tisdag 13 maj 2014

Beslutsångest

Ska man. Eller ska man inte.

Krångla till det.

Ibland är det ju liksom så att saker och ting inte alls går som man vill. Att man möter motgång på motgång under en väldigt lång period. Sen helt plötsligt vänder det. Då går saker och ting precis som man vill. Fast ändå inte. För helt plötsligt ställer det oväntade flytet istället till besvär.

Ett angenämt problem kan tyckas. Men det går att grubbla sig gråhårig över det mesta om man är lagd åt det hållet. Jag lovar.

Låt säga att du precis börjat ett nytt jobb. Ett jobb som har sina fördelar, men som även skulle kunna ha sina nackdelar. Beroende på hur saker och ting utvecklar sig. Det finns vissa orosmoln. Vi kan säga att det är lite tidigt att avgöra ännu. Låt oss då också säga att du har sökt ett annat jobb. Innan det blev klart med det nya jobbet. Vi kan också säga att det sökta jobbet är ett intressant jobb. Ett jobb med större koppling till det du jobbat med innan. Troligtvis skulle det jobbet även innebära en väsentligt  högre lön och något bättre förmåner som klämdagar och fler semesterdagar. Det är bara ett litet problem (förutom att du precis börjat ett nytt jobb där de har höga förväntningar på dig), den sökta arbetsplatsen ligger sex mil bort. Fyrtiofem minuter med bil. Den nuvarande arbetsplatsen ligger i samma stad. Tjugo minuter bort. Låt oss i alla fall säga att du blev kallad till intervju till det jobbet. Hur skulle du göra?

Visst skulle det vara spännande att se ditt värde. Se om din kompetens räcker för att få jobbet. Se vad de eventuellt erbjuder. Samtidigt är det otroligt jobbigt att påbörja en sådan process. Dessutom oärligt om du inte alls kan tänka dig att pendla. Eller så är jobbet så pass intressant att du faktiskt på allvar överväger möjligheten att byta jobb. Och att börja pendla. Då är det en ännu jobbigare process. Att ta beslutet att säga upp dig efter bara några månader. Tänk om du sedan tröttnar på att pendla. Tänk om du ångrar dig. Lika jobbigt skulle det nästan vara om de sedan inte alls är intresserade av dig. Men tänk om du struntar i allt ihop. Om du inte ens försöker. Och sedan ångrar dig för det. Tänk om alla tänkbara farhågor om det nuvarande jobbet besannas. Då är det ju bra om du byter jobb. I tid. Innan misslyckandet är ett faktum. Tänk om jag bara flyr. Tänk om.

Ska man. Eller ska man inte.

Krångla till det.

2 kommentarer:

  1. Ja du, kan inte riktigt känna igen mig i dina jobbproblem. Men krångla till det, fundera för mycket, överanalysera och gruva mig för saker som jag kanske borde skita i det är jag expert på.

    Så mitt råd är som tagen ur en dålig amerikansk film, ett som inte hjälper ett dugg men låter bra när man säger det;
    Follow your hart! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag kan konsten att analysera "in absurdum". En ganska jobbig förmåga.

      Nu ska jag i alla fall försöka att ta det hela med ro. Jag gick på den första intervjun för att få lite mer information. Det är ju egentligen inte ett "problem" förrän de eventuellt sagt att de vill ha mig och om det blir så får jag försöka ta ställning till hela situationen då....

      Radera