Väderkavalkad

Sol, regn, snö, storm, vindstilla, plusgrader, minusgrader.

Tror att precis alla väderslag har passerat Idrefjällen sedan i lördags. Det varierar för varje timme. Underlaget varierar även det. De senaste två dagarna har främst ägnats åt vattenskidåkning. I natt fryser det på. Eventuellt kan då skridskor vara att föredra inför morgondagen.

Vädret till trots har vi det hur bra som helst. Fin skidåkning och flera solglimtar. Kråkungarna imponerar. Särskilt den minsta. Idag har vi börjat släppa honom lös i de lättare backarna. Går hur fint som helst. Han har verkligen fattat galoppen och svänger som om han aldrig gjort annat.

Varför går en semestervecka tre gånger så fort som en arbetsvecka...?

Bed-hopping, ett nattligt äventyr

Ovanor bryts tydligen inte bara för att vi råkar befinna oss på semester. Överdosering av fysisk aktivitet och frisk luft gör tydligen inte heller sömnen bättre än hemma. Det verkar bara vara att gilla läget liksom.

Första natten trängde hela familjen in sig i ett sovrum. Hela familjen utplacerad i två vångingssängar. Tänkte att det var bäst för nattron. Att Kråkungarna skulle sova lugnt om föräldrarna sov i samma rum. Tänkte att vi skulle slippa nattliga rokader. Jovisst så att serru. Första natten gick det väl okej. MammaMu fick passa lite på Lillebror så att han inte skulle ramla ur sängen. Lyfta honom till rätta ett par gånger när han låg halvvägs utanför.

Andra natten gick halvbra. Storasyster låg kvar i sin säng. Lillebror ramlade ur sin. MammaMu var nog lite trött och sov lite hårdare än natten innan. Låg inte på helspänn och bevakade. Han landade på fötterna som tur var. Han blev nog mest rädd av det bryska uppvaknandet, ståendes på golvet. Lillebror fick sova resten av natten tillsammans med MammMu i hennes säng.

Tredje natten blev en katastrof och ägnades åt familjesporten bed-hopping. Lillebror började natten tillsammans med pappan i den säng som MammaMu sov i natten innan. Det vill säga den bredare, lyxigare underslafen. MammaMu tog över Lillebrors säng. Det vill säga den smalare, mindre lyxiga underlafen. Storasyster sov i ena överslafen. Fram till klockan 02. Då kom hon nerklättrandes från överslafen och kröp ner hos MammaMu. Någonstans tidig morgon bytte MammaMu plats med pappan och kröp ner bredvid Lillebror. Ryggen sa ifrån. Klarade inte av att trängas med Storasyster i en 90cm smal säng. Att MammaMu skulle klättra upp i överslafen klockan 04 fanns inte på världskartan. Jag är inte ens så smidig i vaket tillstånd. Pappan fick klättra upp i överslafen. Så sov vi fram till att Storasyster väckte oss på morgonen och gick ut ur sovrummet för att titta på Bollibompa. Då smet jag tillbaka till den sängen där jag börjat natten. Låg där en halvtimme och försökte tänja ryggen och få den att fungera någorlunda normalt igen.

Vem har egentligen sagt att man ska sova om nätterna. Sömn är överskattat. Eller?!

Trött

Hemma är jag trött av brist på frisk luft och rörelse. Här är jag trött på grund av för mycket frisk luft och rörelse. Lite olika trötthet kanske. Jag föredrar den här tröttheten. Minus träningsvärken då förstås. Kan knappt gå.

Dagen tillbringades i backen. Seneftermiddagen i simhallen. Inte konstigt att vi är trötta kanske.

Nu en öl och sen direkt i säng. Snark.

Dagens citat

Pappan som åkt och plogat hela dagen bakom Lillebror vill ta en liten paus och säger till Lillebror att han vill vila en liten stund. Ta en paus mitt i backen. (Det är faktiskt rätt jobbigt att åka och ploga bakom en tvååring i skidsele). Lillebror är däremot inte helt nöjd med pausen:

"Pappa, hur gammal är du?"

Det kallar jag en klockren replik.

Hur bra får man egentligen ha det?

Sol, sol, sol. Idag har solen lyst från en klarblå himmel. Tänk att lite sol, snö och skidåkning med sin superfina familj kan få en att må så gott. Livet blir inte mycket bättre än så här.

Kråkungarna har precis slocknat i sina sängar. De har haft en hård dag. Åkt hela dagen från tidig morgon till sen eftermiddag. Glada. Inte en sur min. Storasyster har verkligen fått upp farten. Det går nästan lite väl snabbt ibland. MammaMu vidhåller ihärdigt att det är bra att kunna stanna också. Lillebror. Han är helt otrolig. Bara 2,5 år. Han har stått på skidor i stort sett hela dagen idag förutom en kort, men nödvändig, middagslur. Han åker i sele och hänger med oss i alla backar och liftar. Han blir otålig om han måste stanna och vänta på någon. Han ska åka. Hela tiden. Idag lärde han sig att åka och hoppa av knappliften. Själv. I morgon ska vi öva mera. När Storasyster är på skidskola ska Lillebror få öva i barnbacken. Svänga kan han. Det gäller bara att få honom att förstå vitsen med svängarna. Likaså med att bromsa. Han är lite för förtjust i farten för att jag ska tro på att det kommer att gå att släppa honom lös. Någonsin.

Fantastiskt att hela familjen kan åka skidor tillsammans. Det är så häftigt.

MammaMu har också haft en hård dag. Det känns i benen kan man säga. Det kommer att kännas ännu mer i morgon, kan man också säga. Muskler som inte ens förtjänar att kallas muskler kommer att göra sig påminda i morgon. Det är så dags då.

Väskångest

Ha, ha, ha. Maken har väskångest. Väskångest uppstår när ett enormt berg med kläder och saker ska packas ner i några små, små resväskor. Ångesten kommer när man tittar på berget och man inte har en aning om hur det ska gå till. Hur allt ska få plats. Ungefär så. MammaMu bara skrattar. Maken suckar. MammaMu har yrat runt och fixat hela veckan och har nu bockat av det mesta på sina listor. Dags för mannen att ta över. Tycker gott att han kan ha lite väskångest. Det har väl aldrig skadat någon...

I morgon ska väskorna in i bilen. Torde dock bli hyfsat enkelt den här gången, eftesom vi faktiskt beslutat att prioritera bort Lillebrors vagn. Jag har sagt det förr och säger det igen. Kråkungarna börjar bli stora.

Med våren kommer blodet

Jag har en känsla av att det kommer att bli många blåmärken och skrubbsår i sommar. Under eftermiddagens utetimmar har Lillebror hunnit med att: ramla på cykeln och skrubba hakan; ramla ner från gungställningen och slå i näsan och bita sig i tungan och bli blodig om och i munnen; få en stor rispa på ena kinden. Jomenvisst seru. Kråkungarna har fått vårspatt. Det kan även ha något med att göra att Lillebror tror att han klarar av att göra precis allt som Storasyster gör och lite till. Klättrar hon upp och hänger sig i gungställningen så ska han göra det också. Kan hon cykla på stor cykel så ska han bevisa att han minsann också kan hålla balansen på sin springcykel och håller därmed upp benen i nerförsbackarna som bevis, utan att ha en susning om hur man bromsar. Nu hör till saken att han väldigt ofta faktiskt klarar av att göra precis allt som Storasyster gör och lite till. Bara inte alltid.

Om dagen då sommaren kom på besök

18 grader. Sol. Fågelkvitter och Citronfjärilar. Vindstilla. (För er som inte känner till västkusten, kan jag informera om att det (nästan) aldrig är vinstilla här). Sommaren är på tillfälligt besök.

