Typ.
Regn. Regn. Massor av regn.
Fördelen är ju att jag för första gången i år faktiskt ser botten på berget med stryktvätt. Berget som bara växer sig högre och högre och som är näst intill omöjligt att besegra. Nu är det bara åtta skjortor (hatar att stryka skjortor) och ett hundratal omaka strumpor som återstår innan jag besegrat tvättberget. Strumporna ska visserligen inte strykas, men väl paras ihop. Får se om jag gör det. Eller om jag slänger dem. De har legat där så länge nu att ingen skulle märka skillnaden. Ingen mer än jag. Jag skulle ju slippa ha dem liggandes i tvättstugan. I alla fall. Jag måste skynda mig. Om jag ska lyckas besegra det förbannade tvättberget för i morgon växer det igen. Det hänger redan nytvättad tvätt på tork som bara väntar på att fylla på högen.
Never ending story.
Det skulle vara jag då, som märker att strumporna är borta, efter att ha läst detta.
SvaraRadera/Pappa Pu