Jomenvisst serru! Man kan alltid ställa sig och baka vaniljbullar. Kanske ett helt normalt beteende för er andra, men det är inte ett normalt beteende för MammaMu. Häromdagen var det visst Flädersaft.
Kanske är det sådant man faktiskt gör när man är avslappnad, utvilad, det regnar och man har all tid i världen. Jag har ju faktiskt inte så stor erfarenhet av att vara just avslappnad, utvilad och ha all tid i världen, men det verkar ju vara så. Eftersom det är det jag gör, nu när jag är avslappnad, utvilad och har all tid i världen. En helt ny erfarenhet som sagt.
(Oj, nu höll jag på att bränna en plåt bullar bara för att jag sitter här och yrar).
Nä, nu får de faktiskt ta att komma hem snart. Maken och Kråkungarna. För vem vet vad jag tar mig till härnäst. Jag kanske börjar rensa ur frysen. Eller garderoberna. Eller tar tag i högen med stryktvätt. Hua!
Jag har tur. För de är faktiskt på väg hem. I kväll får jag äntligen krama om mina fina, efterlängtade Kråkungar. I kväll är ordningen återställd. Och i morgon. Ja i morgon tjafsar vi nog på precis som vanligt. Men vi har goda bullar till kaffet i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar