändå hanterbart. Paketen på taket blev bara lite blöta. Hemma packades första paketet upp och monterades. Även det enligt plan. Tog kanske lite längre tid än planerat, men det gör det väl alltid? Nån gång strax före midnatt är innehållet i första paketet monterat.

Då. Det är då vi inser att vi avvikt skarpt från planen. Något stämmer inte. Vi har tagit hem och monterat fel produkt. Joo, helt sant.

Blev försedda med en plocklista av personal i varuhuset och upptäcker då inte att personalen valt en snarlik produkt istället för den som jag står och pekar på och läser innantill om i produktbeskrivningen. Upptäcker heller inte att det är fel vid hyllan i självplocket. Vi har ju en plocklista och tror att vi för en gångs skull ska slippa tänka. I kassan upptäcker vi heller inte att vi kommer undan billigare än vi borde (vi köpte faktiskt en hel del grejer). Vi upptäckte inte att det var fel innehåll när vi packade upp paketet. Vi upptäckte inte att det var fel när möbelns alla delar låg utspridda på vardagsrumsgolvet. Vi upptäckte inte att det var fel när vi monterade dörrarna. Vi märkte faktiskt inte att lådorna fattades helt.

Vad är oddsen för det??

Obeskrivligt

Med hans lilla hand i min går vi upp för trappen. Han lägger sig och bökar runt i sängen. Kramar sitt älskade gosedjur. "God natt. Sov gott. Jag älskar dig", säger jag. "Jag gillar dig. En hel del faktiskt", svarar han. Jag blir glad och varm i hela kroppen. "Jag tycker att du ska ligga bredvid mig", säger han. Jag kryper ner bredvid honom i sängen. Nära. Sängen är liten. Känner hans varma hand. Den klappar mig över håret och sedan på kinden. Han somnar tungt och snabbt. Ligger kvar en stund bara för att få höra hans snusningar och känna hans andetag i mitt ansikte. Så fin. Så liten, men ändå så stor. Ett underbart ögonblick. Jag känner oändlig kärlek och lycka.

Den största kärleken av alla, är kärleken till sina barn!

Hoppet är det sista som överger en - till och med mig...

Glöm det där jag skrev tidigare om att ha "rätt inställning". Det funkar ändå inte. Jag var förberedd på att det skulle gå åt helvete. Det gick åt helvete. Och nu när det är ett faktum att det faktiskt gått åt helvete så är det helt åt helvete i alla fall.

Jaha

Mannen åkte iväg idag. Kommer hem på fredag.. Barnen har varit sjuka hela veckan och verkar aldrig bli riktigt bra. Hade tänkt skicka tillbaks dem till dagis i morgon. Ser inte ut att bli så.

Sitter här och funderar över hur andra småbarnsföräldrar fixar att jobba heltid. Jag fixar ju knappt att jobba deltid. Det måste ju vara fler än mina barn som blir sjuka om och om och om igen. I värsta fall kommer jag ha jobbat en dag den här veckan. Förra veckan var jag borta en dag. Veckan innan det var jag borta två dagar. Hur ser nästa vecka ut? Hur ska jag kunna planera mitt arbete efter de premisserna. Jag vet ju inte från en dag till en annan om jag kommer att dyka upp på jobbet nästa dag eller inte. Skitjobbigt!

Nu längtar jag bara till julledigheten. Då kanske de hinner bli friska och håller sig friska. Å så vill jag ha snö. Snö betyder torrare luft och friskare barn. Förra vintern hade vi inte de här problemen. Mycket snö. Massor med utomhuslek och friska barn. Västkusten suger på vintern!

Om planer och planering

Snart är det jul. Det innebär vanligtvis en hel del pyssel och saker som måste fixas. Huset ska städas och pyntas. Julklappar ska köpas. Lussekatter bakas. Gran inhandlas. Och ja, ni fattar nog... Dessutom ska man gå på luciafirande, julfester, julbord och gud vet allt. På helgerna ska man adventsmysa, dricka glögg och gå på julmarknad. För att hinna med allt detta och dessutom få lite tid över för vardagsbestyren så är det alldeles livsnödvändigt för en småbarnsmamma att utnyttja kvällarna. MammaMu har en lååång lista med grejer som skall göras kvällstid. UTAN barn. Lite jobbigt då när ett barn bestämmer sig för att inte somna. Det är som att de har ett sjätte sinne. "Hmm, idag ser mamma ut att ha planerat in en massa saker att göra när jag har somnat. Bäst att hålla sig vaken".  Ingen idé att planera något alls. Någonsin. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Det blir som det blir helt enkelt. Just ikväll betyder det en extra stressad MammaMu som hade några viktiga förberedelser inplanerade. Men, vem behöver vara förberedd? Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig....

Pepparkaksbak

Årets pepparkaksbak var faktiskt en mysig tillställning. Mer harmonisk än på många år. Typ sedan Storasyster föddes. För MammaMu är såna här familjeaktiviteter ofta ganska stressande. MammaMu har ganska (läs: väldigt) lite tålamod. Att ha med barnen i bak, matlagning och julgransklädning kräver ganska (läs: väldigt) mycket tålamod. Således brukar det bli ganska svettigt för MammaMu. Inte alls som man ser på TV (eller läser på facebook heller för den delen). Men i år gick det alltså riktigt bra. Storasyster har blivit så stor nu så hon fixar baket nästan själv. Lillebror han fattade direkt vad pepparkaksbak egentligen går ut på - att norpa åt sig så mycket som möjligt av den goda degen! Oj vad han åt. Men nöjd var han. Nöjda och glada barn ger glada föräldrar och en lugn MammaMu. Det var nästan som på TV alltså. Och nästan som på facebook. Härligt!!

"Prästens lilla kråka..."

"Än slank hon hit, än slank hon dit och än slank hon ner i diket..."

Nä just det. Det är ju inte Kråkungarna som har varit ute och halkat. Det är ju MammaMu! Halkutbildning med jobbet. Riktigt roligt och väldigt nyttigt! Inte för att jag känner mig särskilt mycket tryggare efter utbildningen, men förhoppningsvis kan den kanske få mig att sänka farten lite på vintervägarna i alla fall.