Granen står så död och grann i stugan...

Hemma igen. Mellanlandar. Tanken är att väskorna ska packas upp, innehållet tvättas och sedan packas ner i väskorna igen. Ungefär samma saker. Där har ni planen för de närmaste dagarna. Vi ska ta det lugnt också. Och leka med alla nya leksaker. Det ska vi. Det gör vi. Maken sitter just uppe hos Storasyster och bygger lego. Miljarder små, små bitar som ska byggas ihop till lägereldar, sovsalar, hästvagnar och så småningom till en hel ridskola. Jo tjena. Det är ju tur att någon (läs: pappan) har tålamodet för detta. Jag har det verkligen inte.

Annars håller julen på att vissna lite här hemma. Ljusen är nerbrunna. Hyacinterna har blommat över och skjutit i höjden. Julrosorna sjunger på sista versen och granen är stendöd. Den var alldeles för frusen när den togs in i värmen. Den dog. Än har den barr. Den ser fortfarande fin ut. Men barren rasar bara man tittar på granen. Tänk er då vad som händer när två sockerstinna Kråkungar springer förbi den i trehundra knyck. Jag säger inget mer. Vi för se om vi orkar ta ner den, eller om den får stå kvar. Jag vill ju trots allt ha den kvar till tjugondag knut, men det kan jag kanske fetglömma.

Dessutom behöver vi dammsuga. Och handla. Kylskåpet gapar tomt. Vi måste. Men det tar emot. Vi skulle ju ta det lugnt här hemma. Var det inte så vi sa...?!