I natt kvart i fem väcktes vi av att Storasyster kommer in i sovrummet. Yrvaken. Yrandes någonting om att hon sett en mus som sprungit in i garderoben med hennes orangea tuschpenna i munnen. En tuschpenna som förövrigt var en av hennes favoritpennor. "Mmm. Jovisst. Sov vidare nu. Du har bara drömt en mardröm", var föräldrarnas naturliga(?) reaktion till detta påstående. Kvart i fem på morgonen. Storasyster blir härmed mycket upprörd och förnärmad. Hon hade visst sett en mus. Den lät som en kula som rullade över golvet. Först under hennes säng. Sedan under byrån. Därefter svängde den höger och in i garderoben. Med pennan i munnen. "Mmm visst". Jag ber pappan gå och kolla Storasysters rum. Mest för att lugna Storasyster och få henne att somna om, men någonstans här tycker jag att historien är lite för detaljerad och sammanhängande för att komma från ett sovande barn. Dessutom hade vi faktiskt hört konstiga ljud från köket kvällen innan.
Maken stapplar upp ur sängen. Jag kan tänka mig att han blir något förvånad när han hittar den orangea tuschpennan inne i garderoben och när hans fot i samma stund blir översprungen av en mus. Där startar nattens musjakt. Dessvärre utan musfälla. Den finns i förrådsboden. Ute är det kolsvart. Och spöregn. Att hämta den går liksom bort. Istället tränger maken in musen i ett hörn och jagar den med en klädstång. Jag behöver väl inte tillägga att det inte gick något vidare. Möss är snabba. Nattrötta män är långsamma. Efter en ganska lång jakt, pressade sig den lilla stressade musen ut genom dörrspringan och försvann bakom kylskåpet. Där slutade jakten. För den här gången.
Nämen visst. Vi kan väl ha en mus i köket. Det har vi ju haft förut. Flera gånger dessutom. I ett helt annat hus dock, men det saknar tydligen betydelse. Vad är det med oss och möss?! Jag har aldrig hört någon annan som haft möss inomhus. Visst, nu bor vi på landet och hela trädgården är full av skogsmöss, så jag är inte helt förvånad. Jag tycker bara att det är lite ofräscht. Huset är dessutom nytt. Hade det varit åttio år gammalt får man ju liksom ta huset med möss och allt, men det här huset är ju fräscht. Eller upplevdes som fräscht. Fram till i natt.
Snart kommer maken hem. Då ska han få gå på musjakt. Riktig musjakt. Å andra sidan tror jag att musen är långt, långt härifrån. Nattens möte med maken och klädstången kan inte ha gått musstackaren helt obemärkt förbi. Dessutom har jag varit hemma och VABbat en nästan helt frisk Lillebror idag och dessutom har jag hämtat hem Storasyster tidigt från skolan. Det har inte varit tyst eller stilla en minut i huset sedan Lillebror vaknade i morse. Det har sjungits, dansats, åkts bobbycar, skrikits och stojats så att mina öron helt stängt av och mina nerver börjat krulla ihop sig till oformliga garnnystan. Om musen stannat kvar bakom kylskåpet idag så lider han av en allvarlig störning och behöver dödshjälp. Helt klart.
Nåja, några frågor kvartstår dock. För det första så undrar jag hur Storasyster kunde ha sinnesnärvaro nog att sätta på sig sin armbandsklocka innan hon sprang in till oss. Kvart i fem på natten. Efter att ha sett en mus springa över golvet. Klockan låg på skrivbordet bredvid sängen och när jag frågar henne varför hon har tagit på sig klockan så svarar hon; "Jag ville rädda den så att inte musen tog den också..." Jaha ja. Hon brås alltså inte på sin mor i just den här situationen. För det andra så klurar jag lite över det underligaste av allt - vad sjutton skulle musen med tuschpennan till?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar