Föräldraboost

Ibland infinner sig bara den där härliga känslan. Stundtals extra tydligt. Känslan av att vi faktiskt har lyckats. Att vi faktiskt gjort ett riktigt bra jobb med Kråkungarna så här långt. Kråkungarna visar gång på gång att de vet hur de ska uppföra sig. Att de vet vad som är rätt och fel. Att de kan lyssna. De visar också att de tar hand om varandra och stöttar varandra när det verkligen behövs.

Den här känslan värmer ett mammahjärta. Tro mig. Den är inte alltid lika tydlig. Stundtals väldigt, väldigt långt borta. Men just nu finns den här och jag suger i mig av den efter bästa förmåga.

Vi har helt enkelt världens finaste Storasyster och Lillebror! Våra älskade Kråkungar!

Rekord....sent!

Ännu ett rekord har slagits den här sommaren. Förutom den rekordlånga sovmorgonen för samtliga familjemedlemmar alltså (som för övrigt tangerades i morse). Dessvärre snackar vi nog bottenrekord den här gången. Årets första dopp i havet togs idag, den 25 juli.  Jag har nog aldrig tagit premiärdoppet "i det fria" så sent någonsin. Jag brukar liksom vara tidig. Antar att jag ska vara glad att det togs över huvud taget med tanke på hur sommaren har varit. Det var i alla fall jätteskönt. Friskt och härligt och inte en manet i sikte. Gött!!

Äntligen!

Idag har MammaMu har beställt liggläge i solstolen hela dagen. Ja, med avbrott för bad då alltså. Återkommer vid senare tillfälle...!

PM

Vill bara meddela att HELA familjen sov till kl 09:30 idag. Eller. Det är inte helt sant för MammaMu vaknade utvilad kl 09:15 och undrade när resten av klanen hade tänkt vakna. Och klockan 09:30 kom Storasyster in och då liksom väckte vi pappan och Lillebror. De hade visst tänkt sova ännu längre.

Det är i alla fall rekord. Alla tiders rekord. Värt att notera. Nu har vi nått dit vi vill komma. Skön sommarlunk. Vi är utvilade, nöjda och på gott humör (för det mesta i alla fall).

Saft på omogna vinbär med en touch av gräslök

Vill ni ha receptet?

Nja, det här är väl inte direkt någon receptblogg. Skulle heller inte rekommendera receptet. Det är snarare så att Storasyster är inne i någon sorts geggamojjafas. Allt ska mosas, kletas och röras ihop. I två dagar har Storasyster och en kompis gjort saft. Och kräm. På omogna svarta och röda vinbär och gräslök. Man tager vad man haver. Det har silats och mosats. MammMu's köksredskap har burits ut i trädgården ett efter ett. Till tjejernas besvikelse var det ingen som ville smaka resultatet. Inte ens Lillebror. Men själva försäkrade de (med en stor grimas) i alla fall att det var jättegott.

Vår oas!

Här hänger vi!

Den diagnosen ställde jag redan i söndags!

Jaha, bara att dra iväg till vårdcentralen igen då. Den här gången med båda Kråkungarna. Två gånger på en vecka. MammaMu som typ aldrig, mer än i yttersta nödfall, går till läkaren. Känns lite onödigt dock. Redan i måndags poängterade jag för läkaren att det troligtvis var streptokocker i ändalykten på Storasyster. Tror ni han bemödade sig att ta ett prov då? Närå! Hem med en värdelös salva. Resultatet blev bara värre besvär och mer lidande. Och dessutom smittade det till Lillebror.

Idag tog det i alla fall ett test på båda ungarna. Tadaaa! Streptockocker, "Stjärtfluss". Den diagnosen ställde jag på Storasyster redan i söndags. Nu har vi fått Kåvepenin så nu ska vi väl få bukt med eländet och få slut på lidandet.

MammaMu börjar också känna sig piggare. Det var nog inte halsfluss trots allt. Bara jävligt ont i halsen. Men, man är ju inte läkare så lite fel kan man ju få ha...

Bland smygvinklar och vinkelhakar

Snart har två semesterveckor gått. Dags att summera. Som ni alla troligtvis är fullt medvetna om så har vädret varit lite si och så. Lite regn, lite blåst, lite sol och ganska kallt. Hur som helst så har vi haft det ganska bra här hemma. Vi har valt att börja semestern på hemmaplan. Inga planerade besök. Inga resor. Inga måsten. Bara några spontana småutflykter och några shoppingrundor. Och så naturligtvis massor med bad. Varje dag. Vi har det oförskämt bra här hemma. Vi har lyckats ta vara på de små solglimtarna. Maken har förstås byggt en hel del. Han har inte legat på latsidan. Han har lagt trall runt poolen och kämpar nu med ett staket. Lillebror är hans ständiga hjälpreda och hantlangare. Det blir fint. Så mycket finare än jag hoppats på. Snart är staketet klart och då kan pappan ta det lite lugnare. Lister och finlir kan vänta. Kommande helg ska spenderas i lugn och ro på hemmaplan. Vi håller tummarna att alla familjemedlemmar frisknar till och håller sig friska för efter helgen ska vi ge oss på att bli lite sociala igen. Vi väntar lite besök och sen ska vi iväg och hälsa på släkt och vänner. Därefter planerar vi att ta oss ut på någon kortare semestertur i södra Sverige. Vi får se vad det blir. Riktigt skönt att inte ha hela semstern uppbokad. För en gångs skull.

Denne Ernst...

...jag ryser! Å det är INTE av välbehag...!

Vintriga sommarlekar

Vet inte om det är den blygsamma temperaturen som inspirerar. Kalla vindar. Sexton plusgrader. Trots sol. I juli månad. Kanske får man lite vinterfeeling. Kråkungarna leker i alla fall skidlift och skidpatrull. Här åks skidor kors och tvärs uppför och nerför berget.
MammaMu har hittat lite lä i ett hörn. I det hörnet har MammMu knölat in solstolen och där leker MammaMu att det (fortfarande) är sommar.

Första getingsticket

Vi har väldigt mycket vita klöverblommor i vår gräs(?)matta. Med klöverblommor kommer bin, getingar och humlor. I över fem år har MammaMu gått och tjatat och förmanat; "Akta getingarna!","Spring inte barfota i gräset!","Se upp!", "Ta på er skor!". Inte ett enda stick på fem år, trots att det bara varit en tidsfråga.

Är det då inte höjden av ironi att när Storasyster väl trampar på en geting - då gör hon det på köksgolvet...

Streptokockerna attackerar

Familjen har invaderats av Streptokocker. Det är i alla fall diagnosen som MammaMu ställt. Passar ju utmärkt så här i semestertider. Storasyster har sedan ett par veckor haft några svinkoppor i stjärten som inte velat ge med sig. Efter att ha haft svid och kli en längre tid tyckte MammaMu att det var dags att söka hjälp. Det hela förstärktes av att MammaMu troligtvis fick en begynnande halsfluss i går kväll. MammaMu har ju sannolikt smittats av Storasysters svinkoppor.

Doktorn höll med om att så nog kunde vara fallet. Dock erbjöd han inte mycket hjälp. MammaMu fick ytterligare vatten på sin kvarn när det gäller vad man får ut av ett besök på Vårdcentralen. Storasyster fick en kortisonsalva utskriven. Kortison hade vi hemma så det kunde ju kvitta. MammaMu fick ingen hjälp alls, eftesom halflussen inte blommat  ut tillräckligt ännu. Tack för den liksom.
Nä det läkarbesöket hade vi kunnat bespara oss. Streptokockerna är kvar och kommer troligtvis cirkulera i familjen under hela semestern. Det ser vi verkligen fram emot.

Å så dök stormen upp som gubben i lådan

Kul. Verkligen skoj med lite omväxling. Styv kuling. Den har vi ju inte haft tidigare.

Jag vet att jag bloggar mot mig själv nu. Jag vet att jag gnäller på vädret. Det är svårt att leva som man lär bara. Jag är usel på det. Speciellt när det kommer till väder. Jag är nöjd med ett sorts väder. Sol (och vindstilla). Hela min person är beroende av sol...

Det är det här vi längtar till hela vintern

Den är här nu. Sommaren. Semestern. Ni vet den tiden på året som vi längtar till när det är som mörkast. Det vill säga större delen av året. Det finns folk som lever för semestern. I augusti händer det att man hör kommentarer som "Jaha, det var det. Bara elva månader till nästa semester." Det har nog hänt att jag själv kläckt den kommentaren. Halvt på allvar. Halvt på skämt. Tragiskt. Men sant.

Jag vill bara påminna er om att den är här. This is it. Det blir inte bättre än så här.

Jäkta inte bort den. Fläng inte bort den. Längta inte bort den. Jag vet att vädret kunde varit bättre. Att ni vill hinna med så mycket som möjligt på dessa korta semesterveckor. Men ju mer ni jäktar, desto fortare går det. Helt plötsligt är det september. Kvällarna är mörka och ekorrhjulet är i full rullning. Det är då vi undrar var sommaren tog vägen. Det är då vi börjar längta till nästa sommar. Till nästa semester.

Nä, passa på och njut. Stanna upp. Och framförallt - skit i vädret!

Planer är till för att ändras

I förmiddags styrde vi kosan mot Slottsskogen. Tanken var att låta Kråkungarna skulle få springa av sig lite. Klappa djuren och leka på Plikta. Dessvärre började det regna när vi satte oss i bilen så vi ändrade kurs och hamnade på Aeroseum istället. Storasyster var väl måttligt road av att gå ner i underjorden och titta på otaliga varianter av gröna flygplan. MammaMu också om sanningen ska fram. Lillebror däremot, han njöt. Han var i himmelriket bland alla flygplan, helikoptrar och bandvagnar. Tänk bara att få sitta ner i en cockpit och pilla på varenda knapp som finns. Eller att få ratta spakarna i en helikopter. En riktig helikopter. Lillebror var lycklig. Utflykten avslutades med att stå och spana ut över startbanan på Säve flygplats och titta på när småflygplan och helikoptrar tog sats upp i luften. Det tyckte nog till och med Storasyster var ganska spännande.

Utflykten till Slottsskogen får vi ta en annan dag. En dag utan regn. Jag har en känsla av att det är en utflykt som kommer uppskattas betydligt mer av Storasyster (och MammaMu).

Tvättberget är besegrat!

Tjoho! Jag gjorde det. All stryktvätt är borta. Inlagd i skåp och lådor. Bänken är tom. Helt tom. Det händer inte ofta i vårt hus...

Jovisst, sånt här sysslar MammaMu med en fredagkväll. Maken är ute i regnet och skruvar trall. Fredagsmys kallas det visst.

Men nu är jag faktiskt värd ett glas vin.

Svensk sommar

Typ.

Regn. Regn. Massor av regn.

Fördelen är ju att jag för första gången i år faktiskt ser botten på berget med stryktvätt. Berget som bara växer sig högre och högre och som är näst intill omöjligt att besegra. Nu är det bara åtta skjortor (hatar att stryka skjortor) och ett hundratal omaka strumpor som återstår innan jag besegrat tvättberget. Strumporna ska visserligen inte strykas, men väl paras ihop. Får se om jag gör det. Eller om jag slänger dem. De har legat där så länge nu att ingen skulle märka skillnaden. Ingen mer än jag. Jag skulle ju slippa ha dem liggandes i tvättstugan. I alla fall. Jag måste skynda mig. Om jag ska lyckas besegra det förbannade tvättberget för i morgon växer det igen. Det hänger redan nytvättad tvätt på tork som bara väntar på att fylla på högen.

Never ending story.

Vad familjen gör om nätterna, del 347

Ja, inte sover vi djupt och ostört i alla fall. Den senaste veckans nätter har varit galna. Den ena Kråkungen efter den andra ropar från sin säng. Det ska levereras vatten, det är klåda som ska lindras på diverse utslag och bett. Däremellan är det en strid ström av Kråkungar som kommer in och lägger sig i föräldrasängen. Ibland undrar jag om de verkligen inte är fler än två för de utövar verkligen strömhopp ner i sängen. Pappan bär tillbaka dem sovandes och så vips är de tillbaka. MammaMu är helt förstörd i ryggen av att ha (halv)sovit i en vecka i ett antal väldigt oergonomiska ställningar. Oftast på den decimetern av sängen som blir över när fyra personer trängs i en normalstor dubbelsäng. Måtte detta spring ha ett slut.

För att vara lite positiv och för att jag själv ska inse att det inte är såå himla synd om mig så måste jag säga att jag ändå är relativt utsövd. Lillebror sover lääänge om mornarna och jag sover gärna med honom så länge jag får (eftersom han alltid kommer in till oss på morgonkvisten så ligger han ju i min säng). Storasyster, som alltid varit morgonpigg, vaknar som vanligt ett par timmar innan resten av familjen ens tänkt tanken på att det är morgon. Kan inte vara helt lätt att vara ensam morgonpigg i en familj med morgontrötta. Hon börjar i alla fall bli en stor tjej, för det händer allt som oftast att hon låter oss sova. Det händer att hon går och pysslar, läser eller att hon går ner och sätter på tv:n. Det måste vara aptråkigt för henne att vänta på att vi andra ska behaga vakna, men enligt hennes ofårstående mamma så är det ju bara för henne att sova vidare om det inte passar. Pappan, som under normala förhållanden (dvs innan Kråkungarna kom till världen) är hyfsat morgnpigg brukar frivilligt gå upp någonstans mellan åtta och nio och göra Storasyster sällskap. Det betyder att MammaMu och Lillebror kan ligga kvar med gott samvete och sova en stund till. I alla fall regniga mornar som den här.

Det är faktiskt rätt underbart att det har vänt. För två år sedan var sovmorgon en ouppnålig dröm. Idag händer det allt som oftast. Kanske, kanske kommer det även en tid då maken och jag åter får ha sängen för oss själva...

Solsäng för skuggiga dagar

Hepp! Har haft semester i två- tre dagar och jag sade till maken redan i söndags att det kändes som om jag haft semester hur länge som helst. Osäker på om jag menade det i positiv eller negativ bemärkelse. Det var i alla fall några dagar där efter att Kråkungarna kommit hem som kändes väldigt långa. Omställningen var total. Från lugn och harmoni till kaos och höga decibel. Det var två trötta och hyperstimulerade Kråkungar som kom hem ifrån sin semester. Nu börjar de så sakteliga bli sig själva igen. Min förhoppning är att något sorts semesterlugn ska lägga sig över familjen. Tids nog. Och att det ska sluta regna. Ja, hoppas kan man ju alltid.
För att komma ur huset denna regninga tisdag åkte familjen Göteborg runt i jakt på nya möbler till uterummet. Samt en solsäng. Vi kom inte hem med några utemöbler, men väl en solsäng. I skötselråden står det att om sängen förvaras utomhus skall den stå i skugga under tak. Hallå! En solsäng!! Det är ju precis där man brukar använda en solsäng. Eller?! Förra året köpte vi ett uteparasoll som inte skulle utsättas för starkt solljus eller regn (läste vi när vi kom hem). Och visst. Parasollet som från början var svart är idag grårandigt. Det tålde mycket riktigt inte sol. Hoppas solsängen klarar sig lite bättre. Med tanke på hur lite sol vi har den här sommaren så kommer den nog klara sig alldeles utmärkt!

Kråkungarna är hemma!

Helt plötsligt ligger det grejer överallt. Hallen är överbelamrad med skor och sandaler, kläder och leksaker ligger på golvet och hela köket är fullt med pysselfnas.

Härligt!

I alla fall i några timmar till...

Vaniljbullar...

Jomenvisst serru! Man kan alltid ställa sig och baka vaniljbullar. Kanske ett helt normalt beteende för er andra, men det är inte ett normalt beteende för MammaMu. Häromdagen var det visst Flädersaft.

Kanske är det sådant man faktiskt gör när man är avslappnad, utvilad, det regnar och man har all tid i världen. Jag har ju faktiskt inte så stor erfarenhet av att vara just avslappnad, utvilad och ha all tid i världen, men det verkar ju vara så. Eftersom det är det jag gör, nu när jag är avslappnad, utvilad och har all tid i världen. En helt ny erfarenhet som sagt.

(Oj, nu höll jag på att bränna en plåt bullar bara för att jag sitter här och yrar).

Nä, nu får de faktiskt ta att komma hem snart. Maken och Kråkungarna. För vem vet vad jag tar mig till härnäst. Jag kanske börjar rensa ur frysen. Eller garderoberna. Eller tar tag i högen med stryktvätt. Hua!

Jag har tur. För de är faktiskt på väg hem. I kväll får jag äntligen krama om mina fina, efterlängtade Kråkungar. I kväll är ordningen återställd. Och i morgon. Ja i morgon tjafsar vi nog på precis som vanligt. Men vi har goda bullar till kaffet i alla fall!

Precis vad jag önskade mig!

Men jag vet. Vi tar och firar in semestern med lite regn. Precis vad jag ville ha. På min första, lediga semesterdag. Den förut så hoppingivande prognosen har helt plötsligt fyllts med mörka moln den också. Ser bra ut det här. Jättebra. Precis som det ska vara liksom...

En liten lögn

Jag ljög visst förut i mitt tidigare inlägg. Jag ljög om att semestern hade börjat. Det hade den inte. Jag kunde inte släppa de där sena kommentarerna. Kunde inte lämna dem. Därför sitter jag nu med datorn i knät och försöker rätta upp saker och ting. Är lite tveksam till om det verkligen är det jag gör. Eller om jag bara vänder upp och ner på allting och gör det ännu värre. Troligtvis. Men nu har jag kletat in mina tankar och kommentarer som stöd för minnet så nu kan jag kanske få ro. Det finns tid i augusti. Nu kan jag ta semester. Igen. Nästan. Ska bara ringa ett litet, litet jobbsamtal i morgon.

Åh, ibland önskar jag så innerligt att jag jobbade på ICA, som frisör eller kanske i ett bageri. Någonstans där man bara kan åka hem efter sitt skift och vara ledig. Ha semester.

Vitsigt värre

Firar semestern genom en kopp kaffe med dopp!

Man e la göteborgare, änna!

Semester!

Idag checkade jag ut från jobbet. Återkommer i höst. Brrrr. Vad nära den låter. Hösten. Låt oss hoppas att den dröjer lite. Först ska vi ha lite sommar. Fem minuter innan jag skulle gå. Precis när jag stängt av datorn. Redo för semester. Då kom en kollega. Naturligtvis med lite "sista-minuten-kommentarer" och det dåliga samvetet och den lilla gnagande olusten var ett faktum. Stressen. Så typiskt. Men jag skiter i det. Det får vänta. Till hösten. När jag är utvilad och full av energi (yeh right). Jag hoppas bara jag kommer ihåg vad han sa och kan tyda mina slarviga anteckningar. Då om fem veckor. Efter semestern. När hjärnan ska sättas igång igen.

Fiffilurar

Vilken härligt underbar sommarkväll det blev! En sån kväll som vi får alldeles för få av en svensk sommar. Vinden mojnade och värmen höll sig kvar. Det är fortfarande över 20 grader ute.

Jag tränade en timme. Tog ett avslappnande bad efteråt. Låg och flöt på rygg och tittade upp mot himlen. Mot molnen, flaggstången, eken och måsarna. Kände mig nöjd. Tog en dusch och gick ut i trädgården. Fiffilurade. Åt jordgubbar från landet. Och melon. Satt på trappen och njöt av tystnaden och sommaren.

Den här kvällen har varit en mycket bra kväll.

God natt!

Hela huset för mig själv

Idag åkte maken och hämtade två glada men trötta Kråkungar hos mormor och morfar och tillsammans åkte de för att tillbringa några dagar hos farmor och farfar. Kvar i storstan är MammaMu. Ensam. Jag är rätt nöjd med den lösningen. Ovant men åh så skönt. Visserligen börjar jag sakna mina små monster. Det gäller att inte tänka för mycket. Det är lätt att längtan efter att köra ner näsan i deras nackar för att snusa och snuffa på dem tar över. Börjar få lite abstinens efter lukten av mina Kråkungar och deras varma kramar. Jag hoppas att det är nyttigt att längta.

Efter jobbet sjönk jag ner i solstolen. Tog mig ett dopp och guppade faktiskt runt en stund på luftmadrassen (tack vare total avskanad av insyn från grannarna). Totalt avslappnande.  Perfekt nedvarvning efter en arbetsdag. Därefter gjorde jag i ordning en liten sats flädersaft. Har aldrig gjort flädersaft förut. Ville testa i alla fall. Tänk vad en MammaMu kan hitta på när hon faktiskt hör sina egna tankar.

Nu finns det till och med en liten chans att jag faktiskt kan drista mig till ett träningspass, innan jag sjunker ner i soffan med den efterlängtade boken som jag inte börjat läsa ännu. Nu gäller det bara att jag inte hinner hitta på några dumma ursäkter.

MammaMu är visst inte så bra på det här..., eller så är det just det hon är!

I natt. Ni vet den natten  som alla småbarndföräldrar drömmer om. Natten då MammaMu skulle sova helt ostört. Sova utan en sparkande Kråkunge i ryggen och utan att behöva springa upp och smörja kliande myggbett eller tjänstgöra som vattenbud. Just den natten kunde inte MammaMu somna. Hon låg och vände och vred på sig. Länge. Tankarna for runt. I morse vaknade hon precis lika trött som efter en natt med full cirkus och skiftgång i föräldrasängen. Så är det. Bara att ge det ett nytt försök. Det är ju ändå fyra nätter kvar...

Hur njuter MammaMu annars av sin nyvunna egentid? Jo, efter jobbet åkte hon direkt till Ica Maxi och storhandlade. Mat är ju alltid bra att ha. Vare sig Kråkungarna är hemma eller inte. Därefter kunde hon ha åkt hem och satt sig i fåtöljen med en god bok. Det gjorde hon inte. Nä. Då började hon städa istället. Fråga inte varför. Städning står ju inte direkt högst på prioriteringslistan annars. Men just idag. Första eftermiddagen utan Kråkungarna. Då väljer hon att städa. Plockar undan gamla tidningar, leksaker och annat skräp. Dammar. Röjer till och med upp inne i Kråkungarnas rum så att det går att ta sig in. Ända fram till sängarna. Sen tar hon fram dammsugaren. Jisses. Säger inte mer än så.

Jag tror att det finns en förklaring. Jag vill få alla "tråkiga måsten" ur världen innan jag kan ge mig själv ro att njuta och slappna av. Om städningen är avklarad känns det bättre att sätta sig ner med boken i morgon. Eller att tillbringa hela fredagen (tjuvstartar semestern då) i solstolen (eftesom det kommer att vara kanonväder på fredag). Det är faktiskt en glimt av den "gamla" MammaMu som tittat fram. Den MammaMu som exempelvis alltid var tvungen att städa lägenheten innan hon åkte på semester. Att åka iväg och lämna ett kaos bakom sig var jättestressande. Det kändes så mycket bättre att komma hem från en skön semester till ett städat hem. Det här var naturligtvis på den tiden innan det fanns några Kråkungar. Så fungerar det inte riktigt nu för tiden. Nu är hemmet alltid ett enda stort kaos när vi ska iväg någonstans. Prioriteringen ligger liksom på att få med sig allt som ska med. Inklusive Kråkungarna. Å förresten så vet man ju att även ett välstädat hus skulle se ut som en krigszon tio minuter efter hemkomst ändå. Ni vet, när Kråkungarna kommer hem efter en veckas semester och är så lyckliga över att återse sina leksaker att de inom en halvtimme dragit ut varenda pryl de äger och har. Nä, den ordningssamma MammaMu har varit försvunnen i över fem år. Nu verkar hon i alla fall ha gett ifrån sig ett livstecken. Det kanske är lite positivit i alla fall. Det finns hopp inför framtiden. Någon gång kanske vi kommer att få ordning här hemma igen.

Ja, nu är huset städat. Det känns faktiskt ganska bra. Ingen sand under fötterna. Inget ris i mattorna. Maken och jag satt kvar länge vid middagsbordet ikväll. Det var ovant. Att bara få sitta. Äta färdigt. Prata. Ingen utspilld mjölk att torka upp. Ingen pasta på golvet. Inga bråk att stävja. Inget tjafs eller tjat. Ingen Kråkunge som skulle duschas eller nattas efter maten. Det kändes faktiskt också ganska bra.

Speciellt bra känns det eftersom vi precis fått veta att Kråkungarna har haft en kanondag med mormor och morfar hos Pippi och Emil på Astrid Lindgrens Värld. Inga ledsna eller hemlängtande Kråkungar där inte. Och det, det är faktiskt det bästa av allt!

Fem barnfria dagar!

Lillebror vaknade feberfri i morse. Till glädje hos alla inblandade. Färden till mormor och morfar kunde alltså gå enligt plan. Här sitter jag nu. Hemma igen. Efter att ha kört trettio mil enkel resa, alltså sextio mil, för att lämna av Kråkungarna hos sina morföräldrar. Det är inte utan att det känns lite konstigt. Vad ska man göra nu liksom. Har inte riktigt vanan inne. Barnfria kvällar hemma existerar liksom inte.

MammaMu är kaxig nu. Har sett fram emot de här dagarna. Inga tider att passa. Inga måsten. Fem kvällar att göra vad jag vill eller ingenting. Troligtvis kommer det väl bli mest ingenting om jag känner mig själv rätt. Men. Jag har också en (svag) känsla av att kanske det är MammaMu som kommer hantera den här separationen sämst av alla... fem dagar (och nätter) utan mina älskade Kråkungar. Hur tänkte jag där?!