Jag vet att det har varit väldigt mycket gnäll i den här bloggen på senaste tiden. Surkärringens blogg, liksom. Jag vet att allt bara är småsaker. Inga värdsliga problem. Ett par fågelskitar i Mississippi. Inget som märks i det långa loppet.
Egentligen har jag det väldigt bra och jag har mycket att vara tacksam för. Det är bara det att jag glömmer bort att påminna mig om det emellanåt. Jag har världens finaste familj. Två fina Kråkungar som faktiskt varit ganska sansade den senaste tiden. De kanske kompenserar för mammans mindre balanserade sinnelag. Vad vet jag. Kråkungarna har även världens bästa pappa. En man som alltid prioriterar familjen och är närvarande. Han kanske inte alltid har koll på tandläkartider, studiedagar och gympapåsar, men han är en jävel på att bygga lego, snökojor och garage. Det är även oftast han som ser till att det kommer mat på bordet. Utan honom skulle det bli mycket smörgåsar.
Det viktigaste av allt är att vi alla mår bra och är friska. Att den här familjen faktiskt inte har drabbats av något allvarligare än öroninflammation eller några streptokocker. Det är jag så innerligt tacksam för. Jag är även så lyckligt lottad att jag har alla mina nära och kära kvar i livet. Att de är friska och pigga. Jag vet att det inte är alla förunnat. Dessutom har vi kommit dem närmre nu när vi flyttat hem. Det är fint.
Jag vet att jag egentligen inte har en enda anledning att gnälla. Jag har faktiskt ett jobb. En bra lön. Än så länge. Det är det inte heller alla som har. Att jobbet för tillfället inte har något som helst innehåll är ju övergående. På ett eller annat sätt. Det kunde varit värre. Mycket värre.
Vi har hittat hem. Vi har faktiskt gjort det. Flytten var ett bra beslut och vi känner oss hemma. Vi kommer att få det bra här och jag är så glad att vi faktiskt genomförde detta enorma projekt. Det var värt allt slit. Flera gånger om. Vi trivs här och jag tror att jag talar för alla i familjen.
Det är nyttigt att reflektera lite över livet då och då. Sätta allt i perspektiv. Att förstå att det faktiskt inte är så illa egentligen. Även om det känns så när motgångarna ställer sig på kö.
Äntligen fredag. Bara det är ett skäl nog att vara glad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar