Som hon har väntat. För att inte tala om hur länge hon varit fem-och-ett-halvt-år. Senast i går refererade hon till sig själv som en fem-och-ett-halvt-åring. Stackars barn. Nästan sist i klassen att nå den magiska åldern sex år. I morgon smäller det. Äntligen.
Själv undrar jag vart åren tagit vägen. Det känns ju som det var i går jag stod och rullade höfterna och flåsade mig igenom varje värk med ett krampaktigt tag om hallbyrån. Det var inte igår. Det var exakt sex år sedan.
Samtidigt som det känns som igår, så känns det som en evighet sedan livet innan Kråkungarna. Den tiden minns jag knappt. Men vad finns det egentligen att minnas. Det var ju när Storasyster kom till världen som livet började. På riktigt. Jo, precis så kändes det faktiskt.
Stort grattis till Storasyster! Hurra hurra hurra hurra!
SvaraRaderaSjälv fyller jag nästa vecka och vet precis hur tråkigt det var som barn att alltid vara den som fyllde sist. Du kan ju muntra upp henne med att det tydligen finns studier som säger att vi novemberbarn, av något okänd och outgrundlig anledning, tjänar mest som vuxna :-)
SvaraRadera