Jag skulle ringa någon idag. Men vem. Det är frågan. Jag stod lite illa till igår när han ringde. Åtta minusgrader och tre ungar som skulle ut ur bilen och in i huset. Skatt, skrik och mängder med väskor, vantar och teckningar som också skulle ur bilen. Tre gånger frågade jag om hans namn. Tre gånger försäkrade jag att NU kommer jag visst ihåg vad han heter och lovade att ringa honom i morgon istället. I lugn och ro. På jobbet, där jobbsamtal hör hemma. Tre gånger. Ändå är namnet som bortblåst. Jag skulle ju skriva upp det, men det kom något i mellan. Tre glada barn och ytterligare ett telefonsamtal till exempel.
Jahapp, ytterligare ett tecken på att jag börjar bli senil.
Inte då! Däremot så tror jag din hjärna har blivit såpass sund att den stänger av för all jobbinformation så fort du avslutat ditt jobbpass. :)
SvaraRadera:-)
RaderaDu har ju numret så det klarar sig ska du se!
SvaraRaderaI just det här fallet hade jag faktiskt bara ett växelnummer och därmed ett par tusen tänkbara nummer att välja mellan :-)
RaderaDessbättre ordnade det sig ändå tack vare en kollega som hjälpte mig att limma ihop minnesfragmenten!