Lillebror var lite trött, men på bra humör när jag hämtade honom på förskolan. Inget gnäll. Inget bråk. Han var glad och småpratade. Det är i och för sig inget ovanligt. Lillebror brukar vara på bra humör och pratar det gör han mest hela tiden. Men då och då blir dagarna långa även för den gladaste lilla Kråkungen och då kan det vara svårt att hålla humöret i topp.
På skolan möttes jag av en glad Storasyster och en varm bamsekram. Det var något helt annat än det tjat som brukar börja så fort jag kliver in genom dörren. Tjat som får MammaMu att snabbt byta sinnestämning och Storasyster att tjata, skrika och gråta ännu mer (oftast på vägen hem). Av detta tjat fanns inte ett spår idag. MammaMu's goda humör förblev gott. Kråkungarnas likaså. Helt fantastiskt. Vid mellanmålet hemma vid köksbordet kunde vi småprata och berätta om dagen i normal samtalston, precis som vilken normal familj som helst. Jag blev varm i hjärtat. Hela eftermiddagen lekte Kråkungarna tillsammans. De verkade ha roligt. De var sams. MammaMu njöt.
Den här eftermiddagen var helt enkelt alldeles normal. Så normal att den helt klart är värd att lägga på minnet, så att jag kan plocka fram det här minnet i morgon eller i övermorgonen när tillvaron återgått till kaos igen. Då ska jag försöka minnas att det finns dagar som är helt (o)normala även i vår familj .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar