Jag måste ha missat det. Jag känner mig hopplöst efter. Redan från början. (Eller inte). I alla fall verkar julen vara här. Redan. Tidigare och tidigare för varje år.
Affärerna har varit laddade med julpynt och julljusstakar i flera veckor. Det har till och med jag lagt märke till, men idag kändes det på något sätt som att de knökat in dubbelt så mycket krimskrams på samma yta. Juldekorationen sitter sedan veckor tillbaka på plats på det lokala torget. Där är det bara granen som fattas. Mataffärerna säljer redan pepparkaksdeg, vörbröd och lussekatter. Blossa har släppt årets glögg och ikväll såg jag att adventsstjärnan, ljusstakarna och julgardinerna var på plats i ett av grannhusen.
Varför har alla så bråttom?! Inte konstigt att folk sliter ner sina julsaker redan i mellandagarna. Då har de ju redan tröttnat på alla tomtar och ljusstakar som togs fram i början av november. Jag tillhör det (utdöende) släktet som till och med skiljer på advent och jul. Till advent åker ljusstakar och utebelysning fram. Jag fixar lite julrosor och hyacinter. Ofta fuskar jag lite och fixar några julgrupper redan till advent.
Men inga tomtar.
Tomtar hör till julen. Inte till advent. Tomtarna kommer upp lagom till Lucia. Samtidigt som granen kläs (Jo, den klär vi faktiskt redan till Lucia. Det har blivit en tradition för att vi alltid åker bort i jul). Naturligtvis ska det vara en äkta gran som väljs med omsorg. Ingen kungsgran eller plastgran här inte.
Julen ska hållas kvar till Tjugondag knut. Jag tycker alltid att det är lika deprimerande när adventsljusstakarna måste packas ner. Det blir så mörkt och trist. Jag behöver ljuset.
Men just idag känner jag alltså ingen stress över julens antågande. I min värld är det lååååångt till jul. Först ska vi fira en Kråkunge som snart blir sex år. Det upptar typ resten av helgerna i november. Sen. När vi firat klart. Då. Först då kan jag gå med på att det snart är jul (läs: då har jag tid att skifta fokus och börja stressa upp mig över julen istället).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar