Precis vad jag behövde just nu.
Fan, fan, fan.
Jag är så jävla arg och ledsen. På mig själv. Jag gjorde fel. Det var ett stort jävla misstag. Ett ouppmärksamt ögonblick efter en stressig morgon. Missar trettiskylten. Helt mitt fel. Men så jävla onödigt.
Ni förstår ju själva. Bor på landet. Bussarna går inte ens varje timme. Förskolan fem kilometer bort. Vinter, regn och mörkt. Om jag nu får ett uppdrag på jobbet så är jag beroende av bil, eftersom företagen ligger på en till enochenhalv timmes radie utan vettiga bussförbindelser. Maken ska börja pendla en timme till nytt jobb om ett par veckor. Förutsättningarna är fantastiska. Verkligen. Just nu vet jag faktiskt inte hur vi ska kunna lösa det. Sommartid hade vi kunnat cykla. Kanske. Lillebror är dock för tung för cykelsitsen och fem kilometer är i längsta laget för en fyraåring. Även på sommaren.
Nu ska jag gå och dunka huvudet i väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar