Harmoniska Kråkungar och fundersam MammaMu

Tre mornar nu har det slumpat sig så att MammaMu har fått ansvaret att få iväg familjens Kråkungar till respektive inrättning; skola och dagis. Normalt brukar det vara en ganska utmanande uppgift som brukar innebära en hel del upprepningar (från mammans sida), en stegvis höjning av ljudvolymen och en ganska omedelbar degradering av humöret hos samtliga inblandade. Ofta brukar dessa mornar även innebära att klockan rusar. Särskilt de sista tio minuterna. De försvinner alltid.

Men idag blev jag lite fundersam. För att inte säga mycket fundersam. Något är annorlunda. De tre senaste mornarna har varit harmoniska. Lugna. Sköna. Kråkungarna har vaknat med ett gott humör. De har klätt på sig utan tjat, ätit sin frukost i normal takt och tänderna har blivit borstade utan att jag har behövt tjata, truga eller hota en enda gång. Det har till och med funnits tid över till lek och då har Kråkungarna lekt tillsammans. Jag förstår ingenting. Detta något är mycket förgängligt. Det är det enda jag föstår.

Jag får njuta så länge det varar. Ordningen återställdes i vilket fall när jag kom till jobbet idag. Jag råkade lösa ut larmet på kontoret. Stressnivån återgick till normalläge så att säga. Det är precis just så man vill utmärka sig när man är ny på ett jobb. Precis just så. På förra jobbet vattenskadade jag och kraschade en laptop någon av de första veckorna. Jag gillar väl att utmärka mig. Helt enkelt.