Just den här dagen hade jag (sedan länge) bestämt att flexa ut från jobbet till lunch. Tanken var att jag skulle packa. Vintekläder. Nog för att jag älskar snö och vinter, men därmed inte sagt att jag älskar vinterkäder. Speciellt inte när det är 18 grader och sol utanför fönstret. Näe, jag ändrade planerna lite. Jag tog på mig ett linne, vek upp brallorna och lade mig i solstolen. Såå härligt. Så varmt. Såå skönt. Kråkungarna har kastat av dig kängor, mössor och jackor. De cyklar. Leker i sandlådan. Gungar. Vi har ätit glass. Nu sitter jag ute och skriver. Minnet börjar komma tillbaka. Minnet av sommaren. Det finns verkligen hopp om ljus och värme igen.

Jag känner att jag har fått en ganska bra start på semestern. Packningen får vänta till i kväll för här ska det njutas av sommaren en stund till!

Dags att leta fram fleeceunderställen!

15 grader, sol och vindstilla. Då tar MammaMu fram fleeceunderställen. Och skidbrallorna. Och mössorna. Och allt annat som behövs när man ska gäststpela i Vinterlandet. Jepp, det slår liksom aldrig fel. Förra Påsken när vi vär på väg till Sälen var det +18 grader i Malung när vi tankade. På toppen visade temperaturen +46 grader vid något tillfälle. Nu kommer vi väl inte få riktigt samma sommartemperaturer i backarna den här gången, men våren har kommit till Göteborg i alla fall! Det är typ alltid kanonväder hemma när vi drar iväg någonstans. Men, men, det är bara att gilla läget. Vi är på väg mot snön och det har vi sett fram emot läääänge nu. Hoppas bara på att få liiite sol i backarna där uppe också. Ser bilden framför mig - after ski, en kall öl från utebaren, trötta ben och glada barn. Yepp, det blir kanon!

Om att stressa upp för att kunna varva ner på semestern

Vi ska ha semester nästa vecka. Tanken är att vi ska åka upp till fjällen, åka skidor, ha det gott och njuta av tillvaron. Varva ner. Inga måsten.

Så lång är allt bra.

Dessvärre uppstår alltid samma fenomen varje gång innan vi ska åka iväg på semester. MammaMu blir tokstressad. Det är en hel del saker som ska fixas innan en familj kommer iväg på fjällsemester. Av någon outgrundlig anledning är det MammaMu som får se till att dessa saker fixas. Det ska tvättas, strykas och packas. Nytvättade ytterkläder kommer hem leriga från dagis och måste tvättas om igen. Listor skrivs. Det handlas. Mat ska lagas. Några färdiglagade rätter är bra att ha med sig när hungern trycker på efter en hård dag i backen. Skönt och bekvämt just då, men det betyder ju att någon måste stå och laga mat halva nätterna nu. MammaMu försöker att vara ute i god tid för en gångs skull. Lägga fram saker som ska med redan nu. Då kommer det en Kråkunge och börjar leka med sakerna och lägger dem någon helt annanstans. Risken är att det inte kommer med alls. Räkningar ska betalas. Bokningbekräftelser ska skrivas ut. Dessutom ska man hinna med allt det vardagliga. Jobba, skjutsa till simskola, föräldramöten och läkarbesök.

Visst får jag hjälp. Maken har fullt ansvar för bil och utrustning och packning av bil och så. Han letar fram lite grejer som MammaMu inte hittar. Såna saker. Jättebra, men det är ändå MammaMu som är projektledaren. Det är MammaMu som skriver listorna. Försöker ha koll. Har inte jättestor koll för tillfället. Antagligen kommer vi väl glömma Kråkungarna hemma eller nåt...

Phu, känner att det är dags för semester snart. Vila. Lugn. Nervarvning. Det behövs efter den här uppvarvningen. Vilan lär väl behövas inför hemkomsten också, för då ska alla grejerna packas upp igen och alla kläder tvättas på nytt, men det kan jag ju få gnälla över då!