Mörker

Det är mörkt nu. Mörkt när jag vaknar. Mörkt när jag kommer hem. Mörkt i hela kroppen. Det blir liksom aldrig riktigt ljust. Det är tungt.

Ljusningen ligger långt borta som det känns nu. Alldeles för långt borta. Allt tar sån tid. Det är frustrerande. Jag vill att saker ska hända nu. På en gång.

Jag har skrivit om det förut. Här. Om mörkret. Om känslan som kryper in i mig varje höst.